Tankar om bilder

Tio timmar som en sovande bit järnskrot som legat på havets botten kom jag hem från jobbet. Gozzi har ju varit lite sjuk så det har inte blivit så många timmars sömn på nätterna då han har kräkts hela tiden. Men en natt på jobbat kan man ju klara av då man har en snäll arbetskamrat som kör om jag någon gång råkar vara seg. För att sitta vid sidan om och kolla med ett öga kan man ju ha ork till. När jag väl kom hem så möttes jag ev en lukt så jag tog nog tre steg bakåt, jag trodde det hade varit någon här och slängt in en stinkbomb. När min näsa vant sig och ögonen slutat rinna försökte jag ta ett steg framåt för att sondera terängen. Ingen död här och ingen död där. Det var då min hjärna knackade på och sa "den här lukten känner jag igen". jag böjde mig ner och plockade upp handuken som låg på golvet, den handduk som jag haft då jag matat Gozzi med majsvälling. Instinktivt så lyfter handen handuken upp till näsan och luktar innan hjärnan hann att reagera. Det där skulle handen inte ha gjort för jag trodde jag skulle svimma. Med en hand för näsan och en hand om handduken, slänger den trött som jag är i tvättkorgen, hur dum kan man bli som tror att lukten försvinner bara för att man lägger den där. När jag inser detta så luktar det ännu mera. Plastpåse, hårt knuten, fick agera bort-äckliga-lukt. Så nu känner jag inget, men troligtvis har nog näsan domnat bort.
Så min fråga idag är ju hur fasiken majsvälling på en handduk kan lukta så äckligt?
(med tanke på det jobbet jag har så borde ju näsan varit van vid illaluktande ting, men vi har nog ingen som slabbar m(b)ajsvälling på jobbet)


Nytaget foto på mig

Så medan jag håller på med stålborsten får jag nog önska trevlig fortsättning på dagen.