Tankar om bilder

Det finns så mycket att vara tacksam över, 2014 har varit ett helt fantastiskt år på många sätt och vis. Mina föräldrar är pigga och krya, barn och barnbarn har hälsan och så även jag själv. Tittar jag tillbaka på mina foto så hade vi en underbar vår som började redan i februari. Sommaren hade en väderdipp där till att börja med tills sonen från Australien dök upp med sol och värme på midsommarafton helt galet liggande i skuffen på en bil. Pappa fyllde 80 år och vår lilla tripp i delar av Sverige som han fick i present blev så lyckad. Jag jobbade hela sommaren men det gjorde inget eftersom jag hade 7 härliga veckor att se framemot på hösten. Min äldste son fyllde 35 år och det är ju helt galet, det var ju nyss man pussade hans små bebis fötter. Min lägenhet såldes och jag är väldigt glad över att jag äntligen kom till skott efter att ha lagt hur mycket energi som helst med mitt velande. Allt bara föll på plats helt plötsligt i sena timmen med förrådet där jag magasinerade min pryttlar till min underbara lägenhet som dök upp genom ett SMS. Ännu en oförglömlig resa till sonen lång borta med alla ingredienser som tänkas kan. Bättre än så här kan ett år knappast bli. Som om detta inte vore nog så bor jag i rätt stad, flest soltimmar i hela Sverige tredje året i rad. Välkomna hit 2015 :-)

 

Nu sover det lilla flickebarnet så sött efter en hel dags bus medan jag sitter här och dricker te. Det var en mycket förväntansfull liten tjej som jag hämtade i Kalmar idag. En kompis till mig har en son som är lika gammal som N så vi började med en fika på Elsas café när jag kom tillbaka innan vi skulle gå på bio för att se pingvinerna från Madagaskar. Pingviner är ju bara för söta, även de som är animerade. Filmen var verkligen min humor, jag fick bita mig i läppen flera gånger för att inte skratta hejdlöst åt deras roliga skämt. Kändes ibland som om det bara var vi vuxna som kopplade de där roligheterna som sades, barnen skrattade mera åt händelserna som sågs. Film är alltid roligt att gå på, det är något speciellt  med att se en film på bioduken än att se samma film hemma i tv-soffan. Men varför ska det behöva vara så dyrt. Jag hade gått på bio mycket oftare om det hade varit billigare. Förr hade de "billiga tisdagar" då kunde man gå på bio för två tredjedelar av priset, tycker jag att de kan införa nu också.

 

Känns lite konstigt att det bara är två dagar kvar av detta året. 2014 har varit ett händelserikt år, många års funderande har blivit till fattade beslut. Inte utan att det känns väldigt bra. Jag vet ju sedan tidigare att det är bra när vissa beslut får ta sin tid. För att inte allt skulle ske under 2014 så har jag förhoppnings mera på G under 2015, det gäller bara att få tummarna ur nu :-)

 

Innan jag åkte till Australien så fixade jag med lite paket till lilla N som skulle fylla 5 år då jag var iväg. Min dotter och jag smög med paket och skattkartan som hon sedan skulle få på sin födelsedag. I morgon är det dags för oss att gå på den utlovade bion som hon bland annat fick i present. Efter bion ska vi laga mat som lillkusinen och moster ska få smaka. Vem vet vi kanske även hinner med en runda i parken innan det blir dags att sova över hos mormor alldeles själv utan syskonen. Det var inte utan att storebror tyckte det var lite fubbit att vi skulle göra allt detta utan honom. Men så är livet ibland. Det är nog lika bra att jag går och lägger mig nu så att jag är pigg och utvilad tills i morgon så jag inte sitter och somnar på bion :-)

 

 

 

Lika skönt varje år då julen är över. Denna julen har varit min jul hemma hos mig och de jularna är de bäst, då samlas mina barn med respektive och barnbarn och så jular vi på efter bästa förmåga. Vi äter sådan som alla gillar, tomten kommer och så kör vi vuxna paketleken så att tärningen glöder. Hur tråkigt det än är att sitta där utan paket då larmet går och tiden är ute och julklapparna nästan är utslitna av allt flyttande mellan personerna under spelets gång så är det ingen som vill ändra på reglerna. Jag spelade till mig en stor chokladask och en svart lykta med ett blockljus i året paketlek. Det var längesedan jag vann något nu så det var ju extra kul. Jag brukar sitta där med  flera paket innan leken är över, men det slutar alltid med att alla mina paket plötsligt är borta av någon konstig anledning. Men lika glad för det är jag.

 

Förra året då vi var hos sonen i Australien så funderade vi på att bestiga ett av de små bergen i Glass House Mountains, men eftersom jag var skadad och Natasha relativt liten så hoppade vi det. Det vi inte visst då var att chansen skulle komma igen så det var liksom inget snack om saken utan att en av våra utflykter skulle bli till ett av bergen. Det var en mulen dag med regntunga moln som vi gav oss iväg på vårt lilla äventyr.

 

Jag hade var uppe med tuppen för att steka pannkakor och lite annat till dagens fikakorg så att vi inte skulle behöva gå hungriga. Eftersom höjder är något som jag gillar så var detta en mycket trevlig upplevelse för mig att se hur världen på något sätt öppnade upp sig fram för mig när jag stod där uppe och då var ju detta bara ett av de små bergen.  Berget som vi besökte var Mount Ngungun och det är näst minst med sina 253 m och det minsta berget är 220 m. Mount Beerwah är störst och är på 556 m och det sparar jag till nästa gång jag ska dit. Natasha tycket det här med att klättra i berg var roligt, hon kämpade på nästan hela vägen upp för egen maskin. Det var endast korta stunder som hon satt på mammans rygg och dessa stunder var nog mer tankning av mammagos än att hon var trött.

 

Vi hade nog inte hunnit mer än komma upp på bergets topp förrän himlen öppnade sig och vi blev som dränkta katter. Vi försökte att skydda oss genom att sitta nära en klipphäll, som tur var det inte långvarigt regn men blöta hann vi bli.

 

Eftersom inte viljan räcker till att sluta med det där underbara magsovandet så gav kiropraktiken mig ett tips med kuddar. Kuddarna ska läggas under madrassen, en uppe vid huvudet och två nere vid fötterna. Jag kan nästan lova på stående fot att det här kommer att lyckas, sova i bananställning på mage är inget skönt. Fortsättning följer.

 

Min fantastiska fotokväll med god mat, dryck och efterrätt blev väldigt sen i natt, äntligen så har jag tittat igenom alla mina bilder från vår fantastiska resa till Australien. Många av bilderna är på Natatasha eftersom hon är så rolig att fotografera, det finns nog inte en min utan att den hamnat på mitt USB, Hon var ju nära till hand också eftersom kameran och jag ofta fanns i hennes närhet. Men det hände ett flertal gånger att sonen och jag gav oss iväg på fotostunder. Jag är väldigt glad över att sonen också kommit på hur kul det är med fotografering. Jag är till och med så glad över detta att min nyaste kamera fick stanna kvar i Australien hos Dennis och min gamla som han lånade då han åkte i somras fick åka med mig hem. Sådana roliga intressen vill man ju gärna dela med familjen. Vi har ju kamperat ihop förut min D60 och jag, så det ska nog gå bra att göra det tills sonen och jag träffas igen.

 

Solen skiner över staden idag och det är - 3 grader. Biter lite i kinderna men friskt och skönt. Snart så ska Gozzi och jag få oss en långpromenad, det kan behövas efter all mat och annat som man stoppat i sig under dessa dagarna.

 

 

Oj då!!!! Julafton var ju faktiskt igår och jag har ännu inte önskat er alla en god jul. Kan bero på att jag inte hunnit sitta vid min dator på väldigt länge. Som ni redan vet så fick jag ju min lägenhet för en och en halv vecka sedan och att flytta och få ordning på alla saker tar ju sin tid som sagt ( är inte riktigt klar ännu). Juletid är ju en hektisk tid för många ändå och så har det även varit för mig eftersom jag (vill) brukar hjälpa lillebror att sälja julgranar. Det blir liksom inte jul annars. I år har det varit extra mycket jul hos mig ändå eftersom jag både har egen gran och nästan hela familjen här, detta har inte varit möjligt sedan jag sålde huset. Så nu sitter jag har i min fina lägenhet och njuter av lugnet som infinner sig efter en mycket lyckad dag igår och flera veckors grejande med både det ena och det andra. Men i morgon är allt som vanligt igen, jobb väntar.

 

 

 

Innan jag åkte till Australien så var jag hos kiropraktiken för min nack-och ryggproblem. Med ett varningen finger så sa han att det var slut på magsovandet. Hur lätt var det då?? Spelar ingen roll hur mycket jag än intalar mig själv att jag sover mycket bättre om jag ligger på sidan eller ryggläge. Snurr snurr snurr!!! Jag ligger på rygg, höger sida, vänster sida, ryggen igen och så slutar det med att jag bara ska ligga lite lite på magen. Varför är det så skönt att ligga på magen och sova? Kan väl inte bara vara för att jag inte får :-)

 

Jobb, flytt och sova är min vardag för tillfället och så lite mat på det. Datorn och alla mina foto från Australien är just nu prio 10, för när jag väl kommer så långt som att sätta mig vid datorn så ropar sängen att det är dags för vila. Det är så kul att pyssla i den nya lyan att klockan bara rusar iväg. Jag flyttar sakerna från den ena sidan till den andra bara för att rätt sak ska hamna på rätt plats. Jag får så mycket roliga idéer för mig när jag går här och grejar så om bara en bråkdel av allt blir verklighet så har jag att göra. Nu sneglar jag lite åt höger och ser att ett par bruna ögon stirrar på mig med undran om jag skulle kunna tänka mig att gå en kisserunda innan blåsan rinner över. Så då är det bara till att lyda. Tummen upp för det!

 

Gó fredag mina vänner!

 

:-)

 

Vaknade av att klockan ringde, dags att stiga upp tyckte den men där var vi inte riktigt överens. Somna sent och tidiga morgnar är inte min melodi. Men..........efter att ha sovit förta natten i min nya fina lägehet så kan jag inte vara annat än väldigt väldigt nöjd. Så om ni ser någon som springer runt med ett ständigt leende på läpparna så är det säkert mig ni ser. Även att jag just nu befinner mig i ett flyttkaos så är jag grymt nöjd. Nu är det dags att kila vidare.

 

Efter stormen kom solen även om det inte var långa stunder, så nu vet jag att solen även finns här i Sverige. Eftersom jag varit ute hela dagen var det ju bra att det inte var sådant skitväder som igår. Om nu prognosen stämmer så ska det bli finfint väder i morgon med sol och 6 plusgrader. Låter ju lovande.

Pratade med sonen innan idag, känns lite konstigt att det är så längt avstånd mellan oss eftersom vi nyss har träffats. Tur jag har massor av fina bilder att titta på.

 

Jobb och att vara hemlös upptar min vardag för tillfället. Men nu kan jag snart känna vittring på min nya efterlängtade lägenhet. Ska bli så trevligt att få pynta "lite" inför den stundande julen. Det blir bara några få tomtar på mina hyllor i år eftersom de inte kommer att få stanna där så värst länge.

 

Har inte hunnit att titta igenom alla mina bilder ännu från vår fantastiska resa till Australien men snart så har jag tid att gotta ner mig i alla underbara foto som väntar på att bli betraktade. Måste bara visa lite bilder på isbjörnen som bodde på en djurpark som vi besökte. Inte utan att jag skrattar lite när jag tänker tillbaka på denna lilla pajas, han viste hur man skulle underhålla sin publik.

 

 

 

 

 

...till vintermössa.

 

Hejsan mina kära bloggvänner, nu är äventyrskan hemma igen efter ännu en fantastisk resa i Australien. Jag har haft det så oförskämt bra att det inte finns ord som kan beskriva denna resan rättvist. Lite smolk i bägaren har det väl funnits men det är bara det positiva som jag kommer att bära med mig i mitt minne, allt annat är redan glömt.

 

Gozzi som varit hos uppfödaren i Stockholm är nu hämtad och ordningen är återställd, mamma och pappa har också fått besök så att de fick se att jag verkligen var hemma, så nu är även de nöjda.

 

Nu är det eran tur!

 

Måste bara börja med att berätta att sonen gick en fotokurs på universitet efter att han varit hemma i somras, han fick med sig min D60 som han nu lekt med ett par månader. Imponerande att man kan lära sig så mycket med olika inställningar på så kort tid med tanka på hur länge jag själv fotograferat. Hur gick detta till liksom??! Det har varit väldigt kul attt ge sig ut på fotoutflykter med Dennis och jag har lärt mig så mycket om olika inställningar så "hej då, auto". Äntligen!! :-) Så när jag åkte hem så stannade min D700 kvar i Australien och D60 fick åka med mig hem, kändes helt rätt eftersom jag mer än gärna vill uppmuntra min son till ett så trevligt intresse som fotografering är. Innan jag åkte så köpte Dennis och jag ett fast objektiv tillsamman som jag använt väldigt mycket. Det köpet ångrar vi inte.  

 

En morgon när Dennis och jag var ute och gick så frågade han mig ifall jag hade sett de svarta svanarna som brukade simma runt i dammen. Jag höll nästa på att svimma bara av tanken på att jag skulle få se levande svarta svanar som varit min önskan i många år. Jag nöp mig i armen flera gånger då vi kom fram till dammen. Där framför mina ögon livs levande stod de svarta svanarna. Lyckliga jag tog upp kameran för att förevigade det fina paret.

 

 

Berättar mera om vår resa när jag kommer hem ikväll!

Jag har ju även en trevlig bloggpromenad att se fram emot <3

 

:-)