Tankar om bilder

Gick en skön promenad i skogen bara ett stenkast ifrån där jag nu bor. Vilken tur att jag inte flyttade in till Trossö som jag först tänkt, behöver nog ha skogen in på knutarna för att känna mig hemma. Naturligtvis så fick Gozzi och kameran följa med. Hela marken är nu täckt av vitsippor och det är som en spindelväv av stigar i skogen som man kan strosa omkring på. Bladen börjar sticka fram ur sina vinterhöljen och om bara någon vecka så kommer den fina vitsippeskogen vara ljusgrön av alla fina bokblad som slagit ut. Underbar tid att njuta av.

Här har det gosats i två dagar må ni tro, alla mina tjejer har varit här. Mina döttrar med sina små tjejer och sonens dotter som ville träffa sina småkusiner kom också hit en stund. Dubbeldop har planerats och små fötter har målats för att sätta sina små avtryck på rosa papper. Vi har fikat, promenarat, planerat och naturligtvis har det blivit massor av bebbegos. Det är väldigt tyst nu när alla åkt hem, men förhoppningsvis så är de snart tillbaka igen. I morgon kanske?

Helgen som var så åkte sonen och jag på fotboll, en råkall söndag med blöta träbänkar och med min nya kamera i ryggsäcken. Det var inte utan att jag var lite spänd på hur resultatet skulle bli med en gråmulen himmel och nästa lite disigt. Med tanke på att vi inte hunnit bekanta oss med varandra så är jag mycket nöjd över resultatet. Eftersom det inte var sonen som skulle spela utan hans kompisar så fick jag ju träna lite innan helgens match.

En lottovinst har splittrat en familj, mor och dotter möts i rätten. Modern fick 350 000 och hennes dotter fick flera miljoner. Vem som har rätt till pengarna vet de nog bara själva. Inte skulle jag kunna bli så ovänner med mina barn att vi aldrig mer skulle umgås. Då hade jag nog gråtit ihjäl mig. Barnen är ju det bästa man har, där har pengar inget värde.

Även om en del fick skrapa rutorna idag (inte av mig som sov gott då) så är det helt underbart väder nu. Solen skiner från en klarblå himmel, så länge det varar, och vitsipporna täcker hela backen där jag rastar Lurvetass. Man vill bara stanna tiden, sätta sig ned på en av parkbänkarna som är utsatta i vitsippeskogen och bara dra ett långt djupt andetag genom näsan för att sedan låta luften sakta sippra ut.

Hoppas din helg varit till belåtenhet :-)

För många år sedan så hade vi en brukare på jobbet som led av en obotlig sjukdom. I hennes köksfönster stod det en kruka med en underbart vacker blomma. Det var ofta som jag stod och titta på blomman medan brukaren uträttade sina behov i lugn och ro. Den fina blomman slutade aldrig blomma, så för varje gång man kom dit så blev man lika förundrad över den livskraften som blomman hade. En natt då vi var där så steg maken upp och bröt loss ett blad stoppade bladet i en påse och överlämnade till mig. Jag blev jätteglad och maken berättade att jag endast behövde dela bladet på tvären och trycka ner skarvsidorna i lite blomsterjord. Sagt och gjort, så när jag kom hem så hamnade bladdelarna i en kruka med en plastpåse över, nästa som ett litet växthus. Varje dag så tittade jag nyfiket om det möjligtvis hade kommit fram något skott, flera veckor senare så såg jag de små bladskotten titta fram, vilken lycka. Jag hann aldrig berätta för brukaren att mitt blad hade blivit till en liten blomma eftersom hon gick bort kort tid efter. Blomman växte och växte och nu flera år senare så står den här och förgyller tillvaron för mig. När jag för ett tag sedan träffade brukarens man så berättade jag om blomman och han blev så glad och kramade mig en lång stund.

När jag höll på att flytta som mest så så skrev jag i ett inlägg att jag hade tur med vädret men jag har även kommit på att jag haft tur med hälsan. Jag har ju klarat mig från all sjukdomar som härjat runt om i vår.  Halsfluss, bronkit, influensan, magsjuka.....bland arbetskamrater, barn, barnbarn och brukare. Influensan har verkligen varit segdragen för de som drabbats i år. Hoppas jag fortsätter att klara mig för sjuk vill man ju inte vara.

Förlåt, men en av de första bilderna med min nya kamera råkade bli på något som många upplever som väldigt otäckt. Men så här på bild och när man kan gransa i lugn och ro så är de rätt så trevliga tycker jag. I solen låg de där och gosade med varandra. Undrar om honan är den mera bruna och hanen den ljusa. Någon som vet? Jag lovar de bits inte.

Nu har min husmuta kommit och idag har den fått vara med på den sköna söndagspromenaden. När jag bestämde mig för att sälja mitt hus så funderade jag ut att när huset var sålt skulle jag köpa mig något som jag skulle ha som en morot de dagar det kändes tungt. Det var då jag kom på att jag skulle köpa mig en ny kamera. Nu så är det gjort och det känns mycket bra, det blev en Nikon D7000 och jag hoppas och tror att den ska uppfylla min krav som följeslagare. Det tar ju lite tid med ny kamera även om jag har haft en Nikon innan. Den ligger betydligt bättre i handen och mitt objektiv kommer mera till sin rätt med ett tyngre kamerahus. Så nu är det till att läsa på i användarhandboken. Bildbevis kommer.

Då var det minsta dotterns tur, så efter en mycket snabb förlossning föddes lilla Natasha kl oo.39 den 13 april, hon vägde 3965 och var 50 lång. Vilken lycka för mig att få två så fina barnbarn inom 25 timmar. Alla mår bra efter omständigheterna och när jag nu har sovit en stund efter natten jobb så blir det att smyga till BB för mera barnbarns gos.

Nu har stora dottern med make åkt till förlossningen. Vattnet gick kl 16.00 och värkarbetet har pågått till och från hela dagen. Men när det var 3 minuter mellan värkarna vad det dags att köra och då var klockan 20.00. Lilla N som nu ska bli storasyster somnade redan vid sju men storebror W ville inte missa när vi skulle vinkade till mamman och pappan från fönstret. Magen hann också får en kram och puss av duktiga storebror innan de åkte.

Påsken är över, kvasten är inställd i förrådet, magen känns inte helt nöjd efter allt godis och god mat som jag tryckt i mig hela helgen. Tur att kroppen känner sig lite mera utvilad än innan påsk, men helt passiv har jag inte varit. Ikea har fått besök, möbler har skruvats, hunden fått långpromenader och Nikon har varit framme. Så efter natten jobb så känns det underbart att befinna sig på rätt sida av väggarna nu när det regnar småspik ute. Nu är frukosten på plats och sängen väntar.