Tankar om bilder

Istället för att vara en heldag på förskolan för första gången så passar mormor på att få lite egentid med massor av mys och god mat. Vi började med att gå en långpromenad, kände på mig att lillkillen behövde lite avkoppling efter en halvdag med mycket barn och stoj. De barn som har blivit födda under coronatiden har ju inte varit med så många barn på samma sätt. Dottern har inte varit på öppen förskola eller andra barngrupper som man brukar gå på då man är föräldraledig i vanliga fall. När vi traskade på i det lilla skogspartiet så tittade muuuuu fram. Första blicken i ögonvrån fick hjärtat att hoppa över ett slag men älgen stod snällt kvar då vi gick fram till den. Trevligt inslag i höstrusket. 

Det sägs att ullkardborrens rötter är en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation. Roten kan ätas färsk men att koka den är att föredra. Näringsvärdet är som bäst under vintern. 

Stort grattis till våra duktiga hjältar som kämpar till sig medalj efter medalj i Tokyo. Bra kämpat även till de som inte får någon medalj att hänga runt halsen, de kan få var sin medalj av mig för allt sitt slit. Jag är ingen flitig gäst i tv-soffan, håller mig uppdaterad på annat sätt. 

När min dotter och jag åkte till Åreskutan för att vandra på Trollstigen med tjerna så blev vi lite fundersamma över vad Näcken tagit vägen. Kan ju varit så att han ville vi skulle titta lite mera noga för att sedan tappa fotfästen rakt ner i hans fann. Men den gick vi ju naturligtvis inte på. Kolla noga så ser du fiolen som han ställt lutat mot granen allt för att väcka vår nyfikenhet. 

Vatten är ju bara så mäktigt när det forsar och far som en vilde. Ristafallet var verkligen en fantastiskt upplevelse . Det var när vi var påväg till Åre som jag såg skylten ner till Ristafallet, redan där och då bestämde jag att på hemvägen från Åre så skulle vi svänga inom. Mina bilder gör verkligen inte fallet rättvist eftersom jag bara hade mobilen med mig. Ristafallet som ligger längs med Indalsälven öster om Åre sägs vara ett av Sverige vackraste fall. 

När vi var i Åre fick ett av mina barnbarn testa på downhills. Spänd av förväntan gav de sig iväg tidigt på morgonen. W:s fasters kompis är instruktör i denna sporten, så hon hade tagit ledigt för att instruera och vara behjälplig.  

Vilken upplevelse det var att få uppleva en tur på fjället med övernattning. Vädret var perfekt även om det blev en aningen kallt på natten, iallafall om någon frågar mig. Allt var verkligen helt perfekt förutom mygg, knott och bromsar.  På vissa sträckor på väg upp till toppen gick det inte att stanna, det var rena rama blodcentralen. Jag klarade mig rätt så bra faktiskt, fanns de i gänget som hade det betydligt värre. 

När jag kom hem från Åreskutan så käkade vi lite innan jag skulle vidare till Frösön för att träffa min bloggvän Ingrid. När jag parkerade bilen utanför Ingrids hus så kände jag genast igen den vackra vyn från Ingrids blogg. När jag vände mig om så stod Ingrid där, precis lika glad och med ett leende som jag så väl kände igen från hennes blogg. Dagen till ära var vi båda klädda i grönt något som vi skrattade åt senare. Jag kände mig så välkommen i Ingrids hjärtlig hem. Eddie och och jag gjorde oss hemmastadda direkt vi trivdes så bra så det var tur Ingrid skulle iväg annars hade vi nog varit kvar ännu. 

Dagarna rusar iväg. Fullt av trevliga aktiviteter hela dagarna. När kvällen kommer och jag kryper ner i sköna sängen, laddad för att skriva om dagens utflykter på min blogg stängs ögonen automatiskt. John Blund ger mig inte en möjlighet att ens skriva den första meningen. Nog om det. För nu ska jag berätta om min vandring nästan upp till Åreskutans topp. 

När vi kom till Östersund var vi tvungna till att handla och när vi ändå var där så passade vi på att äta lite lunch. Från Östersund till Mörsil så är det ca en timmes körning. Efter alla timmar i bilen så var ju den sträckan snabbt avklarad. I Mörsil så bor vi i hos min svärsons tvillingsyster med familj. Det var ett kärt återseende när vi kom fram. Eddie och jag har ett eget litet hus där vi trivs mycket bra. 

När jag kom upp till stugan och Eddie hoppade ur bilen så visade han stort intresse för en kulle som jag har utanför stugan. Naturligtvis blev även jag lite nyfiken och det var då jag såg små hål som var uppkrafsade. Eddie blev alldeles till sig och började springa runt i trädgården med nosen i backen. Lite mystiskt var det allt. Till slut så blev han alldeles stilla stirrande ner i en håla. Jag har försökt att hålla kik under kvällen om jag kunde se någon som rörde sig runt ingången, men ingenting av intresse så länge jag stod där på span. 

Denna lilla godingen har firat midsommar med mig. Långpromenader och trevligt sällskap av både tvåbenta och fyrbenta.