Tankar om bilder

Jag har så mycket att skriva om så jag vet inte riktigt vad jag ska börja. Samtidigt som det är svårt att sätta ord på känslorna som bubblar inom mig, så är jag ju både glad och ledsen samtidigt. Glad för att jag fått uppleva denna fantastiska resa samtidigt som det var jobbigt att lämna kvar Dennis... samtidigt som jag är glad över att han trivs så bra. Extra jobbigt blir det när man själv känner sig som hemma fastän man är långt borta. Hmmm.... som sagt lite svårt att förklara.

 

I vilket fall som helst så gick flygresan hem mycket bra, tiden gick fort och det finns alltid något att pyssla med om man ville. Har man ett litet flickebarn med sig så blir det aldrig långtråkigt, kan jag lova. Vi har haft härliga dagar och veckor även om upplevelsen av att tiden går tredubbelt så fort där än här. Vi har tankat våra sinnen med fina minnen att ta fram och glädjas åt lång tid framöver. Kameran har varit med i alla hörn, till att börja med i enhandsfattning men med tiden så gick det att stödja även med den skadade armen i alla fall tills smärtan blev olidlig." Lite skakiga bilder, men vad tusan gör det. Bättre än inget!

 

Så nu börjar jag med att "Tacka" Dennis för allt du ordnat och fixat med inför och under tiden vi varit hos dig.