Tankar om bilder

Läste i tidningen om mamman och dottern som inte kunde enas om vems vinsten var som dottern skarpat fram i tv. Mamman berättar en version och dottern berättar en, men om sanningen ska fram så finns det ju bara en sanning men tydligen flera tolkningar på denna. Jag skulle kunna berätta flera sådana fall där någon vunnit och det har skett splittring i släktskapet. Min arbetskamrat berättade en sådan historia inatt när vi jobbade då vi hade detta som samtalsämne under bilfärden. Inte skulle jag vilja ruffa åt mig pengar som inte var mina om inte vinnaren själv ville dela med sig. Men vi är ju olika som sagt. Men å andra sidan är det ju jättekul att vinna och glädjas oavsett om det handlar om en egen vinst eller om någon annan vinner.

Hela tiden ska man göra en massa val. kan inte förstå varför det ska finnas så många varor av varje sort. Elbolag, hur många som helst, vilken mobil ska man välja och massor av operatörer. Kontantkort eller bundet. Alla dessa vardagliga val som ska göras, vad ska man ha till middag, klippa gräset eller hacka ogräs. Som om inte detta vore nog så enligt en studie så måste det finnas en balans mellan hjärnans rationella och emotionella beslutsystem för att man ska fatta rätt beslut. Jag måste väga alla stora beslut för och emot och ibland kan det ta sin tid, till och med flera år innan jag bestämt mig och då kan det ibland vara försent. Men jag jobbar på att sluta vara en velpotta. Övning ger färdighet säg det, så länge jag inte gett upp ska det nog bli ordning på mig me.

Jag kan inte förstå varför ingen tror på mig när jag säger att jag dansat balett som liten. Iklädd sockiplast och en åtsmitande blå ärvd ballerinadräckt med en liten volang nertill stod jag där vid ribbstolarna i den gamla gymnastiksalen och viftade med armar och ben. Enligt mig själv så var jag mycket duktig om inte säga bäst på att göra fina grasiösa rörelser. Någon tåspetsdans iklädd en tutu blev det aldrig för min del, kan bero på att dansläraren och min uppfattning om hur bra jag var inte stämde överens med verkligheten. Som tur är så har jag bara goda minnen från mina lektioner och det måste ju vara det viktigaste. Fundera just nu över varför jag inte låtit någon av mina flickor dansa balett, tänk om jag snuvat Sverige på en duktig ballerina om de nu ärft mina fina talanger vill säga. Kan ju vara därför jag inte låtit de dansat vid närmare eftertanke. Har tyvärr ingen bild med mina graciösa rörelser så det får duga med en solnedgång från Öland.


Fullmånens kraft är som störst i natt!

:-9

Vem man än har kommit till i natt som varit i vaket tillstånd så är det fotboll eller Juholt eller båda som varit på tapeten. Jag för min del har hellre snackat fotboll än om Juholt. Jag har inte låtsats om att jag hört när någon pratat om H J för man kan lätt få högt blodtryck om man stressar upp sig nattetid och det ska personen i fråga inte åsamka mig. Det mesta av fotbollen missades för när jag åkte till jobbet stod det 1-1 och de glada tillropen från soffan vittnade om att Sverige höll på att göra mål medan jag borstade tanden innan jag skyndade mig iväg. Men under nattens gång så har jag fått matchen refererad många gånger. Men jag hörd även annat i natt som sagt även om jag blundade med öronen, H Juholt ville införa ett nytt avdrag som skulle heta BUK-avdraget Bo Utan Kunskap tror jag det skulle stå för. Det kanske bara kan sökas om man är Kulbo, vad vet jag. Men det är säkert inget vi vanliga grustrampare kan få avdrag, troligtvis så tjänar jag för lite. Men jag har även sett ett knotigt finger höjas och personen ifråga skulle minsann så fort det ljusnade få tag på den där Herr Ljugholt. Så var det med det.....

Igår var sista dagen att rapportera in sina steg till Karlskrona kommuns stegtävling. Vårt lag kom på plats 9 av 72 lag, sju tjejer från nattpatrullen kallade "Natteliten" som tillsammans har vandrat 47,1 mil. Kul grej av kommunen att fixa denna tävling och många fina priser har delats ut under dessa veckor då tävlingen pågått. Jag har inte vunnit något pris men å andra sidan har jag en fin stegräknare i min ägo, men jag glädjs åt alla de som vunnit allt från ryggsäckar till presentkkort.

Vad vore höstrusket utan stearinljus. Som tur är så har det åtminstone slutat att regna och om man som jag då måste gå ut i sena timmen så upptäcker man att månen håller på att fyllas upp. Riktigt vackert må jag säga. Som tur är så var lurvetass snabbkissad ikväll för jag tassade ut i morgonrocken, sådan man kan göra då man bor på landet utan fnissande grannar. Inte utan att jag sitter här och huttrar nu även att jag nästan är omringad av värmeljus och insvept i en filt. Början man väl frysa så får man nästan springa en mil innan man får upp värmen. Tycker mig ana en viss retning i halsregionen men förhoppningsvis så är det bara inbillning, för sjuk bara vägra jag att bli. Synd att jag inte har någon whiskey hemma för då kunde jag tillrett mig en te knekt, ska var bra medel för att förebygga elaka små bakterier sägs det. Om inte annat så blir det i alla fall roliga att bli sjuk. Men om jag nu måste välja så är jag hellre lite sjuk i halsen än råka ut för vinterk......ni vet. Nu ska jag ge mig själv lite sömn och när jag vaknar i morgon så är allt som vanligt.

Mina fina kantareller som jag hade på tillväxt på mitt eget kantarellställe är nu torrare än torrast. När jag gick där i skogen idag så kunde jag ändå inte få för mig att klaga. Om jag nu måste välja mellan smörstekta kantareller på en macka eller det underbara vädret som vi nu har haft så väljer jag vädret för det finns ju annat man kan lägga på mackan. Det gäller ju att passa på att skogsmulla nu innan älgjakten sätter fart för sedan vågar jag inte ge mig ut i skogen ifall det sitter någon där i ett jakttorn och inte kan skilja på en svampplockande kvinna o en stor älg.

Grattis På 10-års Dagen Farmors Söta Prinsessa



Hoppas du får en bra dag
mitt älskade barnbarn

Välbehövlig avkoppling med trevliga inslag har kantat hela min helg. God mat, fotografering, fotboll, skördefest på Öland, härliga höstpromenader och trevligt umgänge med när och kära. Konstigt nog så blir jag inte pigg av att lata mig, jag har mera energi när jag har mycket att göra och varje minut är uppbokad än om dagen har massor av oskrivna blad. Jag tror att jag skulle ha lättare för att få stressrelaterade sjukdomssymtom av tristess än av att ha förmycket att göra. Tur vi är olika annars så skulle alla rusa runt som duracellkaniner och andra skulle bli sjuka bara av att se oss. Men nu så är jag hemma och allt är som vanligt igen. Jag får börja med en långrunda med hunden så jag får lite syre i blodet.


Idag så får jag njuta utan sol
för den orkar liksom inte igenom det grådisiga täcket.

:-)