Tankar om bilder

Idag blåser det inte bara utanför min dörr, även Juholt kan känna hur det blåser och viner längs med öronen, andra vindar möjligen med säkert lika kalla. Juholts särbo är en bedrägare. Min första tanke när jag öppade tidningen idag var inte så ögonhöjande, var och en får ju liksom skämmas för sig. Men sedan så började jag lägga lite mera vikt på min fundering och det var då det dök upp andra tankar. Om de är särbo eller sambo kan kvitta enligt mig, upp till dom själva. Det är ju ingen ungdomsbrott just som hon gjort sig skyldig till, utan en vuxen människas handling ett val som hon gjort enligt det jag kunde läsa mig till och detta under tiden som de har varit ett par. Kvitta kan man tycka, men de har liksom ögonen på sig på ett annat sätt. Så min undran är "bör Juholt lämna sin sambo/särbo ifall han blir den kommande stadsministern?".

Jag ser allt som händer som fantastiska öppningar och spännande möjligheter

Ibland är det som händer runtomkring oss tyngt av att vi väljer att se det som motgångar, som ett karmiskt "straff" eller en tråkig läxa. Men även om det som händer verkligen är tungt, så blir det lättare om vi väljer att fylla det lite mer med tanken om att det är en öppning för något nytt, och en skön möjlighet som visar sig. Chansen för att vi verkligen ska kunna uppleva just att det är något behagligt och trevligt är ju så mycket större om vi går in i det med ett positivt sinne och med en känsla av att allting faktiskt kommer lösa sig!

:-)

I de nya nationella riktlinjerna så ska alla inom vården få ta till sig utbildning i de demenssjukas vardag, "lika vård för alla". Med kunskap ökar förståelsen för hur de drabbades vardag och liv ser ut och att den inte ter sig som vi ser verkligheten. 24 000 insjuknar varje år i en av de 40 olika demsenssjukdomarna som finns. Konstigt nog så söker de flesta själva, då de är oroliga över den symtom som de drabbats av.
I går var jag på en föreläsning som alzheimerförbundet bjudit in till, ca 120 personer var där för att lyssna. Mycket intressant föreläsning där forskare och andra kunniga berättade om olika demenssjukdomar. Demensvården kostar ca 50 miljarder per år, därför är det väldigt viktigt att man kommer i tid så att man kan börja med behandling, inte för att bota men för att bromsa.
Enligt föreläsaren så kan vår dator tyckas vara en barnsligt enkel apparat om vi jämför med hjärnans alla kontaktpunkter och kapacitet. Tänkvärda ord :-)

"En blomma i Afrikas öken" är bok som jag länge haft i mina ägo men som kom fram nu när jag städade ur lite lådor. Boken handlar om en Somalisk flicka vid namn Waris Dirie som blev stjärnmodell och om hennes modiga kamp mot kvinnlig könsstympning. Hennes kamp handlar inte om att hon inte uppskattar sin kultur med samhörighet och att tidigt få lära det riktiga livet och att kännna lycka över att se vatten rinna som är en bristvara på många ställen i Aftrika. Hennes kamp är att sätta sig upp mot de kulturella sedvänjor som pågått oförändrade i tusentals år, den kvinnliga könsstympningen. Ni som såg programmet där man kastrerade små griskultingar utan bedövning, hur många for inte illa av detta. Varje dag så könstympas ca 6000 kvinnor i 28 länder i Afrika utan bedövning med orena rakblad, knivar, saxar, trasiga glas, vassa stenar. 90% av Somalias flickor få gå igenom den värsta av de alla "infibulation" med långvariga komplikationer som följd. Enligt Waris själv så handlar allt om att det är männen som kräver, "okunniga och själviska män" varken i Koranen eller i Bibeln står det att man ska skära i flickor för att behaga gud. I rädsla av att inte kunna gifta bort sin orena dotter så låter de sina barn bli utsatta för denna grymhet. De smärtor, det lidandet och alla dödsfall som följer i omskärelsens spår är mer än skäl nog till att det får ett slut.

Trots att det ligger massor av snö kvar här hos mig så gör våren vad den kan för att titta fram. Videkissarna börjar krypa ur sitt vinterskal, krokusen kämpar på i rabatten. Där solen kommer åt i lä så har även kungsliljan börjat visa sig, endast någon cm men det finns hopp. Fåglarna kvittrar på och det forsar i bäcken. Så underbart!

Vilken härlig utedag lördagen blev. Många promenader med lurvetass och massor av fotboll i solen. Började dagen med att kolla på A-lagets träningsmatch som vi vann med 6-0.

Det här med att tycka vad som är snuskigt eller inte kan man ju ha delade uppfattningar om. Hörde på radion ang om att det var snuskigt att äta på toaletten. Man fick ringa in och rösta för eller emot och de flesta tyckte det var jätteäckligt. Frågan löd "tycker du det är äckligt att äta på toa". Nu han jag inte lyssna färdigt på programmet eftersom jag hade ett möte att passa. Oj då, tänkte jag! Det har ju jag gjort hur många gånger som, inte när jag suttit och "" just men när jag uträttat andra behov. Badbehovet!!! Jag måste vara jättesuperäcklig eftersom det hänt så många gånger i mitt liv så leder jag säkert äckelligan. 
Eller är man kanske inte på toa då? Kan det vara så att man uträttar ett behov på toa, men badar i badrummet. Är det någon skillnad, skillnaden var nog i så fall hur man tolkade frågan.

Vem skulle tro att det snöat färdigt på denna sidan av året. Mars kan vara mycket nyckfull med sitt varierande väder. Det är nog bara till att gilla läget och se det som en möjlighet att få lite gjort inne.
Ikväll är det dags för Let´s Dance och det är bara tre kandidater kvar som alla vill ta del av den åtråvärda skon. Men jag hoppas att det blir två tjejer i finalen, inför kvällen program säger jag "Lycka till" Jessica och Tina.

I vår kommun finns ett gäng härliga ungdomar som träffas för att få ihop innehållet till en tidning  som vi övriga invånare kan ta del av för en billig peng två gånger om året. Tidningen är gjord av personer med olika funktionsnedsättningar. I årets första tidning kan man läsa om intervjuer av Anders "Idol" Bagge, Björn Skifs, Stina Lundberg Dabrowski och många flera. Tidningen innehåller även recensioner av kebabställen, smaskiga recept och loppis dramatik. Deras dikter är fantastiska att läsa, mycket handlar om kärlek men även favoritartisten får vara med på ett hörn. Medi@Bomm är ett samarbete mellan studieförbundet Vuxenskolan, Human Touch och FUB (föreningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning samt många bidragsgivare. Flera från redaktionen har jag haft förmånen att träffa genom mitt arbete när jag jobbade inom handikapförvaltningen. Jag vet att det dröjer ett tag innan nästa utgåva ligger för tryckning men jag längtar redan efter att få ta del av deras arbete på redaktionen.

Jag har ett stort problem! Inte alltid men ofta har jag väldigt svårt för att hålla inne skrattet det liksom bara koka över. Jag har iochförsig en diagnos som är ställd i tidig ålder som alla trodde skulle växa bort. Fnitterdiagnos som övergått i skrattdiagnos. Men den blir bara värre och värre, felet är bilderna som kommer upp i huvudet, jag ser händelseförlopp i bilder. I natt var vi hos en vårdtagare och det behövdes bara en mening på väldigt få ord så var bilderna där....och vad hände. Hahahaha...jag kunde inte hålla mig, kan tyvärr inte berätta vad som hände men det skulle nog lätt konkurera med solsidan och på andra sidan Köping.

Någon sa en gång i ett program jag kollade på för många år sedan att kraften finns inom dig själv, allt man skulle behöva göra var att räcka ut handen och börja nyttja den. Hur enkelt som helst, eller hur! Idag då jag städade ur en av lådorna från vinden så låg där en tidning som jag kladdat på. Inte ovanligt för mig. Kan inte hålla en penna utan att jag måste rita på något. På tidningen hade jag skrivit "vad gör du om tio år". Ni förstår att det tar tid för mig att rensa lådor med tidskrifter jag sparat. Men till saken hör att intill mina skrivna ord så var där ett repotage från programmet ang just att upptäcka sig själv med hjälp av intuition och ovanlig klokhet. Här fanns övningar på hur man ökade sin kreativitet och utvecklar sina talanger. Mycket av det som togs upp styr man själv över med hjälp av tanken. Hur lätt det är att fastna i det negativa och glömma bort allt det där som man kan och är bra på. Hur jobbigt man har det i sitt privatliv eller hur mycket man än kört fast på jobbet så var det viktigt att ha roligt, göra de saker man vet att man tycker om. Inte glömma bort den glädjen som ger så mycket energi.
För det är ju så det är, man behöver bli påmind om allt det där som ger glädje i stället för att köra fast i dyn.
Ang "vad jag gör om tio år" så var det bara fyra av dessa som jag levt upp till.
Så nu får det bli en ny lista......vem vet!

Håller på att pilla med min CV, man vet ju aldrig ifall det dyker upp något roligt att söka och då kan det ju vara bra att ha koll och allt på plats. Lite kul är det också att läsa om referenserna man har fått på lite olika arbeten man haft. Det har ju liksom blivit några stycken jobb eftersom jag inte hade en fast anställning på många år. Men utan jobb har jag nästan aldrig varit, det har alltid funnits att göra. När jag tänker tillbaka på mina jobb så var det väldigt roligt att köra färdtjänst som jag gjorde under ett par år. Jag jobbade även på en högstadie skola i ett år, det jobbet var en utmaning och mycket givande. Men å andra sidan så måste jag nog tycka att nattpatrullens jobb me är kul eftersom jag nu varit där i 9 år. Men kanske det är dags nu, att röra på sig lite, vi får se vad som dyker upp.

Hur lätt är det att gå och lägga sig när solen skiner från en klarblå himmel och fåglarna kvittrar av glädje, när man har sett solen stiga upp stor rund och efterlängtad. Gozzi gjorde tjollahoppsansteg idag av vårspritt i benen. Teet och de goda surdegsbröden smakade juvligt med luftorkad skinka och avokado på. Jag har verkligen ätit enligt konstens alla regler idag, tagit god tid på mig och tuggat väl....väldigt väl för att dra ut på stegen in till sängen.  Nu sitter jag här och läppjar på det sista av mitt kalla te och njuter av det som visar sig utanför mitt fönster allt för att få vara uppe en liten stund till. Borta är självdisciplinen och tankarna om att det kommer mera än en natt som ska ge en lön för mödan i slutet på månaden. Får nog bli en liten runda till med Gozzi, undrar om han inte ser extra nödig ut, lika bra jag kollar detta med en gång.

Hur många gånger har vi inte låtit våra barn sitta i kundvagnen då vi varit och handlat. Har man då som jag fler än ett barn och syskon som inte varit stora nog att rasa runt i affären själva så hade man liksom inte så mycket att välja på. Har även läst insändare om att vi barnföräldrar snuskar till vagnarna med våra barn sittande i själva kundvagnen. Vet en gång då jag kom med tre av barnen, en satt i kundvagnen, en i barnsitsen på kundvagnen och en höll min hand. Barnen var då  ca 1½, 3 och 7 år. En dam kom fram till mig och tyckte jag borde anmälas som bara tänkte på mig själv och inte på andra som skulle ha vagnen efter mig. Jag frågade var problemet var och hon menade på att vi barnföräldrar bara tog för oss utan att ta hänsyn var vi än befann oss. Av hennes ålder att dömma så förstod jag ju att på den tiden hon hade små barn om hon nu hade några, stod man i butiken och handlade över disk. Medan hon öste på med sitt klagande så klappade jag henne på axeln och pekade på handtaget. Tanten fnyste och gick, minns att jag tänkte "det var tur att jag inte hade en dålig dag" för då hade jag nog tvingat henne till att slicka handtaget (förlåt).  Men de här vagnarna som står ute året om i avgaser, smuts och bakterier. Inte nog med detta, alla dessa händer som ska hantera vagnarnas handtag dagligen och som vi inte har en aning om var de har befunnit sig innan de hamnade där. Tur är nog det!

Karlskrona Kommun är den största arbetgivaren med 5.300 anställda och 11 förvaltningar i kommunen. I grundskolan så går det ca 7.000 elever och på gymnasiet ca 2.300. Det finns ca 800 med funktionsnedsättning och ca 2000 personer som får hjälp av hemtjänsten. Vi har 100 fritidsanläggningar och många mil med vandringsleder. Karlskrona målsättning är på sikt att bygga en stad med liv och puls, i ett levande världsarv. Kommunen försöker att ta hand om ca 100 flyktingar varje år och 11% av befolkningen som bor här är födda utanför landet gränser.
Vi har även förmånen att ha Sveriges enda Marinbas här hos oss.

Hur lätt är det inte att tycka som någon annan, att nicka instämmande, hålla med om något man egentligen har en helt annan uppfattning eller åsikt om. Att säga vad man tycker till någon i enrum men en helt annan åsikt då det gäller. Är man då feg eller smidig. Vissa saker har ingen betydelse för om man har en åsikt eller inte, men ibland så krävs det lite mera och då är det lätt att dra sig undan. Blanda inte in mig i detta, håll mig utanför, måste vi ta det nu......eller så bara står de där och säger ingenting.