Tankar om bilder

Vi fick en underbar eftermiddag med hundträning, fika och trevligt umgänge igår. Två av uppfödarens senaste kull med valpar var med. De växer otroligt fort. De busade och lekte med varandra varvat med avkoppling i buren i bilen. Eddie och jag körde lite uppletande och lite lydnadsträning. Eddie och jag var först på plats, så jag tog hund och Nikon på en skön promenad. Det är väldigt vackert i naturen nu. Lärkträdens barr som fått en härlig färg och lyster.

Idag kontaktade jag sjukvården ang lilla pappsen igen. Fick prata med en sköterska som lät allt annat än vänlig. Det är väldigt lätt att dras med i en otrevlig och vass ton när man känner sig stressad, sovit alldeles för lite och är lite orolig över sin sjuka pappa. Men jag pratade på i min vänliga och något tacksamma ton medan sköterska kastade småspik och slängde ur sig korta svar. Jag avslutade samtalet med att jag var tacksam över att hon tog sig tid och att det var vänligt av henne att hjälpa mig. Tyckte mig höra en liten  förvåning i hennes röst då vi avslutade vårt samtal. Jag tänkte säga att det stärker mig att träna på sådana som henne. Jag mår iallafall bättre av att inte ryckas med, hur hon mår bryr jag mig inte så mycket om. Vi har ju våra val. 

Äntligen är tidslånet återbetalt. Satt på jobbet inatt kl 02.59 och dokumenterade, en minut senare visade kl 02.00 på datorn. Bara till att kämpa på en timme extra. Blev mycket glatt överraskad när jag några timmar senare gick ut i köket för att plocka lite när klockan på väggen visade halv sex. Här går det undan tänkte jag och skulle just ta tag i morgonarbetet. Kändes lite väl snabbt så jag tog upp mobilen för att bekräfta min känsla. Så istället för att påbörja det jag tänkt så blev det en del visaromvridningar. Alla åt rätt håll. En timme bakåt.  Jag ska inte gnälla, är väldigt glad att den där timmen är tillbaka. Fotot gör inte himmelen rättvis när jag körde hem från jobbet, men i sin helhet var den väldigt vacker. 

Igår var jag uppe med tuppen, skulle vara på sjukhuset när ronden var på språng hos pappa som fortfarande ligger inne på sjukhuset. Han får ligga några dagar till, sedan får han förhoppningsvis komma hem om han nu inte drabbas av någon ny lunginflammation innan han lämnar sjukhuset. Har ätit antibiotika i över tre veckor nu, lite bättre har det blivit. 

Det knackade på dörren och utanför stod en liten flicka med sin lilla pumpakorg "Bus och godis". Inga val här inte, det var bara att fram med busgodiset. Ett mycket trevligt inslag nu när mörkret tagit över kvällarna. Inte för att jag på något sätt är sysslolös men att få besök av en glad och påhittig litet hjärta tackar mormor aldrig nej till. Eddie blir också väldigt glad när någon kommer för då blir det både bus och gos. Som tack för busgodiset fick jag en present. Egentillverkade presenter står högt i kurs som mig. Bästa godnatt sagan.

Ikväll är det 40 år sedan jag blev mamma för första gången. Hur kan detta bara vara möjligt att tiden gått så fort, iallafall om man blickar bakåt. 

Igår söndag åkte Eddie och jag till Torsås brukshundsklubb för att testa på agility. Först var det hundar med sina förare som gått kusen som hade en liten tävling. Sedan var det vi amatörer som fick testa på. Sporten kom till Sverige 1985, den blev officiell 1987. Denna sporten har blivit mycket populär av både gammal som ung. Tror jag läste någonstans att den yngste som tävlat varit sju år. Nikon fick följa med idag, alltid trevligt att fotografera glada snabba hundar.

Hundträning och träff med trevliga hundvänner står på programmet. Bjuder på ett foto av min fina kruka/vas som jag fick i födelsedagspresent. Älskar dessa. Med lite grönt i så är lyckan total. 

Eddie och jag körde till ön efter att jag besökt pappa på sjukhuset. Jag har min laddare där, min personliga laddare. En natt och några timmar dagen efter så har jag laddat mina batterier något. Så mysigt att tända en brasa i vedspisen när regnet fullkomligt rasar ner ute.  Eddie måste rastas oavsett väder och vi blev  väldigt våta båda två efter vår promenad. Jag fick ta av mig alla mina kläder och hänga runt spisen då vi kom tillbaka. Efter det kröp jag ner i sängen och vaknade sedan åtta timmar senare. Underbart! Efter långpromenad och frukost planterade jag vitlök och tömde alla krukor som jag haft mina dahlior i. Plockade sedan upp fallfrukt och kikade till så att det inte blåst kull massa saker eftersom det blåste regält under natten.    

Mina döttrar fick barn med tjugofem timmars mellanrum för sju och ett halvt år sedan. Dessa två underbara tjejer är inte bara enligt sig själva kusintvillingar utan också bästa vänner och så har det varit sedan de var små. Redan som bebisar låg de och höll varandra i handen och när de började bli medvetna om varandra så har de alltid varit de två. Så ofta de kan så träffas de och sover över hos varandra. Hela helgen har de träffats för bus och lek. Skrattar gott åt fotot nedan där även katten blev delaktig, de har visst haft halloweenfest. Ikväll när flickorna lämnade varandra hade de redan planerat nästa övernattning. De bästa av allt är att de planerar att bo med mormor när de blir stora. Vi får se hur det blir med det. 

När jag fick frågan för en månad sedan ifall jag skulle kunna tänka mig att bli fadder till mitt minsta barnbarn svämmade mitt hjärta över av stolthet. Idag var dags. En fantastisk fin dag med alla tänkbara ingredienser. Lyckan är obeskrivlig. Känner mig hedrad. Nyfiket tittade lilla Ellie runt i hela kyrksalen medan prästen pratade på. Min minsta dotter hade tagit på sig att pynta i församlingssalen. Jag bakade tårtor och några andra hade också fått uppdrag. Fantastiskt trevlig dag som gav massor av energi till kvällens besök hos pappa på sjukhuset. Jag lovar att jag kommer att somna gott med ett stort leende på mina läppar. 

De kyliga natterna och dagarna har blivit ljuvligt behagliga. Långpromenaderna är mera långsamma igen och Eddie hinner lukta och utforska innan matte måste stampa vidare för att inte  frysa fast. Det är jobbigt att ständigt frysa. Har tagit fram vinterskruden men det är inte alltid den heller hjälper. Lättare att vara påpälsad då det är vinter, nu skakas det bara på huvudet när jag bulsar fram. Nu njuter och njuter så länge det varar.  

När barnen var små och bäcken på baksidan av huset lockade med sitt porlande och sprallade hela våren fick jag ta till en liten skröna. Skogen var barnens favoritställe och där mitt i allt låg bäcken som forsade fram, så för att de aldrig skulle gå dit själva så sa jag att "bronnagobben" hjälpte mig att vakta. Den där gobben fanns även i den grävda brunnen som vi hade att vattna med i trädgården. Vi hade ett cementerat lock på men ni vet hur starka påhittiga barn kan vara när det gäller. Hur som så har nog inte barnen tagit någon skada av gobben eftersom de höll sig både från bäck och brunn om inte vi var där förståss. 

Valpgos är den bästa avkoppling mellan sjukhusbesöken hos pappa. Passade på att njuta av dessa underbara gosenosar innan de åker i helgen. Inte utan att jag blir sugen men det får vänta något år till. Men det var nära att en fick följa med hem i fickan när jag lämnade valphagen. Jag har ju möjlighet att njuta av valp hos uppfödaren framöver eftersom ett litet yrväder blir kvar där. Alla är så underbara var och en på sitt sätt så det hade varit svårt att välja. 

Nu äntligen är pappa inlagd. Penicillin intravenöst och den där röntgen som det var så lång väntetid på gjordes sent igårkväll. Efter många turer och jobbiga besök på labb, VC och sjukhuset är han nu under vård. Nu väntar vi bara på vad ronden har att säga om provsvar samt vad röntgen visade. 

Då var det dax igen för sjukhusbesöken med lilla pappsen. Satt 10 timmar på akuten i måndags, jag på en pinnastol och pappa på en stenhård brits. Efter nio timmar frågade de ifall vi fått något att äta. Då kunde det vara, Efter 85 är sjukvården gratis och det märks. Pappa hade nog hellre betalt för sitt besök än att bli behandlad som om det mänskliga värdet försvinner efter 80. När vi efter mycket tjat fick åka upp på röntgen så röntgade de fel sida på lungorna. Det är ju så skrattretande, när jag påpekade detta så sa läkaren att det är inte mycket man ser på dessa typer av bilder när det gäller lungorna. Men han skulle skicka remiss på en mer utförligare undersökning, väntetid tre månader, hoppas pappa lever tills dess. Vårdcentralen är lika frustrerade som vi över att de inte tar hand om de äldre på sjukhuset. Idag är det återbesök till VC med provtagning. När läkaren ringde till sjukhuset  i tisdags fick hon till svar att det fanns inga platser så han får behandlas hemma.