Tankar om bilder

Sitter och njuter efter en god måltid, det röda ljuset är tänt och tanken summera veckan som varit. En liten flicka har sett dagens ljus, man blir alldeles lyrisk av tanken. Hur kan det vara möjligt? Hur kan det bara komma fram en liten människa som från början bara var ett litet ägg och en liten liten simmande sperma. Alla barn är ju naturligtvis unika men nu är det lilla N som just kommit till världen som gör en extra påmind om det unika i hur livets mysterium fungerar.
Medan jag fortsätter att njuta av de små liven som finns runt en mormor och farmor så rustar jag för nattens jobb. När jag går av i morgon bitti från jobbet så ska jag sätta mig i en bil för att åka på en liten utflykt.
Mera om detta får ni veta i morgon, då jag kommer hem.


Annu ett litet under

Hörde på radion att 95% av dagen tankar var samma som gårdagen och dagen dess för innan. Inte konstigt att livet känns segt och inrutat. Men börjar man tänka efter så stämmer det nog med tanke på allt som sker samma varje dag. Vad ska vi äta idag, ställa klockan, handla, tvätta, laga mat, tv och mycket annat samma varje dag. Men det har jag ändrat på idag, massor av nya tankar. Jag har funderat på när jag ska ha semester, om jag skulle lära mig dricka kaffe, hur många korvar jag skulle orka äta på en och samma gång, hur det skulle vara att jobba på en ubåt, hur många laxar det finns i en laxask, tända 4;de ljuset på första advent, måla om B-rolle röd, göra Gozzi till en nakenhund och hur det skulle kännas att snyta sig i chefens gardin om man vann massa pengar. Lite nytt blev det, så nu ska jag sova på saken, mera är på gång.
Känner mig mycket piggare.


Moster Emmie kör W-tricket

Tänkte redan i våras att jag skulle anmäla mig till en fotokurs, men jag tyckte det var för dyrt eftersom jag bara kunde vara med sex av tio gånger. Höstens kurs kollade jag inte upp, ska jag gå vill jag gärna göra det på våren.  Men nu har jag fått blodad tand igen när jag fick låna två böcker av Sara. Jag vill ju lära mig att ratta in rätt inställningar till vårens matcher. Ju mera man kan om sin kamera gör användandet roligare och man vågar mera. När man fotografera fotbollspelare så är det ju så många faktorer som spelar in för att få bra bilder. Men det är bara till att fota på, fördelen är ju att det finns ju många bra objekt i Trionlaget.


En av Dennis bilderna som jag är mycket nöjd med

Så nu är det bara till att öva på, det finns hur mycket som helst att skruva och ratta på.


Härligt när man kan uppleva farten på en bild


Som i allt annat, övning ger färdighet.

Jag tycker att november och december skulle vara räkningsfria månader. Dessa månader vill man ju ha pengar till annat. Julklappar, go mat, rean och så alla kuliga saker som finns att köpa med glitter och bling bling. Men det är ju alltid lika skönt när räkningarna är betalda, man vet att det kommer ström i ledningarna, man har bostad en månad till, bilen är skattad och försäkrad, radiotjänsten kan pejla hur mycket de vill och så slipper man springa i affären när pengarna är slut. Den enda trösten är ju att man minimera risken att få baconsjukan och andra sjukdommar som har me denna årstiden att göra som VKS och MFS. 


W och jag hittade fint lingonris när vi var i skogen.

Då var det fredag och det betyder jobb, hela helgen är räddad. Man ska va gla och tacksam i dessa tider att man har ett jobb att gå till även om det är fredag och man gärna velat vara hemma och gosat med Eketorp.

Härliga dagar med W och lilla N. När jag kom var de tre i sin familj, när jag åkte var de fyra. Tänk ett nytt litet liv, en söt liten flicka som föddes som lillasyster till världens bästa storebror. Som reda kan så mycket och som vet så mycket. Idag på vår skogspromenad satt W helt tyst och smaskade på sitt äpple. Han som brukar peka och prata på, helt tyst, som om han ville landa eller smälta in dygnets händelser. (Det kan ju ha varit så att Ölandsäpplet var jättegott)

Lite bilder från vår skogspromenad







Och så ett litet foto på N, när hon sög på sin lilla tumme.



Härliga dagar hos Annelie, jag kommer snart tillbaka.
Ska bara jobba lite me

Gör som fiskarna

KYSS EN OVÄN

Vilken tur att lillan var tvungen att bli undersökt av en doktor innan hemgång annars hade nog hon åkt med mig hem igår kväll då jag var och hälsade på. Vilken dotter jag har. Slutade jobbet i fredags, slipade väggar i måndags, föder barn på tisdagen utan smärtlindring och så ville hon åkt med mig hem på på kvällen. Men idag kunde ingen hindra henne från att återförenas med familjen. W och jag försökte att fixa lite här hemma innan Annelie dök upp. W blev så glad när mamma kom hem och att lillan var med var som det naturligaste i världen. Han pratade om mammas mage och att bebisen skulle dricka mjölk. På väg hem i bilen fick hon ett namn och det underlättar ju förstås. 


Första träffen med syrran


Så en liten kram naturligtvis


Så lite gos i soffan med en alldelse egen syrra

Hela kvällen har N och jag gosat, hon har legat i min famn och sugit på sin lilla tumme, man kan ju inte släppa ögonen från detta lilla underbara liv. W har varit så duktig och försökt att hjälpa till med både det ena och det andra. I morgon ska vi fortsätta gosa så det är lika bra jag går och lägger mig nu så att jag är pigg tills i morgon.

Det blev en tjej på 3960 och 51 lång med kolsvart hår och en liten söt pussmun. Medan Annelie och Andreas var på förlossningen så donade W och jag här hemma, skogspromenader, häst fix, matlagning, bokläsning och mycket annat.


Mormors fina lilla tjej

Det var så mysigt att träffa Annelie och den lilla bebisen.

Igår så packade jag min väska för att vara redo i väntans tider. Med van hand åkte det ner vad som behövs när man ska vara borta några dagar. Man har ju varit med förr, så att säga. Det är ju så när man är i väntans tider att man vet ju inte riktigt när den där väntan är kommen. Men kl 21.30 köre B-rolle mig till nästa som hade en liknande väska packad. Väl framme så fikade vi och den blivande modern vankade av och an. Halv två åkte de och sedan var det bara till vänta, igen. ........Och det har vi gjort sedan dess, W, Gozzi, hästarna och katterna och den blivande mormodern.

Så då väntar vi lite till

Tio timmar som en sovande bit järnskrot som legat på havets botten kom jag hem från jobbet. Gozzi har ju varit lite sjuk så det har inte blivit så många timmars sömn på nätterna då han har kräkts hela tiden. Men en natt på jobbat kan man ju klara av då man har en snäll arbetskamrat som kör om jag någon gång råkar vara seg. För att sitta vid sidan om och kolla med ett öga kan man ju ha ork till. När jag väl kom hem så möttes jag ev en lukt så jag tog nog tre steg bakåt, jag trodde det hade varit någon här och slängt in en stinkbomb. När min näsa vant sig och ögonen slutat rinna försökte jag ta ett steg framåt för att sondera terängen. Ingen död här och ingen död där. Det var då min hjärna knackade på och sa "den här lukten känner jag igen". jag böjde mig ner och plockade upp handuken som låg på golvet, den handduk som jag haft då jag matat Gozzi med majsvälling. Instinktivt så lyfter handen handuken upp till näsan och luktar innan hjärnan hann att reagera. Det där skulle handen inte ha gjort för jag trodde jag skulle svimma. Med en hand för näsan och en hand om handduken, slänger den trött som jag är i tvättkorgen, hur dum kan man bli som tror att lukten försvinner bara för att man lägger den där. När jag inser detta så luktar det ännu mera. Plastpåse, hårt knuten, fick agera bort-äckliga-lukt. Så nu känner jag inget, men troligtvis har nog näsan domnat bort.
Så min fråga idag är ju hur fasiken majsvälling på en handduk kan lukta så äckligt?
(med tanke på det jobbet jag har så borde ju näsan varit van vid illaluktande ting, men vi har nog ingen som slabbar m(b)ajsvälling på jobbet)


Nytaget foto på mig

Så medan jag håller på med stålborsten får jag nog önska trevlig fortsättning på dagen.

Idag ska det röras i grytor, skäras i små bitar, lindas in papper, läggas i burkar med lås så att ingen kan tjuväta innan de ska se dagens ljus igen. Men först blir det en runda till affären för att inhandla innehållet till de små godbitarna.
Så om några timmar luktar det ljuvligt från ett kök i kommunen


W skulle mer än gärna provat om han hade varit i närheten

Enligt ordboken så betyder ordet pakt, fördrag, det kan man ju tycka känns oskyldigt. Ordet fördrag betyder enligt samma ordbok överenskommelse och det låter ju ännu bättre, att komma överens är ju jättebra, tycker jag. Efter att ha kollat på två program ikväll som just inte gjort något annat än att indela sig i olika pakter, men inte för att komma fram till en överenskommelse.Fördraget, jag menar övenskommelsen eller då pakten har ju varit att ljuga, luras, falskhet, bedra och håna.
Men det är ju så det ska vara på tv, för att bli bra tv. Nu kommer vi att följa dessa arma människor som befinner sig bland cocosnötter, intriger, farliga djur och falska människor.
Ja me, kommer att sitta där för att se hur det går med deras överenskommelse pakt.


Fågelpakt på östra Öland

Ät medvetet - det kan göra dig lyckligare.
Så nästa gång du stoppar något i munnen så känn efter vad det är du äter och tuggar på. Är det mjukt, hårt, sött, surt, gott eller bara helt underbart.
Den som aldrig unnar sig en belöning mår inte så bra.
Medan ni suger på den karamellen så håll till godo med lite bilder från dagens fotbollsträning.

När klockan var kvart i sex i går kväll så plingade det på min dörr. Där utanför stod några av mina arbetskamrater, vi skulle träffas här hos mig innan magen skulle få sig lite god mat på en av stadens restauranger. Det var så mysigt att bara sitta ner och prata, något som man inte hinner då man träffas på jobbet. Hungriga gick vi sedan iväg till nästa ställe för att fortsätta vår trevliga kväll. Go mat, lite vin och mycket roligt blev det. När vi var mätta och belåtna så gick vi vidare till slagerbaren för att träffa några andra arbetskamrater som hade varit på ett annat ställe och ätit. Kvällen slutade med sång, dans och klackarna i taket. Tänk vad man kan hinna på bara några timmar. Sent i säng och tidigt uppe gör att jag kommer nog att somna som en klubbad i kväll. Man skulle behöva träffa sina arbetskamrater lite oftare.


Det var inte bara W som var i hatten igår

När W och jag hade ätit frukost så gick vi en runda med Gozzi. När vi kom tillbaka så skulle vi ge hästarna lite hö, men jag var tvungen att förts hämta ner hö från höloftet. Fram med stegen och så var det bara till att börja ta ner hö eller kasta och det var just då det hände det som inte fick hända. Stegen blev träffad av en höbal och så var stegen borta. W pekade på stegen och sa, "mommo, oj oj oj". Så där satt jag och dinglade med benen. Vad gör jag nu då? Jag funderade på lite olika lösningar och på vad jag hade för olika hjälpmedel. När jag vände mig om så såg jag alla höbalar så det var bara till att kasta ner några så jag hade att hopp i. W skrattade och skrattade och skrattade. Tur att man kan roa någon.  :-)

En till dig......


och en till mig...


När vi var klara med det gick vi in och lagade mat. W passade på att busa när jag var upptagen med maten. Gozzi fick vara vara häst, katten en slungboll, mammas krukväxt blev plockad i bitar och soff kuddarna hamnade på alla möjliga konstiga ställen



Måla en leende gubbe av mammas mage var uppskattat


Så en godnatt puss på den lilla magen

Nu är klockan jättemycket. Jag ska berätta varför om några timmar

Tänk vad man kan hinna mycket på bara en förmiddag. Sluta jobba, gå med hunden, duscha, vara på möte, fika, sluta möte, gå med hunden, äta och nu en runda i bloggen. När jag har druckit upp mitt underbart goda te så ska jag inta ryggläge för att återhämta lite sömn, men bara lite för sedan bär det av igen.

Men nu ska jag inte trötta ut er om detta för då kanske det är ni som sitter och somnar.
Har ni tänkt på en sak när andra kommenterar något, tänkte på det inatt eftersom vår trivselanalys är klar. Hur ofta berömmer du någon? Hur ofta säger du något bra, roligt, uppmuntrande till en medmänniska? Hur ofta berömmer du någon annan eller dig själv? Om någon någon gång säger något så är det oftast inte positivt. "Du äter för lite" eller "gu va hon äter", "du sover för lite" eller " va du är trött och sliten hela tiden", "du bara jobbar och jobbar" eller "jobbar du aldrig", "har du klippt dig nu igen" eller "ska du aldrig klippa den där risbusken". Ni vet säkert själva hur det kan låta från andras munnar och även sin egen. Jag försöket att säga något gott till någon varje dag, ibland till mig själv när vi råka träffas i speglen.
" Hej Lotta, men är du redan uppe va trevligt och se dig, va pigg du ser ut trots att du inte sovit mycket de senaste tre dygnen"
Ja, denna lilla enkla mening får avsluta dagen blogginlägg.

Grannen tittade på mig lite konstigt idag när vi möttes då jag skulle gå en runda med Gozzi när jag vaknat. Klockan var ju halv två och jag såg nog rätt så yrvaken ut, " man kan lika bra sova i detta skitvädret" var hans kommentar. "Det är ingen skillnad om man är uppe på natten eller dagen" sa jag som svar. "Jaha, du har jobbat inatt" sa han och log. Kul!
När vi ändå var på ett litet uppdrag idag, så passade Gozzi och jag på att gå en runda, Nikon var också med som tur var för det var så vackert där vi var. Kan ni tänka er att jag har sett solen. Det är sant, jag ljuger inte. Men den var borta lika fort som den kom. Men nu vet jag att den finns där, trotts att jag inte kan se solen hela tiden.
Så har jag köpt lite garn och en borste till Gozzi som han gillade jättemycket. Kontentan av den bosten är att jag inte behöver skaffa en hund till, nu har jag två. Gozzi är klonad.

Så lite bilder från dagen.

Här sitter jag och försökt att hitta eller komma på en mening med varför det är ett så jädrans skitväder ute. Det kan ju knappast vara handeln som styr, tänkte på gummistövlar, paraply, depptabletter osv. Varje morgon så hoppas jag att det ska vara molnfritt och att Nikon är redo för lite uppdrag.
Men inget kan ju hindra spelarfruarna från att träffas och smida planer inför stundande julmarknad i Bubbetorp. Ska bli så kul. Julmarknad är alltid så speciellt att vara på och i Bubbetorp är det en helt underbar miljö för just marknad.  Men det är ju någon vecka dit som tur är, för mycket ska hinnas med.
Nu ska jag börja dagen med att lägga mig.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så försökte vi ju komma i säng tidigt i lördagskväll och det gick ju rätt så bra. Även om jag var trött så tänkte jag pilla lite med min dator innan jag somnar. Men hade man någon mottagning då!!!! Så jag släckte ner för att fundera lite istället, när jag hörde något från köket. Jag tassade upp och så tände jag lampan, helt tyst. Så tillbaka i säng då ljudet återkom efter en stund, men då tände jag inte utan smög mig på tills jag var nära, sträckte mig efter lysknappen och där står jag sedan öga mot öga med Mr. Jingles. För er som sett filmen den gröna milen, vet vad jag menar och har ni inte sett filmen så MÅSTE ni se den, inte för att ta reda på vad jag såg utan för att filmen är såååååååååååååå bra. Tillbaka till Mr. J som var i färd med att sätta i sig en jordnötsbåge. Jag släckte igen men stängde dörren till sovrummet, jag kom att tänka på Dennis som vaknade med en Mr. Jingles på näsan en gång när katten släpat in sin leksak. Hur trött på en skala blev man vid denna tanken och så dyker det upp flera minnen om just små Mr. J.  Jag minns då jag var liten, ca 4 år när min mamma helt oväntat flög upp på en pall och skrek som om det gällde livet, pekande in under kakelugnen. När pappa kom hem så stod mamma kvar på pallen, min storebror stod och höll min hand, båda storögda över vad vi såg. Pappa fick sedan sitta vakt vid kakelugnen med bössan i högsta hugg. Jag vill inte vet vad som hände eller hur det såg ut om nu pappa använde bössan inne. Nu kan man ju skratt åt det. Men då var det inte så kul.

Kaveldun får mig att tänka på hur det kan se ut när en liten Mr, Jingles varit framme

I går morse ringde min klocka halv 8 och jag lovar att jag var så trött att ögonen ville inte öppna sig. Jag trevade mig runt för att hitta mina grejer jag skulle ta med till Öland. Men först en runda med Gozzi, sedan hämta Linnea och så en runda till affären (fika) och så hem till Annelie och W. Det är alltid så mysigt att fika hemma hos Annelie. Sedan körde Linnea och jag vidare till Öland, Thomas och barnen skulle komma och sova över. På kvällen grillade vi och hade jättetrevligt. Så kollade vi på när Ola vann Körslaget. Vi försökte att komma i säng rätt så tidigt för att klockan 7 skulle vi upp, Thomas skulle hjälpa mig att såga ner min stora björk som stod intill stugan. Jag kan inte säga att jag var piggare när klockan ringde denna gången, men Linnea hade pratat en halvtimme innan så var ju inte helt nyvaken. Upp för att fixa frukost så Thomas kunde sätta igång. Klockan nio dök Jimmie och resten av barnen upp för att hjälpa till. På med arbetshandskarna och så ut för att bärar ris.


Så här såg det ut före



och så här såg det ut efter

Alla har varit så duktiga, barnen har jobbat och slitet. Det var mycket att förbereda innan Thomas kunde fälla, det skulle mätas och riktas, grenar skulle sågas bort. Trädet hamnade på det stället som Thomas hade planerat och det var inte utan att man stod och höll tummarna att allt skulle gå bra. Nu ligger björken i småbitar och bara väntar på yxan. Lite konstigt ser det ut, man har varit så van vid att se den där stora björken med sina bollar bakom huset. 

Tack kära lillebror för hjälpen med allt arbete
och
tack Jimmie för att du ställde upp och hjälp till
naturligtvis ska de duktiga barnen me få ett
jätte TACK

Lite kort från en härlig kväll även om inte skärpan var den bästa.

Om...jag säger om, jag tar rätt lott idag så ska jag bjuda med mina barn och deras darlingar på en resa till Västindien. Bästa tiden är december-mars eftersom det är lagom varm och orkansäsongen är över. Där skulle vi sedan resa runt på flaket till en pickup, vi skulle kolla på grottor, lyssna på den fjäderlätta kollobrins sång, äta nyfångad grillad fisk och dricka kall President-öl, sedan skulle vi ta en tur på en surfingbräda innan vi stupar i säng för att ladda inför nästa dag.

Men innan jag skrapar min lott så ska jag kolla på boll, för kvällens match vill jag inte missa och så ska jag ju till öland i morgon och sova till på söndag. Hmmm sedan jobbar jag ju sön, mån och tisdag natt och då kan jag ju inte skrapa, sedan möte onsdag och torsdag.......ja så är det ju snart jobb igen. Oh så ska Annelie föda barn och det är ju lika bra hon får göra hemma för man vet ju inte hur de föder i Västindien. Ja, ja, ja...vad är då en bal på slottet, alldelse, alldeles ........

Får nog vänta med att skrapa till efter jul, för man vill ju inte missa den svenska julen, glittergranen och julgransförsäljningen på fisktorget.



Det var nog ingen bra ide det där med Västindien, för de har stora hål i vägen så man kan inte kör bil på natten och så kan man möta stora lastbilar i full fart utan lyse. Så finns det policias acostados "sovand polismän" som dyker upp när man minst anar det. Så betraktas man som en vandrande plånbok och man ska hålla koll på alla sina vädesaker.

Lika bra att man stannar hemma.

I morgon är det min turdag, fredag den 13;de. Många andra anser att det är en otursdag, för det har de säkert fått höra sedan barnsben. Enligt akuten så inträffar det inte mera skador eller olyckor denna dagen än någon annan vanlig fredag. Men någon stans har det börjat, en del skrifter säger att det har med Jesus att göra, andra att det kommer från asa gudarna, kan vara ett mera hyoptetiskt påstående. Jag tror att det är som vilken dag som, varken mera eller mindre tur eller otur. Jag brukar alltid passa på att köpa en lott i alla fall, konstigt nog så vinner jag alltid. Jag ska inte frångå detta i morgon.

Amaryllisblomma från min bukett jag fick i lördags, en fröjd för ögat och sinne

Då var det dax för en liten sväng med jycken, sedan en koll på rutan innan jobbet.
I morgon är det fotboll och eftersom det är min turdag så kommer våra grabbar att vinna allt som går att vinna.
Eller hur?
Vinna vinna vinna lalalalalaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Här kommer lite bilder från dagen.


Björken som Thomas ska såga ner på lördag



Gozzi plockar äpple, men vill inte lägga dem där jag vill



W kör sin traktor



W räknar till.....

W blev så glad när jag kom till honom med fika. Men Annelie var inte lika glad för hon var på väg till möte med sitt jobb. Hon vände sig om i dörren och sa att vi syns sedan, jag är hemma vid halv nio. Men det blev inget med det, för jag ska ju jobba. Men W och jag vi hann både äta grillad kyckling och fika innan jag körde.
Så nu har Gozzi fått mat och en promenad tur väntar innan jag drar vidare för att träffa Asta. Sedan är det jobb i 10 timmar innan den goa sängen väntar.

20 procent. Så mycket höjs din prestation med om musiken du lussnar på när du tränar är lite snabbare än din puls. Undrar om detta gäller även när man plockar äpple? Jag plockar och plockar och..... Nästa år så ska jag inte ha så många grenar på äppelträden, för det är ju igen mening att ha en massa äpple som bara ger en massa problem att bli av med. Päronträden ska jag såga ner helt, för som det är nu ligger det en massa, just rutten päronmassa under trädet som är jättejobbig att hantera. Nu känns det mycket bättre, för enligt en forskning i USA så har det visat sig att sätta ord på tillvaron ska vara en framgångsrik terapiform. Det har inte gått lika framgångsrikt att få Gozzi till att hjälpa till. Efter några tappra försök att få honom att lägga ifrån sig frukten i korgen så gav jag upp. Han tyckte det var mycket roligare att springa runt som en julgris med äpplet i munnen.

En Trion "hjärt" kaka hade suttit fint

I går var det alla pappors dag och jag var ju naturligtvis och grattade min lilla pappa. Han satt nog där och väntade och trodde att jag inte skulle komma, klockan hade hunnit bli halv åtta då jag kom dit med en liten paket.

1000 grattis lilla pappsen

Nu när man har massor av tid till att bara fundera så skulle jag ju lika gärna kunna börja skolan. Men då är ju frågan vad jag skulle börja studera till. Blev lite uppåt, men den varade ju inte så länge med tanke på att det dök upp en massa hinder. .....och dom är ju till för att övervinnas. Eller hur...? kan man ju tycka. Jag får inte ta några studielån pga åldern, kommunen vill inte ha utbildat folk så då kan man ju inte räkna med att kunna få lite hjälp där heller. Men man kan ju leka med tanken att jag har alla dessa möjligheter som nu är hinder. Då skulle jag nog utbilda mig till obduktionstekniker,
intressant tanke......


Ljustet i tunneln

Man kan ju läsa en bra bok me om man är sugen på att göra något, kostar ju inget.

Det är en konstig dag idag. Vissa borde inte stigit upp och jag borde lagt mig tidigare. Ringde ett samtal idag på morgonen och den kvinnan borde inte stigit upp på hela veckan. Undrar om sådana som hon har lön. Hon lyssnade inta på vad jag sa, hon frågade om och så var hon otrevlig. Ju mera trevlig jag försökte vara trotts att jag ville be henne fara all värdens väg, ju otrevligare blev hon. Så jag avslutade mitt samtal med att tacka för all hjälp och så undrade jag om de brukar banda sina samtal för analys. "Nej det brukar vi inte" svarade hon då. Tack ändå, sa jag och i samma mening menade jag på att det var tur för henne.




Nu ska jag rusa på möte!

Vilken kväll, kan inte fatta hur fort tiden gick. Go mat, trevliga människor, musik, tal, presenter listan kan göras hur lång som helst. Nikon var med hela kvällen och 450 bilder ligger nu klara för att beskådas. Ska jobba i natt annars hade bilderna hamnat på spelfruarnas blogg redan i kväll. Men i morgon kväll, natt kommer ni att kunna njuta av glittergalan en gång till.

Trion knappar, kärlek, presenter, dans, goda kakor, prisutdelning, glitterfruar och mera paketer har Nikon förevigat.

Men kvällens höjdpunkt var Dennis bildspel, jag är mållös.


Grattis även till dina priser som årets målskytt

Ett stort
TACK
till dig
Dennis
som har lagt alla dessa timmar på att plocka ut bilder och satta ihop till detta otroliga och oförglömliga bildspel.

Tack Sara och Malin för alla trevliga timmar tillsammans med er,
och allt jobb
för det som vi tror på

Då var det lördagen den 7 november, dagen och kvällen som ska genomsyras av grönt, vitt och massor av guld. Det har donats och grejats i varje liten stuga för att förbereda sig inför dagens festligheter. Slipsarna ska ha den rätta färgen och knuten, skor ska putsas, klänning ska inhandlas, håret ska klippas och friseras, tal ska skrivas, och så då massor av hemligheter som ingen fått veta. Vilket år det varit att få följa Trion på sin väg upp till fyran, vilka bilder grabbarna har bjudit på, spänning, nagelbitande och hårresande minutrar, glädjesång, gamnackar och så naturligtvis spelfruarnas bloggande. När jag nu sitter här och ser solens guldklot leta sig upp timmarna innan festligheterna ska börja och jag tänker på vilken händelse som först dyker upp från året, så är det när Trion spelade hemma mot Mörrum och vann med hela 7-0 och världens bästa Dennis fick göra fyra mål. Tre av målen på mindre än fyra minuter.
Vilken dag.


Många glädjebilder från denna match

Tänk så många vi är som följer dessa grabbar, hemma som borta, städar och pysslar, tvättar och håller ordning, grejar med frukt och godis, bakar, kokar kaffe, grillar korv, klippergräs, skriver och bloggar, fotograferar och tusen andra saker. Bakom varje liten grej oavsett hur stor så finns det en mänsklig hand och ett hjärta som slår för föreningen.
Alla har vi samma mål.
Trion är laget i vårt hjärta.


Mångas hjärtan klappar för våra Trionkillar

Medan alla andra stressar runt så kryper jag ner i sängen för att vila upp mig inför kvällens firande.

Löftet
av
Diane Chamberlain

En döende fars önskan. En äkta makes chockartade självmord.
Laura Brandon kastas in i en mardröm som hon inte kan bemästra och inte förstår något av.

Hennes femåriga dotter, vittne till tragedin, sluter sig i oåtkomlig tystnad. Emmas biologiska far och en gammal kvinnas dunkla minnen banar väg till ett nytt liv.

Diane Chamberlain visar på nytt i denna gripande berättelse att hennes förmåga att skriva om samtida relationer är långt utöver det vanliga.

"Detta är en oemotståndligt spännande kärleksroman skriven med djup psykologisk insikt"

Ruskväder med snöblask på sina håll. Dubbdäck på. Men, var det inte sommar nyss? Har jag möjligtvis sovit. Dum jag är, kan inte va möjligt att jag sovit, eftersom det finns vissa eller många som anser att jag sover för lite. Kan vara rätt till viss del. Nog talat om detta....



Gozzi är killen med stil

Medan regnet stänker mot rutan så sitter jag här inne i värmen, dricker te och kollar på foto från 2009. Massor av barnbilder, blivande mamma bilder, fotboll, barnläger, sommar, Öland, Gozzihundar och massa annat. Det är lätt att timmarna bara rusar iväg när man sitter vid datorn. Tänk så mycket roligt som har hänt och så mycket roligt som finns där framför och outforskat. Ibland när man sitter och fundera på varför saker och ting har blivit som det är, kan man ju också undra om hur det varit om vissa saker inte hade hänt.
Men en sak är säker
Livet går vidare
Timmarna går
Blir till dagar
Månader och år

Eftersom jag har mera ont i min arm idag, men bara när jag ska flytta den från kroppen, så tänkte jag prova det som hjälpte igår. Mintkakor från spelarfruarnas kakburk. Om ni i framtiden skulle få några krämpor så måste ni prova. Ni kommer att få tillfälle att köpa dessa läkande läckerheter på Bubbetorps julmarknad. Det är bara till att leta sig fram till spelarfruarnas lilla bord. Där kan ni då köpa dessa krispiga kakor och mycket annat.
Igår gjorde jag det.
Köpte garn, grönt och vitt. Får se vad jag kan hitta på med dessa nystan. Som tur är så går det att sticka med min onda arm eftersom jag kan ha den intill kroppen.
Nej! nu har jag inte tid längre, ska knapra kaka, dricka te och ta några varv med stickorna.

Ja då var det klart, mitt bidrag till samhället, jag har tagit mitt samhällsansvar.
Har du tagit ditt?
Kolera kallad av mig. När jag kom till platsen där mitt beslut skulle verkställas så berättade jag naturligtvis att jag bestämt mig i sista minut. Det är ju skönt när någon håller med om att mitt beslut var det rätta, inte ofta det händer. Nu så sitter jag här med mitt ömma beslut och dricker te och tröstäter en kaka från spelarfruarnas kakburk. Mycket god och trösterik. Idag har jag hunnit med massa roliga säker. En sak som är hemlig, en annan som är hemlig och en tredje som är hemlig :-)). Men jag har också hunnit med möten, hela två stycken, ett med jobbet och ett med spelarfruarna. Jag har även bakat, lagat värsta goda maten och gått många rundor med Gozzi.


En annan fundering som jag hade igår var att bensinpriset är som min vikt. Sen om det beror på samma sak vet jag ju inte, men kan tänka mig att det är en av anledningarna. Billig bensin vi kör (äter) mera, då höjer de bensinpriset så vi kör (äter) mindre. För att när jag körde hem från jobbet igår så tänkte jag först tanka efter jag varit hemma hos pappsen. Men jag tankade innan för att få det gjort. När jag körde tillbaka från pappa så hade de sänkt priset nästan 30 öre. Kan ju tyckas att inte det är några summor men vid full tank blir det ändå en slant per månad.

Måndag och whisky är ju två delar som inte tillhör min vardag. Men när Glenn frågade om jag ville följa med på whiskyprovning tvekade jag inte en sekund. Medan regnet föll utanför stadens hotell satt vi inne i värmen och smuttade på fyra olika sorters whisky. Kvällens tema var, Whisky och ostprovning. Man fick en sorts whisky i taget och då skulle man titta, lukta, smaka. Det var första gången jag fick veta att Whisky hade ben och pärlor???? Tillsammans med en liten tugga ost skulle man då smutta på whiskyn, analysera, smacka, rullarunt och svälja. Någon smakade gott med sött, en annan smakade gott med ädelsost. Alla hade sin egen karaktär som passade in och som sagt, smaken är ju delad som...

Här kommer lite om de olika smakerna
Auchentushan, styrka 43%, mörk färg, mild i smaken, pris ca 400 kr. Smakade bäst med päronmarmelad. (Min favorit)

Den andra heter Makmyra från 2003, styrka 48%, ljus till färgen, smak av vanilj och ekhet, priset för denna ädla dryck var ca 500 kr.

Den tredje var Caol ila från 2001, en orökt whisky, styrka 64,9% (Glenns favorit) Jag ryser bara jag tänker på den.

Den sista smakade som om du sög på en blöt tjärad repstump. En favorit i Sverige, Ardbeg från 1999, smak (mycket) rökig, styrka 46 %, pris ca 450 kr. Betyg 0 av både Glenn och mig.


När jag hade gått en runda med Gozzi gick jag hem för att tända ljus och dricka te.

Mycket trevlig kväll
Tack så jättemycket

Oh va jobbigt!!!!!!!!!!

Undrar om det skulle hjälpa med att tröstäta lite?
Jag provar