Tankar om bilder

Denna lilla godingen har firat midsommar med mig. Långpromenader och trevligt sällskap av både tvåbenta och fyrbenta. 

Nu har jag äntligen påbörjat min skrapning av boden med många namn. Lusthuset, spelhålan, frukostboden och undantaget för att nämna några. När skrapning och grundmålning är gjord så ska taket bytas. Förhoppningsvis så är vädret med mig i sommar så att jag kan bocka av den lilla boden som färdig när hösten kommer.

Gårdagens orkidéfynd i mossen blev en krutbrännare. Nu äntligen sätter orkidéerna fart så snart kan jag fortsätta mitt sökande efter flera av de 20 arter som ska växa i Hörninge Mosse. 

Innan Eddie och jag körde hem från ön så tog vi oss en sväng till Hörninge Mosse. Ett naturområde som vi ofta återvänder till för att titta på orkidéer och lyssna på fågelsång. Mossen är en av Ölands största våtmarker och här finns en blandning av olika slags naturtyper allt från öppet vatten till torra betesmarker. Eddie är inte lika intresserad av blommor som jag är, däremot är han väldigt förtjust i fågeltornet. 

Minst en gång varje år måste jag ta mig till Arontors naturreservat för att se den vackra Våradonisen som även kallas Arontorpsrosen ett namn den fått efter byn Arontorp. Våradonisen upptäcktes i Sverige första gången av Carl von Linne’ på hans Ölandsresan 1741. 

Andra omgången av gödning är på plats, med hjälp av regnet är nu processen igång. Gräsmattan behöver lite stöttning nu på våren för att orka ta tag i sitt liv. Jag får väl bekänna färg sedan när den behöver klippas flera gånger i veckan. 

Det är verkligen från hubbe till heltäckande matta på endast några dagar. Alla dessa fina färger. 

Vad gör väl det att vinden pinat de små blå när man är så efterlängtad.

Trots alla fina blommor och fina knoppar som ännu inte fått utvecklas till ljuvliga skönheter, så klippte jag idag ner den stora dahliaväxten. Det har varit frost några nätter och jag vill så gärna bevara just denna dahliaknölen eftersom jag inte har en aning om hur den hamnat hos mig i en av mina odlingslådor på ön. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var ju just dahlior en av pappas favoritblommor. Nu när dahlian på något obegripligt vis bara fanns där så ska jag försöka att göra allt för att den ska komma tillbaka med sina fina blommor även nästa år och även då pryda pappas grav. 

Visst är det underbart när blommorna inte ger upp hoppet, de bara står där och bjuder på sig själva i sin enkelhet. 

Det står en massa "att göra" på min lista som tex att måla fönsterfoder, skrapa en av de sex väggarna på lusthuset, plocka upp potatis ur två av pallkragarna samt att påbörja röjning i ladan. Men först blir det långpromenad med pälsklingen och blir det någon tid över efter det så kanske jag tar tag i något av det på listan. Jag måste ju hinna fika också och efter det är det troligen dags för promenad igen.

Sitter och njuter med alla sinnen medans solen skiner från en klarblå himmel. Min klätterros jag planterade i våras och som heter New Dawn luktar fantastiskt gott. Vill lukta på den hela tiden. Tidig morgon eller sen kväll när fukten hänger i luften så luktar den ännu mera intensivt av sin milda ljuvliga doft. 

Idag har det varit perfekt väder för mig. Eftersom jag ännu inte gett upp hoppet om vackert väder så låg shortsen och linnet nerpackat i min väska som tur var. Eddie och jag började med en liten morgonpromenad, men då var långbyxor och långärmat på eftersom det endast var sexton grader ute. Efter en god frukost satte jag igång med den igenväxta pionrabatten, det var verkligen på tiden. Det blev en hel löv-Lisa full av bortklippta syrenskott och annat som inte tillhörde rabatten.  

De är så vackra där de står, vajande i vinden. I tusental men ibland en och en. Hela öland blommar i lysande scharlakansrött. Det finns omkring 120 arter i familjen vallmoväxter. Det finns ett-, två- eller fleråriga. Blomfärger kan vara lila, vit, gul, orange, röd eller rosa. De blommar från juni till augusti. Ibland en bit in i september. Vallmon är en fantastisk fin blomma på många sätt och en perfekt blomma för den bekväme. 

Jakten på orkidéer fortsätter. Av tjugo olika orkidéer som ska finnas på Hörninge mosse så här jag ännu så länge endast hittat fyra. Brudsporre är så vacker med sina fina små blommor i färgen rent vita till nästan purpur. Blomning, juni-juli. 

Det där med att artbestämma blommor hemma vid datorn med hjälp av Google är inte det lättaste. Jag fick ett mycket bra tips av en duktig och väldigt kunnig vän som kan det där med blommor, jag skulle kolla på bladen. Tipset tar jag med mig till nästa gång  Eddie och jag är ute på blomrunda. Nu måste jag bara tillbaka till Hörninge mosse när nätterna  är färdigjobbade för att även fotografera bladen. Hur som så kom jag fram till att denna blomma heter brudbröd utan att ha vetskap om hur rötter och blad ser ut. Brudbröd är en art i familjen rosväxter och ska vara väldigt lätt att känna igen på de starka och sega kulformiga rötterna. Dessa knöla magasinera vatten in för torrare perioder. Mot hösten blir rötterna mjuka och tydligen väldigt välsmakande enligt vildsvinen som gärna bökar upp för att mumsar i sig. Brudbröd trivs bäst i våtare terräng. 

Svårt att låta bli. Hörninge mosse har fått besök igen. Tanken är att jag ska försöka hitta alla tjugo orkidéer som växer där. Jag har ännu så länge bara hittat tre, Krutbrännare, Johannesnycklar och Sankte Pers nycklar. Här är så vackert med alla blommor. Gullvivorna täcker nästan marken på vissa ställen. Idag hittade jag även Majviva och Gulärt.