Det är alltid lika drygt att vänta på att lönen för mödan ska dyka upp i det lilla vita fönsterkuvertet i slutet på varje månad. Men januarilönen måste ändå vara den lön som man tycks vänta på i evigheter. Väntan är nu snart över för jag kan känna vittring av kulorna som rullar in på kontot under kommande natt.

Lagom är bäst och just nu är det lagom med snö, ca 5 cm och -3 grader. Om jag nu får önska så räcker det för i år även om jag nu är en vän av snö. Det underlättar lite liksom :-)

Det som kunde tyckas vara stressande för ett tag sedan är nu saknad som avkoppling. För det var just vad det var, att sitta här vid datorn låta nya tanka komma och de man ville bli av med kunde man skriva ner på sin blogg eller bara låta försvinna långt bort när man fäste blicken på något intressant man ville läsa eller se. Min röda fina kontorsstol har nu gapat tom då jag susat förbi med tankar och måsten i min famn. Nu kändes det skönt att få slå sig ner och samla ihop sig lite och där med ta nya tag.

Varje år efter Lucia och fram till jul så brukar jag hjälpa min lillebror att sälja julgranar på fisktorget i Karlskrona. Ibland bara några dagar men oftast många roliga trevliga dagar i alla väder. Några kunder är nya men många återkommer år efter år och som man fått en stund-innan-jul-relation med. Den veckan innan jul gör mig väldigt glad och det beror på att en del kunder som genom åren gått igenom tragedier återfått livstron och kan nu se ljust på framtiden igen. Det är bland annat ett par som återkommer för att handla sin gran hos oss och trots att vi bor i samma stad så ses vi bara på fisktorget en gång om året. I år så fick jag rent spontant en värmande kram som fortfarande ger mig energi. En del människor har verkligen förmågan att omvandla sin sorg till livsenergi. Det är ju så inne nu att skriva böcker så jag kanske skulle sätta mig ner och skriva om min vecka på fisktorget en gång om året. Medan jag fundera på det så kan jag dela med mig av att nu har min gran flyttat ut och tomtarna har fått krypa ner i sin sovarelåda.

Det bara rasslade till efter det nya året och vipps var det redan den 9 januari. Min tid vid datorn är minimal och mitt liv består just nu av att fortsätta mitt rensande, långpromenader med Gozzi, jobbnätter, sovdagar och letande efter kvitton som jag ska ha till deklarationen. Nu är huset sålt till ett ungt par som flyttar in i slutet på mars, så ni förstår att min tid går åt till alla måsten just nu. Med blandade känslor går jag nu in i slutfasen av allt tänkande och grejande med huset, samtidigt som det känns vemodigt så är det ju också början på något nytt. Det är nästan på dagen 4 år sedan som jag började fundera på hur jag skulle göra med huset, så man kan ju inte beskylla mig för att jag hastat fram något. Det är ju inte som att byta bil eller köpa ny dammsugare precis även om de båda köpen kan innebära mycket funderande och beslutsångest. Min tanke är ju att allt ska bli mycket bra till slut och det är vad jag ska försöka att jobba efter med hjälp av de mina som alltid finns där för att sträcka ut en hjälpande hand eller pucha på mig. Det kommer kanske bli glest med inlägg men desto mera har jag att skriva om sedan när allt kommer på plats.

Snart är jag förgammal, tråkigt men sant, men det är väl bara till att inse fakta. När jag var ute och gick med lurvetass idag så kom det över mig att jag nog skulle kunna tänka mig att studera något trevligt. Man har ju mååååååååååånga år till pensionen och då kanske det är dags att se vad man skulle kunna tänka sig bli när man blir stor(äldre). Som vanligt så är jag försent ute, i alla fall när det gäller att få studiemedel. Jag hinner ju söka och gå en termin eller så men sedan är det stopp för att vara berättigad till studiemedel. Man kan ju undra på vilket århundrade vi lever på. Eftersom jag nog måste jobba tills jag är ca 70 år. Med fyra barn och halvtidsarbete då de var små så blir det inte mycket i lillla börsen den dag då jag tar arbetgivaren i handen för hemgång. Det är ju inte alltid det kan hjälpa med billigt boende när den dagen kommer. Men å andra sidan så kan man ju faktiskt jobba samtidigt som man läser så varför inte göra slag i sak. Återkommer med mina ännu så länge endast funderingar:-)

Det säg att ett fast handslag -och en fru ökar chansen för män att leva ett långt och friskt liv enligt en studie gjord på Hawaii. De skulle minst bli 80 år om de uppfyllde även följande kriterier. Bra utbildning, ingen övervikt, lågt blodtryck, lågt blodsockernivå, låg nivå av dåligt kolesterol, måttligt intag av alkohol, ingen rökning.

Hur vi kvinnor skulle göra för att överleva 80-års dagen stod det inget om i denna studien, antagligen så tyckte väl de att vi lever tillräckligt länge ändå eller också kan det ju vara så att om vi har en man som uppfyller kriterier så får vi de åren av rena farten.

Att åren går fort nu för tiden kan vi nog alla vara ense om :-)

Idag så kravlade jag mig ur sängen alldeles förtidigt, men vad gör man inte för att hinna plocka undan dammråtttorna och sätta degen på jäsning medan lurvetass får läsa morgontidningen. Förberedelserna inför kvällen med brudarna och den puttrande saffransgrytan, innan jag jag drog på möte, så att allt skulle vara klart tills det knackade på dörren vid 18-tiden. Alltid lika kul när huset fylls av dessa underbara skrattande och glada vännerna. Det finns inte ett vitaminpiller som ger den verkan som dessa brudar. Fiskgrytan smakade underbart och vaniljsaffransbullarna till kaffet slank ner utan motstånd precis som jag kommer att glida ner i sängen nu, mätt och belåten med ett leende på läpparna.

Från mycket säkra källor har jag idag fått vetskap om att Tomten bytt ut sina renar mot en Ferguson "Grålle" årsmodell 52. Jag för min del tycker ju inte att bytet var så smart eftersom det kommer att ta mycket längre tid innan han hunnit runt till alla i år. Inte för att jag ska klaga...förhoppningsvis så kommer han att starta hos mig :-). Ifall nu inte Tomten hinner komma till dig denna julen, så lovar jag att han hinner nog fram till nästa år.

Bara 3½ mil norr om där jag bor snöade det för några timmar sedan och jag har ännu inte satt på mina vinterdäck. När jag hade varit ute med hunden så gick jag ett varv runt bilen som om detta skulle hjälpa. Varför ska det vara så svårt att få tummarna ur när vinterdäcken ska på och av. Varje år i sista minut och helst då klockan är slagen många timmar om. Men nu så är det på tiden, ska bara först, lite frukost och en stor kopp te. Efter det ska jag spotta i nävarna och sedan ska det bli gjort. Hoppas jag..........:-)

Kom just på att jag inte suttit vid min dator på över fyra dagar, en härlig utflykt till Boris lilla butik i helgen med yngsta dottern och en övernattning i Lia Hof och så några jobbnätter därefter har hindrat mig från att hinna. Men nu så är jag här med mitt te och massor av kuliga saker att berätta. Jag kan börja med vår övernattning på vandrahemmet Lia Hof, nyrenoverat och väldigt fräscht. Det föll sig så att alla boenden på campingen var fullbokade så dottern började söka efter alternativ boende. Hittade detta boende för en billig peng och bokade. Vi var mycket imponerade av deras renovering och smakfulla inreding med röda mattor, levande ljus och fina möbler. Sängarna var sköna och vi hade mer än gärna stannat några nätter till om det hade gått. När vi handlat klart i butiken så började vår stormiga resa hemåt, i 31 mil satt jag och höll krampaktigt i ratten för att hålla bilen på rätt sida av körbanan. Som tur var så var bilen tung av fina fynd och massor av bra-att-ha prylar som vi handlat. Mycket fina kläder fanns att köpa, så dottern och jag, vi fick till slut betsämma oss för att inte gå bland kläderna mer för att frestelsen inte skulle bli för stor. Som tur var så gick resan hem bra och jag hann även ta en stormig runda med hunden innan nattens jobb skulle börja. Jag lovar att det var skönt att få komma hem i sängen efter de tio timmarna på jobbet något urblåst, ingen ström då jag kom hem så efter hundrundan hoppade jag i sängen för att få min välbehövliga vila. Här hemma hade inga större saker hänt, det var bara plåttaket på hönshuset (inga hönor i som tur var) som blåst iväg och så några träd som inte klarade att stå emot Berit.

En trappa upp har fått ett besök och nu står det tre kartonger med adventsljusstakar och väntar på att mina fönster ska bli putsade. Tog utsidan igår så nu återstår bara att inspirationen ska infinna sig så att även insidan ska få sitt. Men hur det än är så skulle jag bara göra en massa annat innan. Så tyst på tå smög jag förbi fönsterputsmedlet, dammsugaren och kartongerna med adventssakerna. Ska ju bara först......