Tankar om bilder

Då var vi igång med rivning av en styck arbetsbod. Den borde varit tömd på saker, riven och bortkörd för länge sedan, nu är det iallafall dags att kavla upp armarna. Det här med att riva är verkligen min grej. Flera andra tycker också det, för det var många som anmälde sitt intresse av att komma upp till stugan för att vara delaktiga. N var taggad att börja riva, W var med förra veckan när vi tömde den på alla kartonger och annat som inte varit saknat. 

Med det här glada gänget var jag på östersjöfestivalen. Smidigt med tåg kan man tycka, när det funkar som det ska. Det är sex mil mellan Karlskrona och Karlshamn där festivalen ägde rum. Tåget var naturligtvis försenat på grund av elfel. Tågens avgångstider stämmer sällan då det alltid är något som hakat upp sig. Men iväg kom vi till sist och när man väl sitter där på tåget så känner man sig nöjd. 

Östersjöfestivalen är en mycket trevlig tillställning enligt mig. Mycket att se, lyssna till och trevliga små ställen som ploppat upp med mat och andra godsaker. Naturligtvis är där även marknad. Solglasögon måste testas. 

Tjerna hade kul när de testade mössor. 

I lurarna just nu!

Grekiska myter blir levande igen  

i Madeleine Millers roman. 

När vi var på ön senast så blev det kvällspyssel i form av stenmålning.

Fantasin flödade och jag kände mig stenrik på morgonen när hela köksbordet var fullt av varierande skapelser. 

Golf är något som många sysslar med

nu för tiden, gammal som ung. I helgen fick jag förmånen att testa på med hjälp av sonen. 

Det viktiga är att lära rätt från början och då behöver man hjälp så att man står rätt och håller armarna intill kroppen. 

Skulle vara kul att testa lite mer på riktigt, men det får vara till ett annat år. Just nu finns det inte någon tid över för golfandet i min agenda. 

…. som igelkotten kommer fram på kvällen. 

Tyvärr är nog inte kotte lika lycklig över att få syn på mig. Jag tror att jag är lite poppis iallafall för maten jag bjuder på uppskattas. Dessa små tofsarna vid öronen är ju så söta. 

….. ja så heter stadens nya utsmyckning av Lisa Jeannin och Rolf Schuurman. Den är tre meter hög och 200 kg tung gjord av brons samt metall. Den smyckar den nya stadsdelen Pottholmen som ligger på den norra delen i centrala Karlskrona,

Är det något E gillar förutom att vara ute hela dagarna när vi är på ön så är det att gå till kossorna. Tur de finns i närheten.

…. Inga medvetna ord

Så fort och så tyst

gick Du bort från vår jord

Bland tankar och minnen

som färgat Din härd

Du talar och skrattar

Vi minns dig och ser

I söndags var vi och besökte N på kollot som hon ska vara i nästa två veckor. Lillebror var helt exalterad över att få åka den lilla godsbåten över till ön där syrran stod och väntade med båda armarna vinkades i luften. Vilket kramkalas det blev. Trotts att det var en rätt så lång promenad från båten till lägret så gick lilleman med ett stadigt grepp i syrrans hand. Jag hade packat med fika som vi mumsade på när vi hade fått en guidad rundvandring på kollot av N. 

När min svägerska fick veta att mitt nya pass hade kommit så kom hon med veckans bästa förslag. Äventyrs lyster som jag är sa var jag inte sen med att haka på. Så svägeskAnn (hon heter Ann) bokade direkt, troligtvis för att jag inte skulle hinna ångra mig. Äventyret blev en 24-timmars kryssning till Polen fram och tillbaka med Stena Line.