Tankar om bilder

Kom just på att jag inte suttit vid min dator på över fyra dagar, en härlig utflykt till Boris lilla butik i helgen med yngsta dottern och en övernattning i Lia Hof och så några jobbnätter därefter har hindrat mig från att hinna. Men nu så är jag här med mitt te och massor av kuliga saker att berätta. Jag kan börja med vår övernattning på vandrahemmet Lia Hof, nyrenoverat och väldigt fräscht. Det föll sig så att alla boenden på campingen var fullbokade så dottern började söka efter alternativ boende. Hittade detta boende för en billig peng och bokade. Vi var mycket imponerade av deras renovering och smakfulla inreding med röda mattor, levande ljus och fina möbler. Sängarna var sköna och vi hade mer än gärna stannat några nätter till om det hade gått. När vi handlat klart i butiken så började vår stormiga resa hemåt, i 31 mil satt jag och höll krampaktigt i ratten för att hålla bilen på rätt sida av körbanan. Som tur var så var bilen tung av fina fynd och massor av bra-att-ha prylar som vi handlat. Mycket fina kläder fanns att köpa, så dottern och jag, vi fick till slut betsämma oss för att inte gå bland kläderna mer för att frestelsen inte skulle bli för stor. Som tur var så gick resan hem bra och jag hann även ta en stormig runda med hunden innan nattens jobb skulle börja. Jag lovar att det var skönt att få komma hem i sängen efter de tio timmarna på jobbet något urblåst, ingen ström då jag kom hem så efter hundrundan hoppade jag i sängen för att få min välbehövliga vila. Här hemma hade inga större saker hänt, det var bara plåttaket på hönshuset (inga hönor i som tur var) som blåst iväg och så några träd som inte klarade att stå emot Berit.

En trappa upp har fått ett besök och nu står det tre kartonger med adventsljusstakar och väntar på att mina fönster ska bli putsade. Tog utsidan igår så nu återstår bara att inspirationen ska infinna sig så att även insidan ska få sitt. Men hur det än är så skulle jag bara göra en massa annat innan. Så tyst på tå smög jag förbi fönsterputsmedlet, dammsugaren och kartongerna med adventssakerna. Ska ju bara först......

Vet inte vad jag ska göra av all min överskottenergi denna ljuvliga fantastiska tisdag, lyckades inte denna gången heller att övertala mig själv att det finns inget dåligt väder bara dåligt med motivation när solen inte vill komma fram en stund till mig. Jag lägger mig ner igen tills detta omotiverade anfallet gått över.

Tror snart att hela mitt liv består av koder som ska kommas ihåg. Mellan tummen och pekfingret så rör det sig nog om ett 30-tal koder till mobiler, betalkort, jobbdatorn, hemmadator......osv. Ibland så står det bara helt stilla i hjärnkontoret, en gång när jag skulle tanka så var koden till kortet helt borta från mitt minne. Jag provade allt från att inte tänka till att tänka jättemycket. Men koden var som bortblåst. Som tur var så hade jag en lös hundralapp i plånboken så att jag kunde ta mig där ifrån. Eller som en gång då jag var på jaktträning med hunden i Borås och jag råkade bada med mobilen på mig, efter att telefonen fått ligga på elementer över natten så fick jag liv i den igen, men var hade jag nu för pinkod. Konstigt nog så glömmer jag inte koder lika ofta numera, kan bero på att jag tränat upp kodminnet eller så använder jag mig av koder som är lättare att komma ihåg.

Man ska inte skratta åt andras olyckor men de här texterna som olycksdrabbade har skickat in som anmälan till sina försäkringsbolag kan man ju inte bara låta bli att garva åt.

Jag tutade, men bilhornet gick inte för det var stulet.

Min bil stod perfekt parkerad då jag backade på honom.

Jag kolliderade med en stillastående spårvagn som kom från motsatt håll.

Den här fotgängaren visste inte åt vilket håll han skulle springa så jag körde över honom.

För att undvika kollision körde jag på den andra bilen.

Olyckan orsakades av att vägen kröktes.

Bilen skadades inte, vilket kan bestyrkas av grindstolpen.

Jag körde över en karl, han erkände att felet var hans, för han hade blivit överkörd förut.

Det sägs att det ska bli en mild vinter i år, inte mig emot säger jag som älskar snö. Men som det ser ut nu så skulle en mild vinter kunna underlätta för mig, för om jag får huset sålt så är det lite lättare att flytta om det inte är lika mycket snö som förra vinter. Så kan man man ju fortsätta att greja lite mera ute om det inte ligger en halv meter snö i vägen. Jag behöver ju inte lägga en massa tid på skottning heller, för den tiden behövs till annat.

Alldeles i början av månaden rör sig Vågens planet -Venus - in i det utåtriktade tecknet Skytten, något som bådar mycket gott för kommunikation, studier och resor. Det är inte alls omöjligt att du kommer iväg på några utflykter eller lite längre resor, och är det fallet så är det också sannolikt att du får sällskap av en medresenär som underhåller dig under hela resan med samtal... eller som bara pratar alldeles för mycket. Samtidigt som sällskapslivet kan vara mycket inspirerande för dig, kommer kompanjoner att ändra riktning i slutet av månaden, men det är ingen anledning för dig att avvika från den bana du har stakat ut åt dig själv. Rent allmänt är detta en enastående månad i termer av inspiration och experiment, och med Uranus, planeten som står för personlig frigörelse, i ditt partnerskapshus (under ett antal år), lär du ta tillvara på varje möjlighet att resa och träffa människor som kan ge dig ett lyft rent intellektuellt. Är du singel så kan den moderna teknikens alla under bära på en spännande invit från någon som befinner sig långt, långt borta. Den 26:e november rör sig Venus in i det mer seriösa tecknet Stenbocken, och i och med det blir du mer inställd på att prioritera hem- och familjelivet, och att åter hantera den transformationsprocess som vänt upp och ner på många saker i hemmet de senaste åren. Slutet av månaden är en utmärkt tid för att bygga om och för att skapa exakt det slags solida bas du har drömt om. Din partner kommer att vara helt på din linje och ge dig all hjälp du behöver.

:-)

När jag gick på stan i förra veckan så kom det en bil körande som hade sitt lilla barn i framsätet UTAN BÄLTE, jag fick kolla två gånger så att jag verkligen såg det jag trodde mig se. Barnet stod på sätet och höll sig i instrumentbrädan. Hur lätt är det inte att något springer ut och man behöver bromsa till lite snabbt. Nu för tiden så blir man ju lika förvånad av att barn är lösa i bilen som att vuxna sitter och röker när de kör. Det är ju ett tag sedan som det blev lag på att alla i bilen ska sitta fastspända, så det borde ju alla ansvarstagande föräldrar inte kunnat missa. En mycket bra lag för övrigt, tycker jag.

Igår kväll så var jag på IF Trions 75-års Jubileum. Vilken fest med god mat och dryck, underbar god tårta och massor av tjollahoppsansteg på dansgolvet. Tacktal och presenter till föreningen och spelare.
Inte utan att man är lite seg idag, men som sagt det ska kostar att ligga på topp. Men dotterns hembakade kanelbullar smakar som bäst en dag som denna. En långpromenad med hunden så blir man som ny, eller nästan i alla fall.

Det händer ibland att jag undrar över om andra människors dåliga beteende beror på hur jag uppfattar dem eller om de helt enkelt medvetet gör eller säger taskiga saker av ren elakhet. Man har ju oftast hört att man inte kan ändra andra människor utan bara sig själv. Men det kan väl inte menas att man ska lära sig att stå ut med hur andra människor beter eller uppför sig mot en. Alla har nog råkat ut för hur det är att stå där utanför och se hur andra medvetet har gjort någon illa. Inte en blick, inte ett hej, som om man vore osynlig man finns bara inte. Vet inte vilket som är värst, för det kan ju lika väl vara så att alla glor på en, det viskas och tisslas med menande blickar och skratt. Jag jobbade på en högstadieskola under något år och då blev man ju tydligt medveten om att vissa beteende har inte förändrats i skolans värld sedan jag gick i skolan och jag får nog tyvärr säga att många vuxna tar med sig sitt beteende långt upp i åren.

Kom just hem från en långpromenad med hunden, sååååååååååå grått ute. Men hunden och jag vi hade en skön promenad i alla fall och när vi kom hem så blev det te och en nybakad ciabatta som sonen köpt då han körde körde från jobbet på morgonen. Annars så ska jag bara lata mig idag, ta en tur till stan, fika lite, kolla efter något att dölja valkarna med nu när jag ska på jubileumsfest med IF Trion på lördag. Måste hinna en långpromenad till med Lurvetass innan kvällens "bonde söker fru" för sedan vill man ju inte gå så långt när man gosat ner sig i soffan och det tillhör inte vanligheten att jag hamnar där.

Fördelen med att ha husvisning är att det blir väldigt välstädat. Som tur är så är det inte bara spekulanterna som får njuta av mitt välstädade hem, utan även jag liggande på hela ryggen i soffan. Hade mina funderingar ikväll när jag pratade med sonen och hans flickvän, om de som var här även kollade in i kylskåpet, tänk om de även kollar i min garderob. Så tänker de kanske att jag har dålig klädsmak. Hahaha...nu blev det lite kul. Skulle kunna tänka mig att sätta upp lite filmkameror för att kolla vad de gör när de strosar runt i ännu så länge mitt hem och framförallt väldigt nyfiken på vad de pratar om. Tar nog tillbaka de sista meningarna.....vill nog inte veta. Jag kan faktiskt le åt allt ihop nu, trodde inte att jag skulle komma dit så jag känner mig mycket nöjd. Men som i allt annat så kommer de där dagar då man inte ler så mycket men de dyker inte upp lika ofta längre, som tur är.

Den person som kom på lövblåsen, vi är kompisar idag. I stället för ömmande armar, blåsor i händerna och tusen lass med skottkärran till trädgårdstippen så ser jag nu mina löv dansa ut i skogen där de hör hemma (några blåser jag även in till grannen), medan jag lyssnar på radion i lurarna. Vilken bra söndag. Har jag tur så kanske jag även blir bjuden på middag efter avslutat söndagsnöje. Nu är min fikastund över så det är bara till att på med lurarna och njuta av hösten.

.....skura, städa, tvätta....Visning av huset igen och mina lediga dagar är som bortblåsta, men å andra sidan så kan det ju vara skönt att ha något att göra för det är väl det man ska ha sina lediga dagar till, tröstar jag mig med.

Hemma igen efter en underbar vecka i Side med sol, salta bad och trevligt umgänge. Som tur var så befann vi oss på rätt sida av Turkiet så vi blev inte drabbade av jordskalvet. Mycket tråkigt för de drabbade och alla i Turkiet följde sina landsmäns öde på radion och tv. Väl hemma efter en del timmars försening så var det dags för jobb och det var inte utan att man kände sig lite sliten trots avkoppling och lata dagar. Frågan är om dagarna var så lata, vi hade hela tiden något på gång. Men i vilket fall som helst så har det varit alldeles underbart att få komma ifrån vardagen och alla måsten. Lite bilder måste jag ju bjuda er på.