Tankar om bilder

I början på veckan drog dottern och jag till stugan för att vårstäda. Ni vet när man vänder upp och ner och ut och in på allt. Varje liten pryl skulle synas och dammas. Hela köket var fullt av grejer eftersom vi bar ut allt dit förutom sängar och lite andra större möbler. Alla sängkläder byttes, filtar och täcken vädrades. I flera dagar höll vi på. Det tar tid när det ska göras riktigt. Har hallen och två fönster kvar att putsa annars är vi mer än nöjda. Nu när jag var i stugan igår en snabbis för att gjuta klart en grej till flaggstången så ville jag bara sitta inne för att det var så rent och fräscht. Får köra dit en dag när det regnar, bara för att slappa. Bönderna vill ha regn nu, så jag hoppas för deras skull att den önskan snart blir uppfylld. 

Svårt att låta bli. Hörninge mosse har fått besök igen. Tanken är att jag ska försöka hitta alla tjugo orkidéer som växer där. Jag har ännu så länge bara hittat tre, Krutbrännare, Johannesnycklar och Sankte Pers nycklar. Här är så vackert med alla blommor. Gullvivorna täcker nästan marken på vissa ställen. Idag hittade jag även Majviva och Gulärt. 

Jag måste alltid ha något varmt att sitta på när jag är ute oavsett årstid. Minsta lilla kall om den delen så blir det inte roligt. När jag var på Ikea senast så hittade jag runda sittdynor för en väldigt billig peng. Dessa kan jag nog göra något av så jag plockade till mig sex stycken. Perfekt att ha i stugan om man vill slå sig ner för att njuta en stund. Naturligtvis så var de ju inte tillräckligt mjuka och varma för min del men det håller jag på att gno ihop nu. Virkade dynor i ullgarn ska sys på och vipps så har jag hottat till mina fynd lite. En är färdig, bara resten kvar. Garn hade jag redan, inköpta på garnrean förra hösten. 

Kärt gräs har många namn. Darrgräs, dallergräs, skälvegräs, febergräs, hjärtegräs, och bävegräs. Farmor och jag brukade plocka hjärtegräs eller dallergräs som farmors alltid sa. I slutet på juli samlade vi det fina gräset i små knippe som vi torkade hängande upp och ner. När det sedan var dags för farfar att sätta upp dubbelfönster inför vintern så hängde vi dessa små knippen på krokar där emellan. Sitt svenska namn darrgräs har den fått för att de små axen darrade vid minsta vindpust. Jag har alltid kallat gräset hjärtegräs för sina små hjärtformade hänge som ser ut som små berlocker. Hjärtegräset som jag fotograferade idag har ännu inte utvecklat sina fina små hjärteberlocker. 

Idag stannade Eddie och jag till vid Arontorp på väg hem från Öland för att vandra runt i naturreservatet innan jobbet. Här är så fint med mycket växtlighet. Mitt egentliga ärende var att få se Arontorpsrosen eller Våradonis som den heter på riktigt. Det är bara på Öland och Gotland som denna skönhet finns att granska. Egentligen hör den hemma på de sydeuropeiska stäpperna. Växten är fridlyst samt mycket giftig. 

När jag var i stugan senast så var det dags för lite rivning av golvbjälkar i verandan. Mitt loppisfynd tigersågen är till mycket bra hjälp. Det var lappat och lagat så jag tror att det har funnits en veranda här sedan huset byggdes, men att man i ett senare skede fixade till golvet. Nu ska det dit med nytt, här ska även isoleras så den går att använda tidig vår och sen höst. Tänk så underbart med en stor kopp te en tidig morgon eller sen kväll om man så vill. Tända ljus och mysa in sig i sköna filten. Längtar.

Förra året på en av mina loppisrundor på Öland stannade vi till där de sålde växter. Där fann jag väldens sötaste lilla valnötsskott. Den sträckte sina tunna grenar mot mig och jag kunde naturligtvis inte motstå denna kraft. 50 kr har inte fött upp mig, tänkte jag. Jag fick ett litet skott av en kompis för några år sedan men den föll offer för gräsklipparens framfart. Nu var det ju inte klipparen som ska straffas utan den som höll i reglagen. Detta lilla liv ska få en betydligt mer skyddad plats från fotbollar, golfbollar, cyklande små älsklingar samt halvblinda förare av gräsklippare. Då är det bara den stora frågan som återstår. Var planterar man då en liten gullig valnötsbebis som ska bli jättestooooooor? Hos grannen kanske!

Ibland tar Eddie och jag morgonpromenaden förbi bäcken, jag tror att vi båda har en förkärlek till vatten i bäckar. Igår blev suget för stort, jag var bara tvungna att rensa lite så det blev fritt flöde. Jag höll mig torr om både skor och strumpor.  Jag kände att barnet inom mig blev mycket nöjd. 

I grannhuset intill min son bor en man som kan det där med ideellt arbete på sina tio fingrar. Han är på möte med byggherrar, politiker och andra som sitter på pengar och makt för att bevara samt göra nya motionsslingor och promenadstråk. Varje gång jag är hos sonen så går jag en av alla slingor som finns i närheten, alltid har det hänt något nytt. Den senaste  slingan är med belysning, mycket bra tycker min svärdotter som gillar att vara ut och köra med vagnen. Alla årstider är det ju inte ljust på eftermiddagen. Längs med lederna finns det bänkar utplacerade som man kan slå sig ner på för att njuta av naturen eller vila trötta ben. För några dagar sedan hade sonen fått besök av mannen , han undrade ifall han fick ta några kubbar  av tallet som blev över då vi fällde träd. Han ville göra en bänk som han hade tänkt döpa till mitt lilla barnbarn. Så nu står den där i skogen "Ellies Bänk". Vi var ju naturligtvis tvungna att sitta in den en stund, skön och fin.