Tankar om bilder

Hela dagen har det regnat. Eftersom det inte blev någon träff med barnen på grund av sjukdom och inväntande av provsvar på julafton bestämde vi att träffas idag. Naturligtvis så skulle vi var ute. Att det regnade hela tiden spelade ingen roll, vi var väldigt sugna på att ses. Alla är pigga och provsvaren var negativa. Barnbarnen passade på att rasta sina föräldrar i lekparken medan korvarna låg på grillen. Mumsade gjorde vi under tak och det var ju behagligt med tanke på att det var lättare att duka upp då. När vi ändå såg så passade vi på att fira ettåringen. Han fyller ju  i och för sig inte förrän nästa år men det är ju snart. 

Det blev en runda till ön innan jobbnätterna. Grått och stormigt men väldigt avkopplande. Äldsta dottern med familj tog sig också en tur över bron för att rasta sig och barnen. Vi bestämde oss för att åka till Djupvik som är ett litet fiskeläger med välbevarade sjöbodar och som ligger någon mil ovanför Köpingsvik på västra sidan. Vi har varit här på sommaren och badat några gånger, väldigt trevligt ställe även en blåsig decemberdag. 

För att vara på den säkra sidan så vågade jag inte träffa minsta dottern med barn nu i juletid när N fick lite feber i veckan. Men vi löste julklappsutdelningen balkongledes. En korg och några meter snöre så fixade vi det. Tur de inte bor på översta våningen. Hur som så blev det ett roligt inslag i denna något fyrkantiga tillvaro. Det finns ju mycket annat att vara tacksam över så jag ska inte klaga. 

Idag har jag bara varit. Fantastiskt skönt måste jag säga. Det var väldigt längesedan som jag inte gjort något mera än att äta och rasta Eddie. Det blev en långpromenad i skogen på dagen i det härliga vädret med Eddie och äldsta dottern. Jag hittade ett grönklätt hjärta i skogen och det måste ju bara betyda tur. Eller så var det ett önskehjärta och då önskar jag, ....... nog lika bra jag bara tänker denna önskningen. 

Vackert och stämningsfullt, Lucia med följe från Jukkasjärvi sjunger så vackert så att disken diskar sig självt och huset blir skinande rent. Helt fantastiskt att få lyssna på reprisen av deras ljuva stämmor och barns härliga röster. Idag har det varit precis som vanligt, så underbart att få göra något som jag alltid gör så här års, lillebror och jag har sålt julgranar. Det är många som kommit förbi bara för att få prata eller gått förbi och sagt att nu är allt som vanligt.  En helt fantastisk dag med andra ord. Naturligtvis har vi även sålt julgranar. 

Det blev inte som tänkt, men kvällen blev så bra det bara kunde bli. Corona sätter stopp för mycket men inte allt. Det gäller att göra det bästa av det och idag känns det som om jag har haft inre spa. Gott att äta, gott i glasen, gott för hjärtat och gott för själen. Som om detta inte vore nog, en helt vanlig tisdag. 

Idag hittade jag sångboken som följde med ett piano jag köpte någon gång i början på nittiotalet. Massor av minnen dök upp. Jag har alltid tyckt det varit kul att klinka lite men något mer än så har det aldrig blivit. I femman gick jag pianolektioner, hade väldens bästa lärare. Han hade nog kunnat lära vem som att spela piano. I en och en halv termin klinkade jag på och hans tålamod var större än universum. Så en dag var han borta, han hade fått cancer och händelseförloppet gick väldigt fort. Jag saknade honom enormt så när nästa pianolärare kom så slutade jag. Spelade nog inte en ton på många många år. Men så en dag följde jag med en kompis på bondauktion. Inne i huset så stod ett piano i ek. Så otroligt vackert, tyvärr så lät det inte lika bra som det var vackert. Hur som så fick jag hem pianot och jag var så otroligt glad och lycklig över mitt fynd. Efter några dags bekantskap så ringde jag till en pianostämmare som kom hem till mig någon vecka senare. Tyvärr gick det inte att stämma, killen trodde att det hade stått i ett utrymme utan värme på vintern så det blev aldrig någon riktig klang. Jag spelade på det ändå och vi hade många trevliga stunder där jag klinkade på efter bästa förmåga, boken som följde med användes flitigt. Mitt fynd blev kvar hos mig tills jag sålde huset för nio år sedan. Jag fick aldrig för mig att sälja pianot, men det värmde gott en stund.

Med tankarna på något helt annat än det jag borde hällde jag det varma tevattnet i mitt dricksglas i stället för i temuggen. Glaset sprack direkt. Så det var bara till att göra om och göra rätt. Annars hade jag en trevlig fredag med lite olika aktiviteter. Eddie ska ju rastas och så lite träning på det. Lite pyssel hann jag också med innan det var dags för jobb. 

I dag stannade vi upp när vi promenade i skogen, synade varje liten gren. Nära nära, här behöver vi inte hålla avstånd. Härligt!

Första advent, som jag längtat efter ljus, massor av tända ljus. Första advent har varit så efterlängtad i år. Det bevövdes mer än nånsin just nu. Även om solen tittat fram både lördag och måndag så mörknar det så fort på eftermiddagen. Är det sedan mulet och grått så blir det aldrig ljust. Dottern och jag fixade till flaggstångsbelysningen i regnet på ön i söndags. Det tog inte lång stund förrän det plingade till i mobilen och grannen tackade för uppmuntran. På kvällen lyste det upp hela framsidan på tomten.