Tankar om bilder

Ville inte missa soluppgången idag. Gav mig iväg ner mot vattnet för att vara på plats ifall att den vann striden. Såg lite tveksamt ut till att börja med. En minus och det var fantastiskt skönt ute iallafall. Jag hade lager på lager på lager på lager..... med kläder på mig för att inte frysa. Mötte grannen ute på gården, han kollade lite konstigt på mig när jag drog ner den redan nerdragna mössan. Solen kämpade för att min önskan skulle gå i uppfyllelse. Där stod vi på en sten Eddie och jag, att njuta av det stora i vår enkelhet är vår grej. 

För några månader sedan flyttade det hem en kaffeplanta till mig. Eftersom jag inte är någon kaffedrickare så tänkte jag det vore kul att ha en kaffeplanta iallafall. Vad jag läst mig till så ska fröet ta väldigt lång tid på sig att gro, ca 2,5 månader. Hur länge mitt exemplar har grott vet jag inte men den är väldigt söt med sina mörkgröna blad med lätt vågiga kanter. Den gillar värme och helst vill den ha konstgjord belysning. Lampan under diskbänken är ofta tänd  så här blir det varmt och skönt. Plantan ska vattnas ca två ggr i veckan mindre vatten på vintern om man vill att den ska blomma på våren. Min är ännu så länge för liten för att blomma så den får  samma mängd varje vecka. Jorden ska vara väldränerad, då trivs den som bäst. Får väl se vad som blir av denna lila gröna skönhet, ännu så länge verkar den trivas. I vilt tillstånd kan en kaffeplanta bli ända upp till tio meter. Hoppas min håller sig liten och nätt länge, den är precis lagom som den är nu. Tur den inte är snabbväxande. 

Jag behövde rastas, Eddie behövde rastas och mitt näst minsta barnbarn behövde sova middag. Som ett kinderägg, tre önskningar i en. Härligt väder, läkande natur och fantastiskt sällskap. 

Mamma har länge undrar när pappas gravsten ska komma på plats, jag tycker det bara är bra att det dröjt. Det är nu fyra månader sedan pappa lämnade jordelivet. Gräset som såddes någon dag efter begravningen grodde på direkten, fick säkert lite vattningshjälpa av vaktmästaren eftersom det var rätt så torrt där ett tag. Men i höst har det regnat rejält så jorden blev snabbt fuktig och porös så risk för att stenen ska börja luta är ju större om den inte står stadigt från början. Mitt barnbar N ville följa med och titta på nya gravstenen. Den blev godkänd och hon var säker på att Gmorfar skulle varit nöjd. Det blev ju lite tråkigt från november 2019  och fram till han gick bort eftersom inte någon av hans barnbarn eller barnbarnsbarn vågade besöka honom, han var så infektionskänslig. Som om detta inte vore nog så kom C-19 också och då blev det ju verkligen kört på besöksfronten. Det är ju så det är för många just nu tyvärr. 

Idag har vi varit i skogen så gott som hela dagen. Först så skulle jag leta upp en gran. Känner man någon som äger lite skog kan man ju alltid fråga markägaren om man kan få en gran som ändå inte har någon framtid till massaved eller brädor. Jag hittade en som vi fick ta den växte endå i en bergsskreva, lite Ernst över den faktiskt. När det var fixat så skulle vi hitta en bra plats att ställa den på så att alla djuren och Nissar kunde ta sig en dans inatt efter att vi gått hem. N var väldigt engagerad, det skulle på med glitter och julkulor innan hon och lillebror skulle provdansa. Eddie fick också vara med på ett hörn om han lovade att inte busa runt och välta granen. Polkakäpparna provsmakades trots att det inte var lördag, men det var iallafall nära. Det har varit fantastisk vackert väder hela dagen.  Jag vet att det bara är november, men just nu behövs det lite bus för att vardagen ska få lite skimmer.  

Jag har säkert skrivit om det förut här på bloggen, så med risk för att bli tjatig så vill jag jag bara säga att jag älskar ved. Anledningen är att den värmer mig många gånger innan den blir till aska. Det är min snälle lillebror som i år har kapat, klyvt och lagt den i säckar så att jag enkelt skulle kunna transportera de till stugan med släp. Bra väder idag trotts att det var stormigt på ön men jag bor ju lite skyddat där bakom häck och stora byggnader så jag märkte inte av det så värst mycket. När veden var inkörd och staplad i ladan, så passade jag på att köra ett lass med kvistar, fallfrukt och lite annat som skulle till återvinningscentralen nu när jag ändå hade släpet med mig. Det är alltid lika skönt när man gjort det där som finns med på listan som behöver att göras innan de vite flyger. 

Jag vet inte när det hände senast att jag skickade en glad handskriven hälsning till någon. Nu är det gjort och det lilla kortet ligger på lådan ivrigt väntande på att komma iväg för att göra någon glad. Skrattar bara jag tänker på hur snopen mottagen kommer att bli. Det behövs inte mycket för att roa mig. Dubbel glädje med andra ord. 

Nu har jag kört 400 stycken smågatsten till lilla stugan. Dessa tänkte jag ha runt huset, men det får vänta till våren. På en av gavelsidorna och en långsida växter gräser in till husgrunden. Hur försiktigt jag än var så skvätte gräset upp på väggen när jag gräsröjde. Kommer bli bra att ha en smågatstenskant som skiljer singel och gräs åt. Grunden behövder också fixas till på sina ställe så det ska göras innan stenarna ska på plats. Grävningen är redan fixad men grunden får vänta till våren. Ska det bli en mild vinter så kanske det görs innan, vi får se. November är ju snart slut och i december brukar det vara fullt upp med annat. Som det ser ut nu så kanske det blir att isolera hela samhället. Just nu skulle jag också vilja jobba hemifrån, men det funkar ju inte riktig så i vården. 

Det är typ 15 år sedan jag hade ett migränanfall senast, dessförinnan var det nog 10 år, så på 25 år har jag haft två anfall. Innan dess hände det väldigt ofta, så jag ska väl inte klaga. Kände av det lite igårkväll när det blixtrade i högra ögat då jag var ute på kvällspromenaden med Eddie, men det tänkte jag inte på då. Vaknade inatt med huvudvärk kändes som om jag satt i ett skruvstäd. Tog två Alvedon försökte sov men det gick inte så bra. Efter några timmar snurrande i sängen och med illamående så bara slog det mig att det nog var ett migränanfall jag hade. Rotade igenom alla tänkbara ställen efter en tablett som jag fick utskriven för många många år sedan. Hittade till slut paketen, den var utskriven för ca tjugo år sedan men jag tog en iallafall, den var ju inte möglig. Hjälper den så hjälper den ,tänkte jag. Som tur var så gjorde den det. På måndag ringer jag vårdcentralen, så att jag har nya ifall det händer igen. Förhoppningsvis så dröjer det några år tills dess. Något seg i kupan idag men det hindrade mig inte från att gå en långpromenad med lurvret på kvällen. Annars har det inte hänt så mycket idag, har mest befunnit mig i mörkret. 

Jag fryser konstant. Lager på lager av kläder men det hjälper inte, det som hjälper bäst är tjocka strumpor, mitt randiga underställ och så ett dubbeltäcke på det. Men där kan jag ju inte ligga hela tiden och vintern som inte ens har börjat. På jobbet fryser jag så mina händer är iskalla. Igår köpte jag två hjärtevärmare så nu slipper jag stå under rinnande vatten för att tina upp mina händer. Inte så trevligt för mina vårdtagare att få mina iskalla händer som hjälp när nöden kallar. Ännu så länge har ingen klagat iallafall. Händerna är varma men resten av kroppen fryser. 

När sonen för några dagar sedan var ute i höstskruden och fotograferade sin lilla dotter blir jag alltid lika glad när det sedan plingar till i dropboxen. Jag kan lätt stå ut med grådaskiga dagar när jag har fina foton att titta på.

Farmor rycker ut när luggen hänger ner i ögonen och hårspänne  inte är ett allternativ. Eftersom det är första gången för klippning så  tog jag lite på topparna runt om. Lilla E satt så stilla hela tiden, bara en liten muta behövdes. 

Den danske konstnären Sam Jedig som för några år sedan köpte ett litet sommarhus i skogarna utanför Karlskrona har fått kubdille. Jag har skrivit om konstärens kuber som hänger i träden, står staplade på stenar och direkt på marken förut här på bloggen. Igår tog Eddie och jag oss en liten titt igen för att se om något nytt tillkommit. Var du än går ser du en kub. Passande eller inte kan man ju tycka om detta något udda projekt som kallas "stalke out of space cube". 

Vilken dag! Solen sken, vindstilla och temperatur var underbar när jag var ute och traskade i en och en halv timme med Eddie och mitt minsta barnbarn. Eddie är väldigt duktig när man är ute och går med lillkillen E i vagnen. Om dottern behöver hjälp med passning så promenerar vi gärna när E ändå ska sova om det inte spöregnar förståss. Skönt att se hur många det var som passade på att få en nypa frisk luft denna härliga dag. Det blev en hel del stopp för oss idag på vår vandring. Sitträning för Eddie medan jag fotograferade. Första stoppet var nästan precis utanför dottern port där skulpturen av Nils Holgersson som Ralf Borselius färdigställde 2006. Skulpturen på lille Nils är inte större än att han skulle kunna rida på en gås. Mycket intressant historia om Nils Holgerssons resa i Sverige. 

Kanske lite konstig att jag skriver detta inlägget nu. Men när jag var i Färjestaden i helgen så kom ett litet sug efter att sätta en galen idé i verket att bli vinterbadare. Väldigt många skulle höja på ögonbrynen och skaka på huvudet ifall jag skulle säga det högt. Jag är nog en av Karlskronas kanske till och med Blekinges värsta badkrukor. Visst är det underbart att bada och att simma runt en skön sommardag. Om jag verkligen ska hoppa i och komma så långt som till den där simturen är minst 23 grader i vattnet ett måste. Ibland kan det gå år innan jag badar eftersom somrarna inte alltid är på min sida. För två år sedan då det var så underbart varmt och skönt både i luften och vattnet så badade jag ofta, ovanligt ofta faktiskt. Det var då fröet såddes att fortsätta bada och att ev bli vinterbadare. Jag borde aldrig slutat bada eftersom det borde vara lättare att vänja sig om badet börjar då temperaturen är behaglig. Jag läste för några dagar sedan ett inlägg att vinterbadande är både nyttigt och hälsosam. Endorfinerna som frigörs i samband med kallbadet har goda effekter i kroppen. Så nu har jag skrivit in i min nya almanacka att den 20/6 är en bra dag att påbörja mitt kommande vinterbadande. Eddie nickar glad och förväntansfull på att detta ska bli mer än bara en galen idé. 

Idag har den lurvige och jag tagit två långa promenader, en på ön och en på vandringsleden. Ställde klockan för att hinna med både promenad och lite måste innan det var dags att dra hemåt. Det var solsken och 13 grader ute. Vi såg en örn som länge seglade i cirklar ovanför oss innan den försvann bort i tallet. Plötsligt var den tillbaka igen, jag plockade upp mobilen och knäppte av ett foto. Sedan gick jag hem och hämtade min kamera, vi gick runt länge, hoppades på att den skulle dyka upp igen. Den satt säkert och mumsade på en något byte för vi såg inte till den mera.

Himmelen må ha varit grå och dyster idag, men tack vare alla ljus som varit tända har dagen ändå spenderats i färg och skimmer.