Tankar om bilder

Varje dag i Australien så har jag skrivit ner vad vi varit och om det hänt något speciellt. Tänkte det kunde vara roligt att läsa om allt man upplevt, för när det gått en tid hemma så har ju allt man varit med om en förmåga flyta ihop. Det är ju så mycket vi hunnit med på så kort tid även om jag nu har bilder att se på och gotta mig med så kommer min dagbok att bli min godnattsaga lång tid framöver. Om vi har trivs i Australien så är det inget mot vad Natasha gjort, hon som älskar att vara ute har hängt på ytterdörren så fort hon vaknat. Stranden har ju varit hennes favoritplats med hur mycket som att göra. Alla lekplatser som fanns över allt var roliga att peka på från vagnen men leka där var inget för fröken med massor av spring i benen. De där små benen har gått som trumpinnar så fort hon blivit nersläppt. Så tar det ju sin tid att stanna för att säga "hallo" och bye-bye till alla hon mötte. Konstigt nog har detta lilla flickebarn på 15 månader inget stort ordföråd förutom sina egna då men "hallo" och "bye-bye" säger hon. Så har hela östra sidan av Australien blivit bombaderade med slängkyssar som hon frikostigt slängt runt sig till alla. Så vi får se om hon får samma reaktion här hemma i lilla Karlskrona som hon fått där, Karlskroniter är väl inte direkt kända för att vara de mesta öppna personerna precis. Men det finns undantag :-)