Tankar om bilder

Trots att jag går samma runda flera gånger varje dag så har jag totalt missat dessa små hängens tillväxt. Eller så går jag helt enkelt i mina egna tankar.

I mitten på 1800-talet bodde Karl XV på samma slott som jag varit på i två dagar. Vilken fantastisk miljö, en resa i tid och rum. Bäckaskog slott ligger på ett smalt näs mellan Oppmannasjön och Ivösjön, ca 15 km från Kristianstad. Anläggningen har sin grund i ett kloster som byggdes av Premonstratensermunkar på 1200-talet. Vid reformationen i slutet på 1500-talet tog danskarna över och byggde ut klostret till den kringbyggda slott vi ser idag. Här kan man bo, äta, njuta, vandra, bada både balja och i sjön. Vill man ha sällskap av några av de som går igen ska man bo på rum 19.  Jag bodde i ett av annexen och det enda spöket jag såg var det i spegeln. 

Eddie och jag tog en lång skön promenad igår mellan mina jobbpass. Temperaturen låg på  nollan, solen sken och det var fantastiskt skönt. Dagen innan var det fem plus men kändes som fem minus. När vi gått en stund kom vi till en väg som jag aldrig varit nyfiken på innan troligtvis såg den ovanligt inbjudande ut just då. När vi traskat en stund kom vi fram till en liten stuga och intill i ett träd även en koja som jag misstänker tillhör småfolket. Eddie nosade intensivt på några slag som jag inte reflekterade över att de såg lite konstiga ut, det var först senare jag insåg att det kunde varit grävlingslag. Tur jag inte mötte en sömndrucken sådan. Slagen på bilden är Eddies. 

När frysen gick sönder och fick flytta till sista vilan behöll jag backarna. Jag har ett smalt utrymme till förvaring i lilla stugan för sådant som kan behövas. Hyllor uppsatta och backar på plats. Nu ser jag vad som finns i backen utan att behöva leta runt. Snyggt och alldeles lagom stora.

Igår var jag på bio med ett av barnbarnen. När W fyllde år fick han valfri bio av mig i present. Jag har föreslagit olika filmer men ingen som W nappat på. För två veckor sedan fick jag äntligen napp då han hittat filmen han ville se.  Premiären var i fredags så jag bokade så snabbt veckans filmer var bokningsbara. Filmen är en fantasy/science film och handlar om Alita en flicka som hittas medvetslös på ett skrotupplag i Iron City av cyberläkaren Ido. När hon vaknar upp har hon inget minne kvar om vem hon är. Alita upptäcker snart att hon har extraordinära stridskunskaper. Bestämd att avslöja sanningen kring sitt ursprung ger hon sig ut på en resa för att möta orättvisorna i denna korrupta värld.

Vi tog oss en runda i trädgården innan vi lämnade ön pälsklingen och jag. Eddie nosade efter kattspår och jag letade vårtecken. 12 grader och fågelkvitter från en helt klarblå himmel värmde inte bara min frusna kropp. Mot våren!

För många år sedan (typ 15) köpte jag ett hjärtan med belysning på Ikea. Hjärtat lyste så fint i fönstret många år, enda tills belysningen gick sönder. Jag tag tog bort den gamla slingan men sparade hjärtat. Hjärtat har åkt runt i flyttkartongen många varv i olika förråd tills nu. En burk med svart sprayfärg inhandlad på Biltema för 70 kr  eftersom jag ville ha samma färg som på slingan. Slingan köpte jag på julrea så nu lyser hjärtat så fint igen fast denna gången i min lilla hjärtestuga. Mycket nöjd! 

När vi kom till hotellet så fick vi ett rum med två helglasade väggar på sextonde våningen. Jag älskar höjder så jag var som ett barn på julafton. Innan jag hunnit kika på utsikten så gör jag som jag alltid brukar göra då jag sover på hotell, öppnar dörren in på toa för att kolla om det finns badkar. Gissa om jag jublade över det jag såg. När vi kommit in och beskådat den fantastiska utsikten i det grådisiga vädret med ihållande regn så bad dottern mig att hämta en tallrik i baren, eller fråga om det möjligtvis fanns någon att låna. När jag kom upp på rummet igen förstod jag ju varför, dottern hade gjort lite förberedelser. Spolat upp ett bad samt dukat upp med gotter och vin. Efter badet blev det sminkning och lite skålning innan taxin anlände för att ta oss till arenan där Melodifestivalen skulle vara. Vi fick godis, chips, dricka, nyckelringar, frukt och massa annat. När vi strosat runt så dök Expressen upp och ville fotografera oss och det ställde vi ju upp på kvällen till ära. Allt var så fantastisk och mycket trevlig på alla sätt. Vi somnade gott i våra randiga efter en underbar dag i glittrets tecken i ett regnigt Malmö. 

Dottern och svärsonen hämtade upp mig på lördagen för att det äntligen var dags att åka till Malmö. Förväntansfull satt jag i baksätet med ett stort leende på mina läppar och tummade på födelsedagskuvertet. När vi kom fram så blev första stoppet parkeringen under köpcentrum Emporia. Här strosade vi runt i och ur butiker tills det var dags för mat. Bord var bokat som tur var för köpcentrat var fullt med hungriga människor. Efter den fantastiska måltiden så tog vi oss en runda utomhus runt Emporia för att kolla in den fina miljön. Det blåste som tusan så det besöket varade inte så länge. Sedan var det dags att ta sig till hotellet där andra festligheter väntade mer om detta i nästa inlägg.....

Det är fortfarande snö men gubben är borta. Tentaklerna har lossnat från sina fästen. Jag fick en väldigt galen ide som jag tyvärr var alldeles för trött för på morgonen efter nattens jobb. Tänk vad barnen hade blivit förvånade som bor ifastighen om jag hade gjort en liten snögubbe av snön som låg kvar. Men när jag stod där och övervägde mitt beslut så segrade sömnbehovet. Vilken tur! För i morgon måste jag vara utvilad. Det är nämligen dags för mig att ta del av min present som jag fick av minsta dotter med familj när jag fyllde 60 förra året. Mot Malmö! 

Regn och tö, slisk och slask. Gegga upp till fotknölarna och en hund som är lerig om sina annars så vita fina tassar. Vädret kan jag inte rå över men som tur är så kan jag bestämma om mina mungipor ska vara uppåt eller neråt. Får se ifall snögubben är uppåt eller neråt när jag traska hem om en stund efter nattens jobb. 

Eddie och jag tog en lång skön promenad och trotsade det gråmulna vädret och de hala vägarna. Byvägen var hal som snor så vi fick trippa i vägkanten tills den lilla grusvägen kom. En ensam räv hade nyligen lungt spatserat i den orörda snön. Eddie blev väldigt  intresserad men det stannade vid att han nosade lite efter en blick på mig. Vill ju inte gärna att han ska ha allt för stort viltintresse eftersom det är tvåbenta som vi ska lägga fokus på när det gäller spår. Förra årets majsåker var blöt och isig. Vattnet rann i full fart i diket som bonden grejat med i höstas. Långt lång borta på den spikraka grusvägen såg vi något rött som närmade sig. Jag såg inga fotspår åt det håller vi gick och eftersom jag visste att vägen bara slutade mitt på en åker flera kilometer bort tändes ett hopp att den rödklädda personen kanske kände till en genväg. När våra vägar möttes kunde jag inte låta bli att fråga men som jag trodde fanns det ingen genväg åt det hållet jag tänkte mig utan hon skulle just gena över åkern som låg intill den östra vägen på ön. Så var de med det. Man kan ju röra sig lite friare nu innan grödorna börjat växa och skulle vi behöva så smyger vi alltid vid kanten. 

Att en bit choklad kan vara både uppiggande och hälsofrämjande vet många och detta används oftast som skäl för att ta en bit. Choklad innerhåller ett ämne som heter teobromin och det har en uppiggande effekt. Mörk choklad innehåller även antioxidanter och är även en källa till mineralämnet magnesium. Det är stor skillnad på choklad och choklad. Jag som aldrig äter godis kan ibland ta en bit mörk choklad till teet, den bästa choklad  är den jag köper i stadens lilla chokladbutik. Det är en euforisk njutning att stoppa en sådan kick i munnen och njuta av dess underbara smaker. I brist på denna läckerhet går det även att avnjuta en bit mörk choklad från hyllan i vilken butik som.   

Snö, snö massor av snö vräker ner från himmelen. Så vackert och ljust ute nu. Om jag får önska vill jag från och med i morgon ha tre till fem minusgrader och sol till den 23/3. Sedan så ska det bli plusgrader och snön töa bort och våren sveper in med ännu mera sol. Önska kan man ju alltid göra för nu är jag trött på det här slasket och isiga vägar.