Tankar om bilder

Varje dag i Australien så har jag skrivit ner vad vi varit och om det hänt något speciellt. Tänkte det kunde vara roligt att läsa om allt man upplevt, för när det gått en tid hemma så har ju allt man varit med om en förmåga flyta ihop. Det är ju så mycket vi hunnit med på så kort tid även om jag nu har bilder att se på och gotta mig med så kommer min dagbok att bli min godnattsaga lång tid framöver. Om vi har trivs i Australien så är det inget mot vad Natasha gjort, hon som älskar att vara ute har hängt på ytterdörren så fort hon vaknat. Stranden har ju varit hennes favoritplats med hur mycket som att göra. Alla lekplatser som fanns över allt var roliga att peka på från vagnen men leka där var inget för fröken med massor av spring i benen. De där små benen har gått som trumpinnar så fort hon blivit nersläppt. Så tar det ju sin tid att stanna för att säga "hallo" och bye-bye till alla hon mötte. Konstigt nog har detta lilla flickebarn på 15 månader inget stort ordföråd förutom sina egna då men "hallo" och "bye-bye" säger hon. Så har hela östra sidan av Australien blivit bombaderade med slängkyssar som hon frikostigt slängt runt sig till alla. Så vi får se om hon får samma reaktion här hemma i lilla Karlskrona som hon fått där, Karlskroniter är väl inte direkt kända för att vara de mesta öppna personerna precis. Men det finns undantag :-)

 

Första dagen då vi kom fram till vårt boende i Mooloolaba så tog Dennis oss på en liten rundtur. Naturligtvis så ville vi se allt..hihi! Det var under vår promenad till surfingstället längs med den milslånga strandpromenaden vid Sunshine Coast som jag så dem första gången. De söta ödlorna som sprang runt, jag slet upp kameran och tog en halvtaskig bild....tänkte ifall jag inte skulle få se dem mera. För jag viste inte då att mina ödlevänner och jag skulle ses varje dag, så den första bilden är för länge sedan raderad. Om någon vet vad de heter så berätta gärna.

 

Jag har så mycket att skriva om så jag vet inte riktigt vad jag ska börja. Samtidigt som det är svårt att sätta ord på känslorna som bubblar inom mig, så är jag ju både glad och ledsen samtidigt. Glad för att jag fått uppleva denna fantastiska resa samtidigt som det var jobbigt att lämna kvar Dennis... samtidigt som jag är glad över att han trivs så bra. Extra jobbigt blir det när man själv känner sig som hemma fastän man är långt borta. Hmmm.... som sagt lite svårt att förklara.

 

I vilket fall som helst så gick flygresan hem mycket bra, tiden gick fort och det finns alltid något att pyssla med om man ville. Har man ett litet flickebarn med sig så blir det aldrig långtråkigt, kan jag lova. Vi har haft härliga dagar och veckor även om upplevelsen av att tiden går tredubbelt så fort där än här. Vi har tankat våra sinnen med fina minnen att ta fram och glädjas åt lång tid framöver. Kameran har varit med i alla hörn, till att börja med i enhandsfattning men med tiden så gick det att stödja även med den skadade armen i alla fall tills smärtan blev olidlig." Lite skakiga bilder, men vad tusan gör det. Bättre än inget!

 

Så nu börjar jag med att "Tacka" Dennis för allt du ordnat och fixat med inför och under tiden vi varit hos dig.

 

 

 

 

 

 

Fem dagar kvar av vår underbara resa i Australien. Solen skiner och vi med den. Vi latar och roa oss hela dagarna. När vi inte badar och solar så tar vi bussen till någon marknad eller något annat roligt ställe. Idag steg vi upp med tuppen för att åka iväg till Guldkusten med sonen. Dennis har också lite ledigt nu i några dagar från skola och jobb för att kunna visa oss runt, så det fick bli hyrbil i några dagar. Guldkusten är en av världens mest populäraste semsterdestinationer med sina 300 soldagar om året. Helt annan puls än vad vi är vana vid på solkusten där vi har vårt lugna sköna boende. Bilresan hit gick inte fullt så smärtfri som vi hade tänkt oss när vi satte oss i bilen idag på morgonen förväntansfulla inför helgen. Det började med att Dennis fick ett mobilsamtal från sin jobbarkopis som behövde hjälp, samtalet varade i ca tre minuter innan blåljuset blinkade.....det är förbjudet att prata i mobiltelefonen i Australien...så 340 doller i böter. När vi skulle pakera i hotellets parkeringshus hade någon tagit vår parkeringsplats och innan vi krånglat oss ur parkeringshuset igen råkade en stolpe stå i vägen och så då blev vi ytterligare några hundra dollar fattigare i självrisk. Som tur var så hade vi tagit en extra försökring på 25 dollar om dagen, annars hade självrisken varit 18.000 svenska kronor......men är det fredagen den trettonde så är det. Får bli nudlar och vatten nu tills vi åker hem.

 

Som ni ser så har jag hittat både åäö....men bilder får ni allt vänta med tills jag kommer. Som tur är så kan jag hålla kameran med båda mina händer nu så att det iallafall blir några bilder som inte är allt för suddiga.

 

 

Hoppas på lite bättre tur i morgon :-D

 

Trevlig helg!

 

Resan hit gick mycket bra och alla flygen passade sina tider. Det var underbart att krama om sonen igen. Inte konstigt att han trivs bra i detta underbara klimat. Solen skiner varje dag och vi har bara latat oss nu i borjan. Idag ar vi i Plaza for att shoppa lite och da hittade jag ett internet cafe. Var ju bara tvungen att passa pa att skriva lite om hur vi har det. Inga foto idag pa nagra vilda djur som springer runt, ni far vanta tills jag kommer hem. Igar visade sonen runt oss pa universitetet som han studerar pa. Vi akte buss dit, mycket smidigt att ta sig vart man vill med buss har. Alla ar grymt snalla och hjalpsamma. Hoppas ni har det bra hemma och att solen fortsatter att skina. 

 

Lite svart att skriva utan vissa vokaler :)

....och sa kanns det betydligt battre att ha ont har i Australien!

 

 

Då var det dags för resan! Dagen som det varit så länge till, en underbar vår, en ännu underbarare sommar som vi nu har bakom oss. Även om det varit lite tveksamt de sista veckorna hur det skulle gå med resan eftersom min skada och denna värken som gjort mig galen satt vissa käppar i hjulet. Två friska ben och en svärson som har två väskor att hålla reda gör det nu möjligt för avfärd. De få gånger jag kunnat suttit vid dator kan räknas på min högra hand - det hade annars varit ett perfekt tidsfördriv nu när jag inte kunna göra något annat, men det har bara inte funkat. Men! Nu så....flera läkarbesök senare och en resväska som dottern packat sitter jag här för att skriva " Hej då Sverige och alla vänner" för om några timmar påbörjar vi resan till sonen och Mooloolaba. Mooloolaba ligger på Östra sidan i Australien ca en timmes bilväg från flygplatsen i Brisbane. Sonen ska hämta oss vid flyget 05.10 på tisdag morgon, hahaha...vänstertrafik...!!! Eftersom nu alla varnat för spindlar, ödlor, ormar, krokodiler och flera tusen andra småkryp så fick det bli ett foto på en oskyldig liten kopparorm från lilla Sverige.

 

 

 

På återseende mina underbara och tappra bloggläsare.

Hoppas ni haft en härlig sommar!

 

Uppdatering kommer, så håll utkik :-)

 

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!!!!