När min dotter och jag åkte till Åreskutan för att vandra på Trollstigen med tjerna så blev vi lite fundersamma över vad Näcken tagit vägen. Kan ju varit så att han ville vi skulle titta lite mera noga för att sedan tappa fotfästen rakt ner
i hans fann. Men den gick vi ju naturligtvis inte på. Kolla noga så ser du fiolen som han ställt lutat mot granen allt för att väcka vår nyfikenhet.
Det fanns massor av spännande att titta på och uppleva när vi traskade på uppåt på den knotiga och rotrika stigen.
Svamparna såg kanske lite läckra ut i sina godisfärger men sugna blev vi då inte på att testa.
Skatter är ju alltid kul att hitta men även där trodde vi att skatterna bara var till för att locka oss in i gapet på något slemmigt monster. Se men inte röra.
Det magiska trädet där du kunde sitta ner för att känn kärleken strömma genom kroppen gav massor av energi och mod till fortsatt vårt traskande.
Vart vi än tittade, stirrade någon tillbaka.
Mycket spännande att se och uppleva både för barn, fyrfotingen och för vuxna barn 🤩.
Som ni säkert redan förstått
så kom vi till slut fram till Trolltoppen,
utan att vi blivit uppätna eller tillfångatagna.
Kanske bara lite mer trolska än innan.