Tankar om bilder

Visst är det tråkigt när de gamla fina små torpastugorna bara får stå och förfalla. När det gäller denna stuga så dog mannen för ett antal år sedan, troligtvis har den nya ägaren inte brytt sig om att titta till detta stället som tillhör en större fastighet. 

Varje gång jag går förbi denna förfalla lilla stuga så blir jag lika illa berörd. Det är så synd att små stugor som denna bara får stå utan att någon bryr sig. Kikar man in genom det sönderslagna fönstret så ser man resterna efter att det varit ett tillhåll för några som bara velat förstöra. 

Tänkte ta bussen från bilvårdsstället till Trossö idag när jag hade varit och lämnat bilen på polering inför vintern salt och slask. Eftersom jag hade hela förmiddagen på mig och det var uppehåll så fick det bli till fots istället. Sex kilometer i "kissa-tusen-gånger-fart" tar sin lilla tid. Jag ville dokumentera lite av varje nu när jag hade möjlighet till lite annat än svampar, så tog det också sin tid. Tur med vädret ska man ju också ha. Eddie och jag hann precis med några droppar ta de sista tjugofem metrarna hem till dotterns port innan himmeln öppnade sig. Många hundmöten, cyklister, rullskidoråkare och glada barn som ville klappa gjorde Eddie helt slut, tror detta var jobbigare än sex kilometer i skogen över stock och sten. När jag skulle till jobbet ikväll så gick vi halvvägs, sedan fick det bli buss för resten. Det får bli buss hela vägen in till stan när jag slutar om några timmar, lika bra det så jag kommer i säng någon gång. Delar med mig av promenaden nedan. 

Inte utan att det är lite spännande att besöka ödehus. Hittade detta ute i ingenstans. Ingen väg dit om du inte har traktor vill säga. Tänk att man bara kan låta ett hus förfalla på detta sätt. Här finns det absolut ingen återvändo. Hade varit spännande att få höra husets berättelse. Kan det vara här som spökena bor.