Tankar om bilder

Det står en massa "att göra" på min lista som tex att måla fönsterfoder, skrapa en av de sex väggarna på lusthuset, plocka upp potatis ur två av pallkragarna samt att påbörja röjning i ladan. Men först blir det långpromenad med pälsklingen och blir det någon tid över efter det så kanske jag tar tag i något av det på listan. Jag måste ju hinna fika också och efter det är det troligen dags för promenad igen.

Det är många år sedan nu som jag för första gången bekantade mig med en av Kay Bojesens apor. Kay var silversmeden och designern som kunde ge liv åt trä genom sina skapelser av olika djurmotiv. Troligtvis har han säkert skapat annat också med tanke på hans intresse av att arbeta med trä. Jag har läst mig till att just apan skapades 1951 och vad jag förstår blev den snabbt väldigt populär. Kay själv dog 1958 men hans änka drev företaget vidare till sin död 1986. Nu är det visst ett av barnbarnen som driver arvet vidare. Tänk att det äntligen blev dags för mig att få en ny familjemedlem i form av en apa med mjuka former, helst skulle jag vilja ha flera som hänger på en rad som en av mina vänner hade i sitt föräldrarhem. Men en är bättre än ingen. Det var tack vare födelsedagspresenten från min mamma för några dagar sedan som jag nu har en apa stående hos mig.   

Sten, sand och småkryp vart man än tittade. Eddie fick springa lös, upp och ner från vattnet och så fick han ett megaspel ibland och kutade så att sanden yrde. Glad och lycklig precis som matte blir när hon ser honom sträcka ut i sin framfart. Bödakusten är så otroligt vacker med tallar och alla fina stenar i mängder av färger. Jag vill ta med hela famnen full hem till stugan. Utan att ha sagt något så fattas där nog någon sten efter att vi lämnat parkeringen. De stannar ju kvar på ön iallafall. Hur mycket man än ser och upplever här så blir man aldrig färdig så det dröjer nog inte allt för länge innan vi återvänder hit igen för att upptäcka. 

Idag ringde klockan tidigt trotts att jag var ledig. Jag och den lurvige hade tänkt att åka till Hossmo som ligger innan Kalmar för att promenera längs med Ljungbyån. Här är väldigt vackert. Har inte varit här och promenerat sedan dottern och svärsonen hyrde ett hus precis intill ån. Det är 13 år sedan de flyttade så det är några år sedan jag var här senast. Dottern hade familjens häst här så hon kunde varje stig och andra fina vägar i närområdet som vi flitigt besökte. Idag när jag kom hit så kändes det inte som om det var så längesedan jag var här sist, allt såg precis ut som innan. Efter en härlig timslång promenad åkte vi till ön för att äta lunch. Den smakade mycket bra i solskenet och till fåglar som sjöng för full hals. Livet på ön ger.  

Lagom är bäst. Temperaturen har hållt sig vän med mig hela helgen. Har haft några riktig sköna dagar på ön med barn och barnbarn. Jag har inte bara latat mig, lite av varje har hunnits med. Päronen börjar mogna, funderar på att konservera päron i år. Päronpaj med knäckigt täcke är fantastiskt gott. Äpple kan man ju frysa in in bitar, har aldrig testat med päron. Kanske jag borde göra i år. 

Hösten ska frysas in, men inte redan nu väl. När jag körde till föräldrahemmet i går efter nattens jobb så var det helt vitt på gräsmattan. När jag steg ur bilen och den sköna värmen från bilstolen så höll jag på att frysa fast. Ska verkligen inte klaga med tanke på vilka fantastiska varma dagar vi haft och har dagtid. Mössa och vantar ska packas ner i jobbväska så att de ligger redo inför kommande morgonpromenader med frostiga överraskningar. 

Gäddpat’e, halstrad gädda, gäddsoppa, ugnsbakad gädda, gäddfärsbiffar, gäddburgare, kokt gädda, grillad gädda, gäddkorv eller kanske jag tar fylld gädda. Sonen har varit ute och fiskat, mat till hela släkten. Kom att tänka på farmor som satt där och kretade i sitt gäddhuvud och smöret rann ner på hakan, torkade sig med handryggen och sedan kretade hon vidare. Just det! Ögonen var visst väldigt delikata. Sonens gädda hade nog farmor gillat, ögonen är ju lika stora som tallrikar. 

Sitter och njuter med alla sinnen medans solen skiner från en klarblå himmel. Min klätterros jag planterade i våras och som heter New Dawn luktar fantastiskt gott. Vill lukta på den hela tiden. Tidig morgon eller sen kväll när fukten hänger i luften så luktar den ännu mera intensivt av sin milda ljuvliga doft. 

Idag har det varit perfekt väder för mig. Eftersom jag ännu inte gett upp hoppet om vackert väder så låg shortsen och linnet nerpackat i min väska som tur var. Eddie och jag började med en liten morgonpromenad, men då var långbyxor och långärmat på eftersom det endast var sexton grader ute. Efter en god frukost satte jag igång med den igenväxta pionrabatten, det var verkligen på tiden. Det blev en hel löv-Lisa full av bortklippta syrenskott och annat som inte tillhörde rabatten.  

Eddies och min morgonpromenad i solskenet efter nattens jobb resulterade i några foton i rött. Visst är det vackert. 

Grannarna tror nog att jag ska ha värsta trädgårdsodlingen till nästa år, grönt ska det förhoppningsvis bli men inga grödor. Jag är väldigt trött på den tråkiga och nerbrända gräsmattan nu. Tanken var att jag skulle greja med detta redan förra året men det var så mycket med pappas sjukhusbesök och annat så det hann bli för sent in på hösten. Men nu är jag äntligen på G. Jag vet inte hur många varv som jag gått runt med jordfräsen idag för att ge kommande gräsmatta bra förutsättning att växa. Den ska nog bli grön och fint så småningom. Ett lass med jord har också beställts och det kommer i veckan. Lillebror och min brorsdotter kommer till helgen och hjälper mig att fixa till det sista innan vi ska så. 

Idag var det dags för lilla lekstugan att komma på plats. Det har ju varit lite förarbete med än det ena än det andra innan det var dags för det stora lyftet. Eftersom lillebror med familj och två av mina barnbarn var på ön denna helgen så passade det perfekt. Helt ärligt så gick det betydligt smidigare än jag trodde det skulle göra. Jag har i många år funderat på att köpa ett litet mini hus till de små att leka i här på ön så det känns mycket bra nu när den är på plats. Inte färdigt ännu men det ska den bli innan året år slut. Den är så söt lilla stugan, nästan så man blir kär. 

Nu har Eddie och jag transponerat virket som så småningom ska bytas ut på ladan. Tre lass senare ligger det nu staplat i en fin liten hög i väntan på att komma på plats. Jag ser det färdiga resultatet framför mig och det kommer att bli så bra. Hoppas bara på att hinna det klart innan de vite flyger. Måla med rödfärg kan man ju göra rätt så sent in på hösten och det är ju faktiskt bara i början på september ännu så länge. Så det är gott om tid. 

Jag gillar inte att sommaren håller på att ta slut men jag gillar september som både månad och innehåll. Ännu så länge har den bjudit både på mörka moln och klarblå himmel. Efter att ha jobbat hela sommaren så har jag nu semester en vecka. Denna veckan var tänkt till välbehövlig avkoppling och eventuellt en liten tur på fyra hjul, men så blev nu inte. Det blev absolut inte vad jag tänkt mig men hösten kan bli vacker och avkopplande på andra sätt. Så jag biter ihop och kämpar på.