Tankar om bilder

Plötsligt uppstår en instinktiv känsla från ingenstans, och som är väldigt övertygande. Det är din magkänsla som talar. Men hur är det med trovärdigheten igentligen. För egen del så har besluten som tagits utifrån magskänslan oftast varit rätt, de gånger som jag inte lyssnat in magkänslan så har det också ofta blivit fel. Kanske inte just för stunden men summeringen av helheten. Experterna ser magkänslan som ett koncentrerat resonemang, eller snabb kognition. Som att använda en persons förmåga att utnyttja hjärnans genvägar. Det sägs att när vi är stressade tysnar intuitionen, därför gäller det att hitta lugnet de gånger du känner att du behöver komma i kontakt med magkänslan. Så det gäller att lyssna på magkänslan med ett medvetet öra, och testa den med den med fakta och logiskt resonomang.

Hur kom jag nu in på detta ämne efter en intensiv natt på jobbet och alldeles för få timmar med sömn efter det. Just det! Jag ska på möte idag och det ska fattas ett och annat beslut. Magkänslan säger en sak........

 

 

Funderar lite över det nya tv-livet. Det finns så många bra filmer som visas på tv men absolut inte när jag vill se dem. Alla dessa serier som man aldrig kunnat följa eftersom mina arbetstider och annat inte alltid passar ihop med bestämda tider. Så då är det ju frågan ifall jag ska göra som 2918 000 svenskar att välja Netflix. Här kan jag se på serier, filmer, dokumentärer även svenska sådana. På köpet slipper jag all reklam. Konstigt nog så är det alltid på hösten som jag funderar över detta med att tv-tablån inte stämmer överens med mitt liv. Funderar lite till tror jag,

 

Idag fyller mormors flickeflan 7 år!

Grattis sötaste Nea!

 

 

 

 

 

Min kollega och jag tjuvstartade advent när vi jobbade igår kväll. Rätt så nöjda satt vi där och drack te till juleljus och lita annat plock som enligt oss blev riktigt bra, ska tillägga att det bara var början på myskänslan på jobbet. Man får göra vad man kan för att pigga upp brukarna på jobbet nu när det mörknar så tidigt på eftermiddagen.

För egen del så köpte jag nytt garn igår som ska bli en pyttipanna, inte ätbar dock. Pyttipanna är en sjal som fått sitt namn av att det är ett hopplock av mönster från olika sjalar. Det sägs att Maria Samuelssons pyttipannasjal är en av Sveriges mest stickade. Bildbevis lär komma upp här på bloggen så småningom.

Då var det onsdag igen och dagen blir som den brukar, jobb, äta, sticka och sova så småningom, just det "bonde söker fru" också :-D. Kanske jag skulle leta lite svamp också?!

 

Ledig förmiddag firades med en liten sväng om i köket till lite energigivande musik. Så nu känner jag mig varm efter att jag kickat igång endorfinerna och med lite extra stamp i golvet så har jag även stärkt skelettet. Nu ska jag bara mata magen lite också innan dagens alla göromål ska påbörjas.

 

En trevlig helg som gått alldeles för fort! 

 

Sovmorgon och långfrukost är ett väldigt trevligt inslag så här mitt i veckan. Sitter just nu och kollar på ekorren som leker utanför mitt fönster. Helt otroligt vad de kan hoppa högt och långt. Grenarna är smala och svajar när den nuddar dessa mellan hoppen. Jag är mäkta förvånad över att korre inte ramlar ner under någon av sina våghalsiga hopp. Ska ta och rigga upp kameran en dag för att se ifall jag hinner fånga den på bild, den är snabb ska ni veta, kanske ska locka med lite mat. Hur som så blir det inget foto på ludensvans idag, så ni får nöja er med ett foto på kossorna från Öland.

 

Trevlig dag!

 

😀

Nu efter flera dagars energi lagd på Trump och Clinton och jag har inte kunnat påverka beslutet en tusendels millimeter så lägger jag min sista energi på att välkomna vinterlandet. Måste vara ärlig nog att säga att när jag var hemma hos mina föräldrar i gårkväll och det var alldeles vindstilla, snön lyste upp över ängarna och jag blev så där härligt varm i hjärtat älskar jag vintern. Underbart! Alldeles perfekt, några minus, 10 cm snö och vindstilla. Jag vill gärna ha det så här till sista mars ungefär nu när långkalsongerna och värmetröja redan åkt på. Men när jag tjuvkikade i min lilla glaskula när jag kom hem så såg jag att det skulle bli 10 plus nästa vecka. Förändringarnas vindar blåser!!

 

Som ni säkert redan vet och som jag ofta påtalar tillhör ju jag en av de som ständigt fryser, alltid detta huttrande. Så här har det varit i hela mitt liv. Hade en period av hopp om lite svettningar, eftersom jag hört många av mina vänner som drabbas av detta i en viss period av livet. Men tji fick jag. Helt ärligt så kan jag till och med frysa när det är sommar och jag hamnar i skuggan. Väldigt jobbigt ibland faktiskt. Många svettare tycker att jag borde vara glad över mitt frysande för jag har ju möjligheten att klä på mig. Men hur kul är det att sitta påpälsad hela tiden och oftast ändå frysa. Svettarna menar på att de kan ju inte göra mer än klä av sig och när det är gjort och svetten fortfarande dryper så är det som det är. Jag har ju i och för sig inte sökt för denna åkomman, men nu med facit i hand så borde jag kanske gjort det. Fick nämligen veta att de som lider av järnbrist, något som jag gjort hela mitt liv, oftast fryser mer än andra. Järn är nämligen en nödvändig mineral, som hjälper de röda blodcellerna att transportera syre, värme och näringsämne till hela kroppen. Så nu i rättan tid för att se om det hjälper så ska jag inhandla järntabletter i morgon. Om det nu skulle vara så enkelt med en tablett på insidan i stället för lager på lager, på lager, på lager av kläder så skulle det vara ett mirakel. Håll tummarna. En månad från och med nu.

Det finns ju naturligtvis ställen där jag inte behövt frysa lika mycket i november som jag råka göra just nu. Men innan jag drar dit så kan jag ju kolla om det hjälper med lite järn. Hoppet finns!

 

Det sägs att pannkakor är en mycket gammal maträtt som troligtvis har funnits i Sverige sedan forntiden. Den omnämns i Olaus Petris skrift första gången 1538. Men hur den åts eller såg ut är det visst ingen som har en aning om. Det man vet är att den innehöll liknande ingredienser som man använder idag. För min egen del så är jag inte så förtjust i pannkakor om jag inte får göra de på mitt vis förstås. De ska vara utan socker, salt och en massa mjöl om de ska tilltala mig. Sedan så ska de gärna serveras med varma bär utan socker. Mums så gott! När jag var mindre och bodde hemma hos mina päron så nästan grät jag när det serverades pannkakor. Pannkakor för mig då var inget man åt som middag utan möjligtvis som efterrätt eller mellanmål. Är det verkligen så att alla ungar älskar pannkakor. Mina har i alla fall gjort det, lika så barnbarnen.

 

På tal om annat så har det nästan regnat konstant här i denna delen av landet i hur många dagar som, bara sedan i går har det kommit nästan 30 mm. Nu när jag körde hem så kom det snöblandat och temperaturen låg på runt nollan. Det ska komma snö i veckan så det är nog lika bra att slänga på dubben trotts att jag gärna väntar in i det sista.

Nu så brinner ljuset så fint här inne medan regnet fortsätter att smattra på rutan.

 

Vissa dagar hinner jag hur mycket som, andra dagar ingenting. Skulle jag räkna med allt småplockande så skulle det ändå bli en hel del men det är sällan man tänker på hur lång tid som plocket tar. När jag har mycket runt mig så måste jag skriva lista, annars blir ingenting gjort. För vissa är lista stressande men för mig är det en befrielse för varje sak som jag kan bocka av från listan. Jag har så många idéer som ploppar upp hela tiden så jag vet inte om jag kommer att bli så gammal så jag hinner med att förverkliga dem alla. Det är inte bara i stugan på Öland som det dyker upp den ena galna idén efter den andra som jag skulle vilja göra. Kreativiteten är det inget fel på i alla fall. Så länge jag inte lider av alla galenskaper som kommer till mig så får jag väl fortsätta att ta emot dem.

 

Efter en het soppa med gul chili, morötter och räkor så fryser jag nog inte mera ikväll!