...till vintermössa.
Hejsan mina kära bloggvänner, nu är äventyrskan hemma igen efter ännu en fantastisk resa i Australien. Jag har haft det så oförskämt bra att det inte finns ord som kan beskriva denna resan rättvist. Lite smolk i bägaren har det väl funnits men det är bara det positiva som jag kommer att bära med mig i mitt minne, allt annat är redan glömt.
Gozzi som varit hos uppfödaren i Stockholm är nu hämtad och ordningen är återställd, mamma och pappa har också fått besök så att de fick se att jag verkligen var hemma, så nu är även de nöjda.
Nu är det eran tur!
Måste bara börja med att berätta att sonen gick en fotokurs på universitet efter att han varit hemma i somras, han fick med sig min D60 som han nu lekt med ett par månader. Imponerande att man kan lära sig så mycket med olika inställningar på så kort tid med tanka på hur länge jag själv fotograferat. Hur gick detta till liksom??! Det har varit väldigt kul attt ge sig ut på fotoutflykter med Dennis och jag har lärt mig så mycket om olika inställningar så "hej då, auto". Äntligen!! :-) Så när jag åkte hem så stannade min D700 kvar i Australien och D60 fick åka med mig hem, kändes helt rätt eftersom jag mer än gärna vill uppmuntra min son till ett så trevligt intresse som fotografering är. Innan jag åkte så köpte Dennis och jag ett fast objektiv tillsamman som jag använt väldigt mycket. Det köpet ångrar vi inte.
En morgon när Dennis och jag var ute och gick så frågade han mig ifall jag hade sett de svarta svanarna som brukade simma runt i dammen. Jag höll nästa på att svimma bara av tanken på att jag skulle få se levande svarta svanar som varit min önskan i många år. Jag nöp mig i armen flera gånger då vi kom fram till dammen. Där framför mina ögon livs levande stod de svarta svanarna. Lyckliga jag tog upp kameran för att förevigade det fina paret.
Berättar mera om vår resa när jag kommer hem ikväll!
Jag har ju även en trevlig bloggpromenad att se fram emot <3
:-)
