Tankar om bilder

Några mil från Karlskrona kan man göra ett märkligt fynd, det är ett stort flyttblock på 3*3*2 meter och väger ca 40 ton som ligger intill Sällerydsleden. När inlandsisen för 10 000 år sedan drog sig tillbaka så lämnade den detta flyttblock som sitt visitkort. Det går ganska lätt att få den i gungning eftersom den ligger i en grop. Det är inte utan att man känner sig väldigt stark när stenen kommer i rörelse. Innan vi körde till stenen för att fika och mäta våra krafter stannade vi till hos en kompis för att mata några av de små söta lammen som behövde lite extra mat. Det var nära att ett av dessa små godingarna fick följa med hem som kompis till Eddie. Mysig förmiddag i vårsolens sken. Nikon blev rastad även denna dag. 

När jag var hos Eddies matemor igår för att hämta hundfoder så fick Eddie gosa lite med lilla Lucie. Denna lilla hund tror att hon är en väldigt väldigt stor hund. Hon moppsar och kaxar samt visar klart och tydligt vem det är som bestämmer. Uppfödaren hade sin Nikon framme och tryckte av några foton. Helt underbara. Kolla Eddies min. Vi skrattade gott åt bilderna inatt när jag visade dessa för mina jobbarkompisar. 

Många kärror med singel senare så är den nu klar. Nästa gång jag kommer till stugan ska kantskära gräsmattan mot gatstenen för då kommer det bli en helt annan helhetsbild. Efter mycket velande mellan röd och grå singel valde jag grå. Konstigt nog så var den röda också fin iallafall om jag tittade ut mot gatan. Men vände jag mig mot huset så passade det inte lika bra. Jag har varit inställd på röd singel hela tiden tills jag hade provat med några kärror. Nu känns det mycket bättre. Ett himla slit har det varit men nu är det bara finslipningen kvar. Pappa blev också nöjd när jag visade honom resultatet på paddan ikväll när jag var där. Extra plus i kanten fick jag för att jag lagt dit markduk under singeln.  Förhoppningsvis så ska detta göra att jag slipper många timmars jobb liggandes på knä framöver. På sista bilden saknas grindarna, de ska nu blästras och målas. (Provisorisk grind förhindrar rymmare)

När jag lämnade ön igårkväll så stannade jag till i Köpingsvik för att källsortera. Nikon låg redo så det var bara till att rikta, trycka och njuta. Underbart vackert över Kalmar sund.

Efter mitt jobbmöte i onsdagskväll som slutade 21.00 körde jag till ön. Tänkte att det var lika så bra att vara på plats så jag får lite gjort. Annars är det lätt hänt att det drar ut på tiden hemma innan jag kommer iväg. Somnade nästan direkt efter en liten promenad med Eddie. Hur som så var jag sedan uppe med tuppen för att köra igång med dagens projekt, som var trädgårdsgången. Det är min kära far som gjort gången från början och jag har tänkt i många år att nu är det dags att få det gjort. Trädgårdsgången har varit mycket arbetskrävande då den växer igen på nolltid och jag fått spreja med både det ena och det andra för att hålla den i schack. I höstas så provade jag med salt som bekämpning och det var med mycket bra resultat. Gången är lättjobbad nu efter allt regnande och eftersom jag vill att pappa ska hinna se den färdig också innan något händer honom tog jag tag i det nu. Jag hade sett framför mig ett enormt arbete som skulle ta mig veckor att utföra men det har gått betydligt snabbare än så. Den stora problemet var det gamla materialet och vart det skulle läggas, även det har löst sig. Så efter många många kärror singel och jordblandad grus är nu gången klar för nytt. Det blir dagen projekt.

Covid -19 har gett mig insikten om hur ofta jag har handen i ansiktet. Att undvika sitt ansikte är lättare sagt än gjort. Det kliar i ögonen, killar i näsan, så helt plötsligt åker det in ett finger i munnen för att peta bort något som råkat hamna mellan tänderna. Detta har jag gjort sååå många gånger utan att jag bara ängnat det en tanke, men nu tänker jag på det hela tiden. Jag försöker att stoppa handens rörelse innan den når sitt mål och ju mer jag hindrar ju mer kliar det. Jag tvättar händerna så många gånger att de är lika vita som på en albino, lika torra och spruckna som Saharas öken. Mina händer som är de mest använda kroppsdelarna på hela kroppen känns mer pestsmittade än bakteriefria på grund av all handsprit de får genomlida. Jag kommer få abstinens när allt detta spritandet är över, kommer vrida mig av plågor efter min drog. Jag får börja med att sätta mig på händerna om de inte slutar upp med att pilla i ansiktet, det lär inte bli så mycket annat gjort heller.

Så mysigt att få fira fina dottern på hennes födelsedag med god mat och söta smaskigheter. Kusinmys i dessa karantäntider betyder mycket. Om alla tar sitt ansvar med att hålla sig hemma när man är sjuk eller i riskgruppen så kan de som är friska fortsätta träffas. 

Två årstider på ett och samma dygn. Oavsett väder så är det fantastiskt. Härliga underbara sköna ö. Finns ingen bättre plats för avkoppling och återhämtning. Bilderna får tala för sig själva. 

Eldlusen är ingen lus utan en skinnbagge som tur är. Jag tänkte, att nu är det kört. Lilla stugan äts upp av löss. De här små krypen är inga skadedjur på hus eller byggnader. Eldlusen fins i stora delar av framför allt sydöstra Sverige och i Mälarlandskapen. Den förekommer från Skåne till Dalarna och i södra Norrland. De verkar gilla att umgås med varandra iallafall. 

Min lilla veranda på stugan har varit i behov av en renovering länge. Fönsterbågarnas färg flagnar och träet är blottat. Taket flagnar efter en liten vattenläcka samt att mögelsporer fått fäste i taket. Kan inte påstå att den varit prioriterad med tanke på allt annat som behövts att göras. När vi är många i stugan så behövs alla utrymmen och den där verandan har varit mer en skräpsamlarplats än det syftet som jag tycker den ska ha. En natt på jobbet så kom svaret till mig att nu är det dags. Golvet ska brytas upp och isoleras. Jag var väldigt nyfiken på hur det såg ut där under trallen, blev inte det minsta förvånad när jag upptäckte spindelnästet som blottade sig när de första trallen tagits bort. De spröjsade fönsterna ska bytas ut mot isolerglas utan spröjs för att jag ville ha mera ljusinsläpp. Det känns omöjligt att renovera upp de som redan finns om de ändå måste bytas ut framöver. Jag tänker lite som så att det ska vara lätt att underhålla i framtiden. Den dagen jag blir pensionär så vill jag lägga tid på att odla inte skrapa fönster. Allt är beställ och isolerglasen levererades i förra veckan. Nu väntar jag på att dubbeldörrarna ska bli klara från fabriken, men det är förseningar på grund av covid-19. Kommer att bli grymt nöjd när jag är klar, det säger min magkänsla iallafall. Vill åka till stugan nu. 

Det krävs extra uppsikt över sin hund mellan den 1 mars till den 20 augusti för att skydda tvåbenta samt fyrbenta djurarter. Hund kan få gå lös men då endast några meter från föraren ett så kallat osynligt koppel om den är väldresserad. Eddie är väldigt lydig i skogen men det gäller att ha koll på honom hela tiden. Oftast är Eddie kopplad i skogen men han kan även få gå lös men då är det mest i träningssyfte.  Han får gå några meter sedan vänta på mig eller så är det bredvidgång som gäller. Minsta lilla jag märker att Eddie har intresse för annat än mig så åker kopplet på. I söndag när vi gick vår långpromenad så åkte kopplet på när intresset för det vilda var mer intressant än matte.  Hur som så är skogspromenader ljuvligt underbart. Mycket att titta på och njuta av.  

Igår innan jobbet fick farmor/mormor förmånen att ladda inför en lång natt med dessa små ljuvliga kryddorna ur livets skafferi. De båda E:na är nu nio respektive två månader gamla. Det händer lite på de där månaderna som skiljer de åt. Skönt att ha de här små hemma nu när restriktionerna hårdnar för de olika verksamheterna. Men det där tar vi vid ett annat tillfälle. 

Idag när jag körde hem från jobbet så var det så otroligt vackert när solens stålar kämpade för att ta sig igenom denna disiga morgon. När jag kom hem och Eddie skulle rastas så fick min Nikon följa med ut. Det tillhör inte vanligheten att min kamera får rastas nu för tiden. Förut så var jag ute varje dag med min kamera, spelade ingen roll var jag skulle så låg den i väskan. Körde jag bilen så hade jag den i framsätet där jag lätt kunde ta fram den om jag stannade längs med vägen för att föreviga något som föll mig i smaken. Kameran är ofta med i bilen när jag kör till öland eftersom den alltid ligger i min packväska men det är sällan jag använder den. Jag misstänker att det är mobilens fel att kameran glöms bort eftersom utvecklingen på mobilkameran har tagit stora steg framåt.  Dagens lilla fotostund gav mersmak även om det inte var något speciellt som jag riktade linsen mot. 

Det är små sjöar över allt på ön. Eddie ligger nu framför vedspisen och torkar. Han älskar att springa i vattnet för att sedan rulla sig i gräset. Bästa fredagsmyset är i stugan.

När jag var hemma hos föräldrarna för någon kväll sedan hade mamma hittat en av mina gamla dockor. Direkt när jag såg dockan så tänkte jag att det första jag ska göra är att fixa en mössa till henne. Jag lekte aldrig med dockor när jag var liten, fick jag dockor så blev de liggande i garderoben eller under sängen. Flickor skulle leka med dockor. Så var det bara. Jag vet inte vad det berodde på att docka efter docka gavs i present eller till jul, allra helst när ingen såg mig leka med dem. Men en sak gillade jag att göra med dockorna, klippa deras hår. Dockan nedan klarade sig inte undan mina frisörsförsök. Det fanns betydligt roligare saker att leka med än att klä på och av dockor enligt mig.