Tankar om bilder

Förra året då vi var hos sonen i Australien så funderade vi på att bestiga ett av de små bergen i Glass House Mountains, men eftersom jag var skadad och Natasha relativt liten så hoppade vi det. Det vi inte visst då var att chansen skulle komma igen så det var liksom inget snack om saken utan att en av våra utflykter skulle bli till ett av bergen. Det var en mulen dag med regntunga moln som vi gav oss iväg på vårt lilla äventyr.

 

Jag hade var uppe med tuppen för att steka pannkakor och lite annat till dagens fikakorg så att vi inte skulle behöva gå hungriga. Eftersom höjder är något som jag gillar så var detta en mycket trevlig upplevelse för mig att se hur världen på något sätt öppnade upp sig fram för mig när jag stod där uppe och då var ju detta bara ett av de små bergen.  Berget som vi besökte var Mount Ngungun och det är näst minst med sina 253 m och det minsta berget är 220 m. Mount Beerwah är störst och är på 556 m och det sparar jag till nästa gång jag ska dit. Natasha tycket det här med att klättra i berg var roligt, hon kämpade på nästan hela vägen upp för egen maskin. Det var endast korta stunder som hon satt på mammans rygg och dessa stunder var nog mer tankning av mammagos än att hon var trött.

 

Vi hade nog inte hunnit mer än komma upp på bergets topp förrän himlen öppnade sig och vi blev som dränkta katter. Vi försökte att skydda oss genom att sitta nära en klipphäll, som tur var det inte långvarigt regn men blöta hann vi bli.