Vid sex olika tillfällen hade vi medarbetare inom äldreförvaltningen i karlskrona möjligheten att få träffa andra medarbetare, lyssna på föreläsning och lite fika på det.
Det är alltid trevligt att få träffas och årets duktiga föreläsare var mycket trevliga, roliga och enormt kunniga.
Men som med allt annat så har man tyvärr inte riktigt förståelse för hur vi som stått i motvinden befinner oss efter tre år med pandemi och ett arbete som ska skötas precis nästan som vanligt. Vår oro som ständigt påmint oss över våra egna
familjemedlemmar som vi inte fått träffa eller hjälpa som vi brukar. Där kontaktnätet minskat och bördan varit större för de som var allra närmast. Jag vet ju själv hur det var eftersom som min pappa gick bort mitt under pandemin.
De flesta av dessa som varit med och planerat årets medarbetardagar har under den värsta tiden under pandemin flyttat sitt skrivbord hem till tryggheten.
Nu ska vi gå på föreläsning som ska peppa oss, få oss att förstå att vi äger vår arbetsmiljö att vi ska tänka och känna positivt i den allt sinande förståelse av scheman, omorganisationer, sjuka medarbetare, sjuka vikarieer. Jag och många av mina medarbetare
har jobbat hur mycket som helst utöver vårt ordinarie schema.
Det låter hur bra som helst och gnälla är det sista jag vill. Jag vill ha förståelse för vad vi gått igenom under dessa tre åren. Det skulle vara underbart med lite arbetsro, framtidstro och nytänk där jag och vi andra som jobbar med att vårda, trösta
och allt annat som ingår i min arbetsuppgift får vara delaktiga.
Allt fler och fler väljer bort yrke som har med vården att göra. Resultatet av detta blir att många som vill ha ett jobb kan enkelt få det. Alla tas emot med öppna armar. Kvaliteten blir sämre, statusen på jobbet sänks och de som kämpar på väljer
att jobba med annat.
Det krävs mer än en föreläsning med glada tillrop för att få våra unga att välja vård och omsorg framöver när jag och du och många med oss behöver hjälp och stöttning i vår vardag.
Intresset för att lägga en ledig förmiddag eller eftermiddag var svalt på min arbetsplats. Av tre avdelningar, tjugoåtta medarbetare så var vi tre som var där. "Vem vill inte vara glad på jobbet efter detta" eller
"ska vi bedöma eller döma" som föreläsarna pratade om fick inte mina medarbetare att offra sin lediga dag och sin välbehövlig återhämtning .
De borde nog lagt medarbetardagen på schemalagd tid, frågan är bara vem som skulle ha jobbat.
