Tankar om bilder

Hoppas mina fina rumsgran kommer att fortsätta växa under sommaren. Kanske ska den stå ute då.  Får kolla upp detta så min lilla gran kan få de bästa förutsättningarna innan det blir dags för tjänstgöring igen. 

Fick fina tulpaner av min dotter när vi hade mellomys förra lördagen. Hur väl man än sköter om sina snittblommor med ny snittyta och vattenbyte så är deras tid begränsad. Tulpaner är så vackra och jag tycker att de pryder sin plats även då det gjort sitt. När solen lyste in genom mitt fönster idag på förmiddagen så tog det emot att skicka tulpanerna ner i kompostpåsen. 

Nu var det äntligen dags för taket i köket att få sig en svepning med pensel. Som ni redan vet så har jag ju hållt på någon vecka nu med det här projektet. Det tar ju alltid mer tid än det var tänkt från början. Just nu känner jag att det får ta så mycket tid det vill bara det blir bra och det blir det. Det är tjugofem år sedan den här panelen kom på plats. Mörk furupanel i ett litet kök, ni kan bara tänka er hur murrigt det upplevdes här inne även när det var ljust ute. Förr tyckte jag att det var grymt snyggt när träets egen färg och karaktär trädde fram. Men det var många år sedan jag tyckte så. 

Borgholms Slott "Nordens skönaste ruin" hör till de byggnadsverk som jag nästa är säker på att alla känner till. Idag är Borgholm Slott ett av regionens största turistmål och som knappast lämnar någon besökare oberörd. Eddie och jag brukar stanna till här när vi kör förbi för att gå en historisk vandring. Mycket att lukta på för fyrbenta, intressanta saker att se för tvåbenta. På ett eller annat sätt har den här platsen varit bebyggd sedan slutet på 1100-talet. Slottet är anlagt på krönet av den ca 40 meter höga landborgskanten med en fantastisk utsikt över Kalmarsund. Första gången som borgen nämns är 1281 när Magnus Ladulås firade jul här.  

Bulle med många namn och med varierande innehåll. Det görs ca 40 miljoner semlor, fastlagsbullar, fettisdagsbullar eller temlor som Ture Sventon skulla ha sagt, per år i Sverige.  En sifffa som en del tror är lågt räknat. Det finns mycket att läsa om just semlan eller vad man nu väljer att kalla denna bulle. På den tiden då jag åt semlor skulle bullen vara liten och helst var hembakad. Det fanns aldrig någon kardemumma i mina bullar, en krydda som inte faller mig i smaken. Bullen skulle gröpas ur och innehållet skulle blandas med mandelmassa och en skvätt mjölk innan det var tillbaka i bullen igen. En liten klick grädde innan hatten blev täckt med florsocker . 

Kom upp till ön senare än vad jag tänkt på söndagskvällen, det är mycket som ska hinnas. Blev bara en natt denna gången också, sedan var det jobb igen. Det var nära att jag fick vända hem igen innan ens dörren blivit öppnad. Jag hittade inte mina nycklar. Jag letade i bilen, ryggsäcken, packväskan och i Eddies bur. Jag har ju extranyckel till stugan, men jag var ju rädd för att mina nycklar satt kvar i dörren hemma. Den tanken kändes mindre bra. Jag letade en gång till, inga nycklar någonstans. Hur som så var jag tvungen att gå en runda med Eddie innan jag skulle få återvända hem igen. Jag hämtade extranyckeln för att kunna byta skor innan promenaden. Det skramlade från byxbenet när foten gled upp från stövelkanten och mina nycklar var funna.  Nyckelknippan hade letat sig ner i innefodret på mina termobyxor genom ett litet hål i fickan som jag inte känt innan.  Vilken lättnad. Eddie fick en extra lång promenad i det sköna vinterlandskapet. Förberedelserna inför fortsatt målning av taket i köket hann jag också med. 

Vaknade idag av att tvillingkusinerna småpratade i mitt sovrum, mormor fick sova i soffan. Så mysigt med frukostgäster efter en trevlig mellokväll. De här båda damerna har full koll på både melodier och artisternas framförande. Nog snackat om mello som enligt oss blev en flopp. Efter frukost kördes tjejerna till isen där en av mammorna väntade.

Hur är det ens möjligt att jag inte äger några skidor. Även om jag bor i den delen av Sverige där det inte alltid finns snö vintertid så blir det ju ändå något tillfälle för att plocka fram skidorna. Det sista paret jag ägde och som jag slängde för ca 15 år sedan gick inte att åka på längre efter det att fästet lossnat. Jag lämnade in de på lagning men det lossnade igen. De stod i carporten några år innan de till slut hamnade på tippen vid en av årets rensningar. I många år blev det utförsåkning istället men helt ärligt så tröttnade jag på det där med upp och ner. Det enda som var positiv med den aktiviteten var att det behövdes bara lite minus några dagar så startades snökanonen i backen. 

Idag har denna här farmorn fått hjälp med än det ena än det andra. Flitiga så ben och behjälpliga händer. 

Mycket bra bok att lyssna till medans penseln och jag jobbar på med taket i stugan. Liten stuga är lika med mycket pill då är det bra att underhålla sig med en bra bok. Har just avslutat del ett av tre. Ser fram emot nästa del för att höra hur det går för Ingrid, Stina och Eile. 

Jag hade tänkt att ringa till jobbet för att meddela att jag var insnöad på ön för att jag skulle slippa skotta fram min bil för hand. De hade nog trott att jag skämtade om jag gjort det. Jag borde ju naturligtvis inte kört bilen så läng in på tomten. Tänkte väl aldrig att det skulle komma så mycket snö under natten när jag kröp ner i sköna sängen för att ladda inför målning i köket. Det tog sin lilla tid med skottningen men vi hann hem innan det var dags för jobb. Om jag vetat att det skulle snöa så mycket hade jag nog avvaktar att åka till ön eftersom jag bara var ledig en natt. Nu är det gjort och taket fick sin andra strykning, fint som tusan blir det. 

Inatt har det kommit massor av snö på ön. Eddie och jag kom just hem från en härligt lång och plumsig promenad. Som ni säkert redan vet så är ju min hund galen när det kommit nysnö. Vatten och snö är det han gillar allra mest precis som alla andra tokiga hundar. Eddie gjorde även ett tappert försök att få till en snöängel. 

Naturreservatet Halltorp på Öland fick besök av oss idag. Att det blev just där idag var inte planerad. Som tur är så gillar min pälskling överraskningar. Rundan vi gick var bara på några kilometer, så nästa gång så ska vi gå den som är lite längre. Jag ville ju hinna tillbaka innan det blev mörkt. 

Ställde klockan trots att jag har en mellandag för att hinna njuta av vår vackra natur nu medan allt ännu är vitt och fint. När jag körde hem från jobbet idag visade kvicksilvret på minus elva grader. Det bet rejält i mina kinder när lurvetass skulle läsa tidningen på morgonen innan det var dags för mig att hoppa i säng. Frukost hann jag käka på jobbet så det var bara de vanliga morgonrutinerna som skulle avklaras innan min frusna kropp förhoppningsvis skulle ta värme. Jag var allt annat än pigg när klockan ringde men när jag stod där i skogen så var tröttheten som bortblåst. Nästan två timmars promenad hann vi med i det härliga vädret.