Tankar om bilder

Med kameran laddad som förr i tiden så var det bara att stanna bilen och trycka av. De båda herrarna höll som bäst på att göra upp om vem som skulle vara herre på täppan när jag körde förbi. Inte lite krafter som ställs mot varandra. Tur de inte hade horn så de kunde skada varandra. 

Helt plötsligt så bara fanns den där i min famn. Kameran jag suktat efter i många år. Jag som nästan inte har tagit i min gamla systemkamera på flera år, är nu jättetaggad med min nya. Det är så roligt! Fotografera Eddie är roligast. 

Med hjälp av bästa snickaren så sköter jag lite av varje och spikpistolen. Sex takstolar är byggda och levererade till mina föräldrar där de ska sättas upp i slutet på veckan. Har semester i två veckor nu, så jag hoppas att få bästa vädret och tiden ska räcka. 

Jag undrar när Eddie ska förstå att han inte är någon valp längre. Dottern hinner inte mer än sätta sig ner förrän hon har en 23 kilos klump i knäet.  Han är väldigt social och vill vara med över allt. Väldens bästa kompis.

Så gott och trevligt när det är födelsedagsfirande. Tjejerna firade med egengjorda små lappar till jubilaren. Så söta.

Maj bjuder ännu så länge på blåsiga kalla dagar med någon regnskur då och då. Idag har det regnat så gott som hela dagen och jag ser ut som om jag hade har permanentat mig efter att varit ute flertal gånger med Eddie. Bra det kommer lite regn så bönderna och mina sommarblommor blir glada. För en vecka sedan satte jag in tulpaner, trotts att de nu hänger lite molokna så måste jag ändå tycka de är vackra. 

Varje kväll innan jobb och efter jobb går Eddie och jag en runda i skogen intill mitt jobb. Den vackraste tiden är nu då bokarnas fina tunna blad är härligt gröna och alla fåglar kvittrar. Här går många andra hussar och mattar med sin pälsklingar. Det blir många stopp för att nosa och uträtta sina behov längs med stigen. Såg igår att liljekonvaljens blad har tittat upp, snart kommer även den väldoftande blomman att kika fram. De kalla nätterna vi haft ett par dygn gör att blommornas framfart stannar upp lite, bra för då får jag njuta desto längre. 

Ståtliga och stora kastanjeträd med sina fantastiskt fina bladverk är så vackert. Skulle själv inte vilja ha något i min trädgård men njuter av att titta där de står hos andra. Minns att en av mina vänner när vi var mindre hade ett stort kastanjeträd med många frukter, dessa använde vi som bomber som vi sköt på våra fiender med slangbella. Bäst var de innan de var mogna, dög även då nöten hittade ut. Äkta kastanj ska inte förväxlas med den snarlika hästkastanjen, men tittar man noga så ser man skillnad även för en amatör som mig. Något som jag lärt mig är att den sorten som jag känt till kallas hästkastanj och går absolut inte att äta rostad med salt och smör. Jag har aldrig testat att äta kastanj, den man kan äta då förstås. Måste nog göra det en dag, det låter gott och varför jag inte testat ännu vet jag inte. 

Efter regn kommer sol. Alla bönder jublar på ön, men det får gärna komma mera. Såg att mina sommarblommor som jag sådde i en av pallkragarna hade kommit upp. Härligt när det spirar. Fick vänta med att klippa gräset till sent på eftermiddagen för att det skulle torka upp lite. Jag var tvungen att klippa idag eftersom jag jobbar i helgen. Om jag hade väntat tills efter helgen hade jag nog behövt använda gräsröjaren. I år är första gången som jag lagt på gödning så vatten, värme och sol gör susen. Det luktar underbart gott med nyklippt gräs. Min magnolia blommar nu, nästan synd att åka från ön. 

När jag var hemma hos päronen i förgår så tog jag en sväng med Eddie till ett av mina stenblock. Då för långe sedan när jag bodde hemma hade jag tre favoritstenar som jag växlade mellan, en vid vattnet, en på ängen och en i skogen på andra sidan vägen. Ofta eller alltid var det i vilken sinnesstämning jag var som blev valet av sten. Dagen sten var den som var lugnade, där satt jag och tittade på löv och grenar som flöt förbi, drömde mig bort och det var som om vattnet tog med sig tankar och annat som tryckte. Det var inte alltid så självklart att jag fick gå dit, men oftast så sa jag inget utan smög dit utan att någon märkte det. De visste nog tror jag.  En och annan flaskpost har också blivit nersläppt i hopp om att en tjusig sjöman med en stor fin båt skulle finna mig, bjuda mig till båten och så skulle vi gifta oss och bo på båten i alla våra dagar. Haha.... skrattar gott åt minnet. Stor fin båt i en å med flera hinder på väg till havet. Att jag var även en drömmaren på dagen kan jag nog inte svära mig fri ifrån. Flaskposten hittades ofta av mig själv men ibland även av min bror och då blev det liv. Hur som lika vackert nu som då. Kanske vackrare idag.