Tankar om bilder

Som ni säkert redan vet och som jag ofta påtalar tillhör ju jag en av de som ständigt fryser, alltid detta huttrande. Så här har det varit i hela mitt liv. Hade en period av hopp om lite svettningar, eftersom jag hört många av mina vänner som drabbas av detta i en viss period av livet. Men tji fick jag. Helt ärligt så kan jag till och med frysa när det är sommar och jag hamnar i skuggan. Väldigt jobbigt ibland faktiskt. Många svettare tycker att jag borde vara glad över mitt frysande för jag har ju möjligheten att klä på mig. Men hur kul är det att sitta påpälsad hela tiden och oftast ändå frysa. Svettarna menar på att de kan ju inte göra mer än klä av sig och när det är gjort och svetten fortfarande dryper så är det som det är. Jag har ju i och för sig inte sökt för denna åkomman, men nu med facit i hand så borde jag kanske gjort det. Fick nämligen veta att de som lider av järnbrist, något som jag gjort hela mitt liv, oftast fryser mer än andra. Järn är nämligen en nödvändig mineral, som hjälper de röda blodcellerna att transportera syre, värme och näringsämne till hela kroppen. Så nu i rättan tid för att se om det hjälper så ska jag inhandla järntabletter i morgon. Om det nu skulle vara så enkelt med en tablett på insidan i stället för lager på lager, på lager, på lager av kläder så skulle det vara ett mirakel. Håll tummarna. En månad från och med nu.

Det finns ju naturligtvis ställen där jag inte behövt frysa lika mycket i november som jag råka göra just nu. Men innan jag drar dit så kan jag ju kolla om det hjälper med lite järn. Hoppet finns!