Tankar om bilder

Igår var det så dags att vandra iväg med påsen vars innehåll skulle få hänga på en gren på Dragsö. När man är tre år så är det färdigsuttat. Det tog några nätter av högljudda protester men nu är det gjort. Underbart tycker nog alla inblandade. Även tuttaren själv tycker det. På frågan om han ville ha en napp när de skulle ner i påsen så blev svaret "äckligt". Påväg till nappträdet så mötte Mini flera som berömde honom alla förstod vad som var på gång. 

I lurarna just nu. Länge sedan jag lyssnade på ljudbok, har varit så mycket annat. Denna boken är lättlyssnad och en charmig berättelse om en huskatt. Lagom lång också.  

Dansbandstema på Blekinge museum för sportlovslediga barn och ungdomar. Ett tema som passade alla oavsett ålder enligt mig. Nog har vi skrattat både med och åt varandra under våra uppträden idag. 

Halv tio idag på förmiddagen anlände två av mina barnbarn från Kalmar. Jag hade inte hunnit lägga mig ännu efter nattens jobb så frukosten stod klar när de knackade på dörren. Vi hann med att snacka en stund innan jag skulle sova. Tjejerna var också lite sega efter att ha stigit upp tidigt på morgonen så de passade också på att vila. Halv två kom nästa barnbarn och hennes kompis. När nu tjejligan var samlad så fick det bli en tur till näst minsta barnbarnet, hon blev så glad när tjerna kom till hennes förskola. Mycket trevlig dag som slutade med pyssel och pussel. Sticka och virka är bra att kunna tycker mormor.

För er som sett "Nattryttaren" känner säkert igen den svarta fina hästen på bilden nedan. Idag hade jag förmånen att träffa honom och hans ägare när de höll en fantastisk eld-show på Stortorget. Båda hästarna är fantastiskt fina men den svarta som heter Cadillac är min favorit. 

Ledig natt och här sitter jag och väntar på Otto. Tydligen så är han lite försenad. Ibland så blir man överraskad över att det inte besöket blev som man befarar. Vi får se. Jag ska iallafall lägga mig nu, med eller utan Otto. 

Jag ska ju ändå inte med tåget för det är tydligen inställt. 

En passande bild inför Ottos besök får väl bli ett litet snigelpar. Tur att de står inomhus annars hade de nog blåst iväg under morgondagen. 

På självaste hjärtedagen fick bröstcentrum ett besök av mig. Så smidigt, en kallelse och så är det gjort. Ja, förutom att man ska ta sig dit då förstås. Det var första besöket för min del på det nya bröstcentrumet som öppnade juni 2021. Allt under ett och samma tak, från mammografi till utredning och uppföljning för de som är behov av det. Vårdbyggnader för övrigt är 12 100 kvadratmeter stort och här finns även njurcentrum, mikrobiologi, bårhusverksamhet och lite annan verksamhet. På taket finns 200 solcellspaneler, som beräknas producera 

68 800 kilowattimmar el per år.  Under byggnaden finns 28 borrhål som är drygt 200 meter djupa, denna geoenergianläggning täcker både husets värme samt delar av kylbehovet. 

I foajén så stod de här små figurerna och önskade mig välkommen, de tittade uppåt, två av de iallafall och det var ju dit jag skulle. Vem som gjort dessa får jag nog ta reda på nästa gång jag är i byggnaden 

Då önskar jag att min tuttisar inte innerhåller mer än det som ska vara där. 

Förövrigt så sov jag bort hjärtedagen. 

Natt två av tre snart avklarad. 

Vilken fantastisk ledig helg jag har haft. Har hunnit med både "måsten" och avkoppling. I lördags visade utetemperaturen på elva helt ljuvlig plusgrader och solen gjorde sitt för att jag skulle känna vårvittring. En långpromenad på två timmar gav extra energi. På kvällen blev det mellomys och legobygge. 

Innan jag satte mig till ro inför kvällen så tog jag mig en kvällsrunda. Temperaturen visade några plusgrader och solen var påväg ner. Först var himmelen rödorange otroligt vackert, men för ett kort ögonblick precis innan solen försvann så övergick himmelen i violett. Jag tog snabbt upp kameran och knäppte av ett foto och nästan direkt efter var det borta. Fotot visar Fredrikskyrkans baksida, inte många gånger den får stoltsera på bild, men enligt mig är den delen också vacker. 

Det är så trevligt med vänner som är på resande fot. De skickar bilder på varma bad, goda middagar med en kall öl och fina vyer.

Jag hade gärna suttit där i båten och tittat ut över vattnen med jag bara lät tiden stå stilla. 

… tillsammans, så blev det inte i år heller. 

Pandemin härjade ju som värst i januari så då fick vi skjuta upp sopandet lite.

Egentligen gör det inte så mycket när vi ses för vi sopar inte ut något ändå. Vi äter semlor och pratar. 

….. idag är allt som vanligt igen. 

Ni vet den där känslan när man lutar sig mot husväggen, blundar och låter solen värma de vinterbleka kinderna. Så var känslan igår. Som om detta inte vore nog, fåglarna kvittrade också. Ett långt djupt andetag och hela jag log. Den känslan bär jag med mig idag också. 

Jag är nog inne på mitt tionde år med att spela ord snack. Ibland spelar jag väldigt ofta allra helst när det flyter på. Faktiskt rätt så avkopplande att leta lite ord innan jag ska sova om det inte är så att jag kört fast vill säga. Rätt så intressant att orden bara kommer till en när man stirrat tillräckligt länge. 

Februari har knackat på och det är trevligt. Det gläntas på dörren lite för varje dag. Det märks skillnad då eftermiddag har blivit ljusare. Ljuset är viktigt för mig som är nattarbetare och idag skiner solen på min lediga dag. Det gäller att njuta.

  Idag har Mini varit på biblioteket för att hämta sin födelsedagspresent. Alla treåringar blir erbjudna en bok som finns att hämta på biblioteket. Mycket bra intiativ av kommunen tycker jag. Böcker och läsning har alltid varit en viktig ingredienser i mitt hem när barnen växte upp. Mini blev väldigt stolt över sin bok och nu blir det högläsning. Storasyster har ju lästräning varje dag och vad passar då inte bättre än att ha en lillebror att läsa för.