Tankar om bilder

I helgen har sonen och flickvännen varit på en lite utflykt för att fira Jennys födelsedag. Bilresan tog ca två timmar och platsen de kom till var fantastisk. Alltid lika trevligt när det plingar till i mobilen och jag få ta del av deras upplevelser. Eftersom även sonen fyller år i denna månaden så kommer jag att fira båda då jag dyker upp i oktober. Längtar!

 

 

 

Sonen har skickat lite foton som jag kan kolla på tills det blir dags att hälsa på igen. Det är ju 3 månaders jobb innan det är dags och då kan det ju vara en tröst att ha lite foton som man kan plocka fram när längtan blir för stor. Så nu när jag suttit här och tittat, så tänkte jag låta er också få ta del av de fina fotona. Så kan vi kolla tillsammans :-)

 

 

Sonen skickade en fin bild på himlen som de blickade upp mot i gårkväll. Svårt att fatta att det finns så många flera stjärnor i Australien som kan tindra på en och samma gång. Det blir nog att sova under bar himmel nästa gång jag kommer dit.

 

Då är det klart! Sonen ska få besök även i år. Jag och en kompis ska boka resan denna veckan och så fixar sonen boende till oss. Vi kommer att åka sista veckan i oktober så vi hinner att tokladda innan vi kliver på tåget som tar oss till Köpenhamn. Troligtvis så kommer jag att tjata om kommande resa många gånger här på bloggen innan det blir dags för packning. Men det får ni stå ut med... :-)

 

Även denna gången när vi var i Australien så åkte vi till Australia Zoo för att uppleva alla djuren och den fina miljön som de lever i. Djurparken ligger i staden Beerwah i Queensland. Det är Steve Irwings änka Terri och deras två barn Bindi och Robert som driver parken nu. Marken som parken står på köptes från början av Steves föräldrar någon gång på 70-talet. Steve var krokodiljägare, han fångade krokodiler hos människor som råkat få dessa bestar för nära sina hus och så tog han med dem till sin park. Det finns mest reptiler där men även andra Australienska djurarter som koala, taskmanska djävular och Natashas kompisar kängurun. Natasha gillade att vara bland sina kompisar, hon matade och klappade hela tiden då vi var i deras häng. Hade hon fått välja så hade det bott en lite känguruunge hemma hos dem nu. Rida kamel var inte lika roligt enligt Natasha så det fick mamma och pappa göra själva.

 

För att tala om något helt annat så måste jag bara delge er att det är helt otroligt vad jag sover gott i min nya lya. Tror inte jag sovit så gott sedan jag var på Öland senast......och det var länge sedan :-)

 

 

 

 

Förra året då vi var hos sonen i Australien så funderade vi på att bestiga ett av de små bergen i Glass House Mountains, men eftersom jag var skadad och Natasha relativt liten så hoppade vi det. Det vi inte visst då var att chansen skulle komma igen så det var liksom inget snack om saken utan att en av våra utflykter skulle bli till ett av bergen. Det var en mulen dag med regntunga moln som vi gav oss iväg på vårt lilla äventyr.

 

Jag hade var uppe med tuppen för att steka pannkakor och lite annat till dagens fikakorg så att vi inte skulle behöva gå hungriga. Eftersom höjder är något som jag gillar så var detta en mycket trevlig upplevelse för mig att se hur världen på något sätt öppnade upp sig fram för mig när jag stod där uppe och då var ju detta bara ett av de små bergen.  Berget som vi besökte var Mount Ngungun och det är näst minst med sina 253 m och det minsta berget är 220 m. Mount Beerwah är störst och är på 556 m och det sparar jag till nästa gång jag ska dit. Natasha tycket det här med att klättra i berg var roligt, hon kämpade på nästan hela vägen upp för egen maskin. Det var endast korta stunder som hon satt på mammans rygg och dessa stunder var nog mer tankning av mammagos än att hon var trött.

 

Vi hade nog inte hunnit mer än komma upp på bergets topp förrän himlen öppnade sig och vi blev som dränkta katter. Vi försökte att skydda oss genom att sitta nära en klipphäll, som tur var det inte långvarigt regn men blöta hann vi bli.

 

Jobb och att vara hemlös upptar min vardag för tillfället. Men nu kan jag snart känna vittring på min nya efterlängtade lägenhet. Ska bli så trevligt att få pynta "lite" inför den stundande julen. Det blir bara några få tomtar på mina hyllor i år eftersom de inte kommer att få stanna där så värst länge.

 

Har inte hunnit att titta igenom alla mina bilder ännu från vår fantastiska resa till Australien men snart så har jag tid att gotta ner mig i alla underbara foto som väntar på att bli betraktade. Måste bara visa lite bilder på isbjörnen som bodde på en djurpark som vi besökte. Inte utan att jag skrattar lite när jag tänker tillbaka på denna lilla pajas, han viste hur man skulle underhålla sin publik.

 

 

 

 

 

...till vintermössa.

 

Hejsan mina kära bloggvänner, nu är äventyrskan hemma igen efter ännu en fantastisk resa i Australien. Jag har haft det så oförskämt bra att det inte finns ord som kan beskriva denna resan rättvist. Lite smolk i bägaren har det väl funnits men det är bara det positiva som jag kommer att bära med mig i mitt minne, allt annat är redan glömt.

 

Gozzi som varit hos uppfödaren i Stockholm är nu hämtad och ordningen är återställd, mamma och pappa har också fått besök så att de fick se att jag verkligen var hemma, så nu är även de nöjda.

 

Nu är det eran tur!

 

Måste bara börja med att berätta att sonen gick en fotokurs på universitet efter att han varit hemma i somras, han fick med sig min D60 som han nu lekt med ett par månader. Imponerande att man kan lära sig så mycket med olika inställningar på så kort tid med tanka på hur länge jag själv fotograferat. Hur gick detta till liksom??! Det har varit väldigt kul attt ge sig ut på fotoutflykter med Dennis och jag har lärt mig så mycket om olika inställningar så "hej då, auto". Äntligen!! :-) Så när jag åkte hem så stannade min D700 kvar i Australien och D60 fick åka med mig hem, kändes helt rätt eftersom jag mer än gärna vill uppmuntra min son till ett så trevligt intresse som fotografering är. Innan jag åkte så köpte Dennis och jag ett fast objektiv tillsamman som jag använt väldigt mycket. Det köpet ångrar vi inte.  

 

En morgon när Dennis och jag var ute och gick så frågade han mig ifall jag hade sett de svarta svanarna som brukade simma runt i dammen. Jag höll nästa på att svimma bara av tanken på att jag skulle få se levande svarta svanar som varit min önskan i många år. Jag nöp mig i armen flera gånger då vi kom fram till dammen. Där framför mina ögon livs levande stod de svarta svanarna. Lyckliga jag tog upp kameran för att förevigade det fina paret.

 

 

Berättar mera om vår resa när jag kommer hem ikväll!

Jag har ju även en trevlig bloggpromenad att se fram emot <3

 

:-)

 

lalalalalalaaaaaaaaaaaaaa!

Vad jag är glaaaaaaaaaaa :D

Återkommer i december med massor av foto från vår tippp!

 

 

Jag är sååååååå glad! I mitt paket låg det två par skor från Australien. Sonen har varit och köpt mina favoritskor och skickat dem till mig. När vi var i Australien förra året så köpte jag mig lika dana skor och de har varit så grymt sköna men nu efter alla mil som jag traskat sedan dess så börjar de bli utslitna. Jag har varit och provat skor i hur många olika butiker som det bara går att komma på men jag tycker de klämmer, eller är för hårda eller så är det priset som jag tycker är fel. Nu när jag hittat de bästa av de bästa så är det svårt att hitta några andra som sitter som gjutet på foten. Jag är en riktig skoslitare, vet inte hur många par som jag sliter ut varje året.  Men nu så.....klarar jag mig nog till oktober då vi ska dit igen.

 

Min son som studerar i Australien sa till mig en gång när vi pratades vid att det finns alltid två sätt att se på saker och ting. Så när han ringde för någon månad sedan för att höra med mig vad jag tyckte om att han funderade på att stanna i landet långt borta två år till, så var det just denna mening jag kom att tänka på. Trots att mammahjärtat blöder av saknad efter att ha honom hemma så såg jag ju min chans att kunna åka dit igen för att hälsa på. Eftersom att jag var relativt nyskadad då vi var där och min rörlighet var begransad så finns det ju ett och annat att ta igen. Så till dig min kära son säger jag " Lycka till med dina forsatta studier"! Planerna för att komma till dig är redan påbörjade och du ska veta att vi längtar.

 

Eftersom jag inte har något bättre för mig så

fick det bli en stund i arkivet.

Kan liksom inte tröttna på att vara där :-)

 

Nu har sonen pluggat klart i Australien. Solen skiner varje dag och han åker runt på sin skateboard och njuter. För komma hem har han inte tänkt göra ännu. Förstår inte vad han menar när han säger så. Klart att man vill komma hem till novembers gråa och regniga dagar. Tänkte jag skulle visa lite bilder från Dennis boende, universitetet och känguruns tillhåll på skolområdet.

 

Här bor Dennis!

 

Universitetets område är jättestort.

 

Vad skulle passa bättre efter alla dessa dagar med regn och gråmulet

än att visa lite bilder från Australien.

 

 

 

 

 

 

 

Inte varje dag men ofta så tittar jag på alla foto från vår fantastiska resa till Mooloolaba i Australien. Det här är ett av fotona som får mig att bli glad.  En dag då vi satt på stranden och njöt av solen så kom det en herre med en dam vid sin sida. Han ledde henne ner för trappan och en bit ner där det var sand. Med hjälp av mannen la hos sig ner i den varma sanden och där låg hon sedan en lång stund medan mannen satt på trappan i skuggan. Han frågade henne flera gånger om hon ville ha hjälp upp, det dröjde en bra stund innan hon ville gå hem igen. Jag vill också ha möjligheten att få hjälp med att ligga på stranden och njuta av varm sand då jag blir gammal och naturligtvis så vill jag även ha en röd hatt.  

 

 

Ha en fortsatt bra dag!

 

:-)

När vi var ute och badade i havet, skulle vi se upp för de farliga hajarna...

 

 

En dag då dottern var borta vid piren började hon prata med en dam som hade mycket intressanta händelser att berätta. Damen kom från London men hade nu bott i Australien i 40 år. Hon och hennes man hade älskat havet och de hade seglat mycket. Nu levde hon själv och varje dag gick hon bort till piren för att titta när delfinerna lekte eller när sköldpaddorna simma omkring. Hon berättade om örnboet för Emmie, vilket jag är väldigt glad över eftersom jag satt där långa stunder för att se örnarna flyga fram och tillbaka med mat och byggmaterial. I Australien så värnar man mycket om djuren, det finns organisationer som tar hand om alla möjliga skadade djur eller om de bara hamnat fel. Örnboet är ett bevis på detta. Örnfamiljen fick sitt bo flytta för många år sedan och sedan dess har det alltid bott någon där. Damen brukade ha sin kikare med sin för att titta på örnarna från piren, men jag tyckte det var mycket trevliga att se dem på nära håll.

 

Här ute från piren kunde man se örnboet in mot land..

 

..och då kunde man skymta det ovanför trädtopparna..

 

 

En dag när vi var i Australien så gjorde vi en utflykt till Brisbane. Vi åkte först bussen sedan tåget och de tio milen som det var mellan Mooloolaba och Brisbane tog flera timmar att åka. Oj vilka höga hus och staden var så skuggigt. Ville man se någon mera än bara början på höghusen så fanns det ett pariserhjul att tillgå. Mycket högt och spännade. Jag är inte lika glad för pariserhjul nu sedan jag ramlade ner i det svarta hålet.... så det måste jag ta tag i eftersom jag gillar höjder.