Tankar om bilder

Vilken härlig söndag med hästar, gofika och förväntansfulla ryttare. Det var hopptävling med maskeradtema på ridklubben som dotter och ett av mina barnbarn börjat rida på. Samma ridklubb där  dottern hade sin egen häst på för ca 16 år sedan. Så när dottern berättade att mitt barnbarn börjat rida dröjde det inte många veckor förrän dottern också fick lusten tillbaka efter 15 år utan häst. Så söta små ryttarinnor som var utklädda till allt från kossor till Mimmi och Musse. Dotterns hjärta gjorde nog frivolter av nervositet innan det var hennes tur. Undan gick det och alla hinderna passerades utan rivning. Så frågan är om jag också kanske skulle börja rida igen, skulle bara ha lite mera tid möjligtvis. 

Idag har vi haft äggjakt eftersom jag jobbade hela förra helgen. Stor som liten letade ägg. Minstingen äter inte godis men det finns ju andra som gärna offra sig. Den som var snabbast på att hitta ett ägg var Eddie. Den nästa skojar man inte bort. Efter en intensiv dag är det dags för sängen.  Småtjejerna ville sova över så det är lika bra att vara pigg i morgon bitti för då har vi andra spännande saker på G. 

Det är på ön de finns, inte i lika riklig mängd som det brukar, underbara i sippor. I år får jag njuta av de som kommit upp. Det är fantastiskt med alla dessa färger som varje vår kämpar sig upp mellan torra löv och spröda kvistar.  Älskar den spirande våren. 

Helt ärligt var jag mer pärlplockare än skapare till dessa små ting. Ligger alla färger och nyanser i samma burk så tar det ju lite tid att hitta det som önskas, då kan det ju vara bra att mormor fick en uppgift. Minns att jag gjorde massor av saker med pärlor när jag var mindre. Tror bestämt att ett av alla grytunderlägg som blev till ligger i en av lådorna i förrådet. Efter allt pysslande blev vi fikasugna, det var väldigt gott.

I skogen utanför min arbetsplats är det fantastisk fint. Går man den lilla stigen genom bokskogen kommer man ner till havet. Bokskogen brukar stå i en matta av vitsippor så här års. Men i år är det bara gröna blad och endast ett fåtal blommor. Så vitt jag vet har det inte varit så blomfattigt så slänge jag minns. Eddie och jag får ta oss en sväng till andra ställen för att se hur det står till med blommorna där. 

Uppfödaren är väldigt flitig med att fixa ihop trevliga träningstillfälle för oss valpköpare. Igår träffades vi på uppfödarens brors ägor. Vi la spår, tränade linförighet, uppletande, läggande under gång och lite annat. Naturligtvis så fikade vi också. Två av kennelkompisarna hade blivit uppflyttade när de hade tävlat och då bjuder alltid uppfödaren på tårta. Mums mums! Vilket underbart väder på en fantastiskt vacker plats med trevliga hundvänner. 

Nu sitter jag och skriver på min nya mobil. Som jag längtat. Den är så fin min röda mobil. Nu slipper jag ju till och mig slå koden. Bara fram med nyllet. Bank id fungerar ju inte med ny mobil så det har jag fixat på banken idag. Hittar inte min bankdosa, har inte använt den sedan jag var i Australien senast. Ligger säkert nedpackad i förråden någonstans. Hade ingen lust att lägga energi på att leta upp den heller. På banken var de så hjälpsamma och de tog ca 4 minuter med lite mellansnack att fixa till mitt bank id igen, betydligt bättre än att lägga tid i förrådet.  Nu ska jag bara lära mig alla nya finesser. Det händer en hel del med mobilerna på två år. 

Idag har Eddie jag varit ute på en härlig vårpromenad med två av mina fantastiska barnbarn. Det största och det minsta av mina hjärtan. Solen sken och jackorna åkte av, minstingen sov och höll krampaktigt i sin någon stora snuttefilt. Eddie kämpade på i sin päls med tungan släpande. Mycket att lukta på, så det var helt onödigt att lyfta på benet den sista halvtimmen men många benlyft blev det. Vi passerade vitsippeklädda skogspartier och ån som ringlade sig vackert i underbar natur. Vi njöt och njöt, andades djupt medan vi memorerade varje ögonblick. Våren är underbar.

Minns ni Drutten och Jena. Tror bestämt att det från början var en rysk dockfilmsserie, så om jag inte minns helt fel började visas här i Sverige någon gång på 70-talet.  Jag tittade ofta på det eftersom min lillebror var väldigt förtjust i appan Drutten och krokodilen Jena. Jena var min favorit. Så när vi i skolan på teckninglektionen i valfritt material skulle välja en figur från något barnprogram eller barnbok så fick det bli en Jena i sten. Det var idag när jag var i förrådet för att leta upp en sak som Jena tittade på mig och undrade om han var bortglömd. Fråga mig inte varför han har klarat sig kvar trots alla utrensningar. 

Vaknade idag på morgonen och trodde jag vaknat i fel månad. Jag gick och la mig igen för att göra ett nytt försök. Tyvärr hjälpte det inte. Skickade en bild till sonen för att jag hoppades på att vädret inte bara drabbat mig. Han skickade ett foto tillbaka. Inte vad jag ville se.  Jag hade tänkt sätta potatis idag.  Jag får nog avvakta med det. 

Jag kokar kaffe och te till mina arbetskamrater på morgonen och de kokar te till mig på kvällen. Det är alltid lika spännande att se vad de hittat på. En av mina jobbarkompisar har väldigt mycket hyss för sig. Skrattar gott varje gång jag går till köket för att fylla min tekopp, jag vet aldrig vad den redan är fylld av. Ibland finns det även en liten tallrik med något smaskigt, allt från en bit tårta till paj. Härligt med snälla och påhittiga arbetskamrater. 

Ett av mina barnbarn har börjat rida. Det är så kul när dottern skickar bilder från ridlektionerna. Det är en liten familjär ridskola där barnen kan röra sig fritt och alla är välkomna. Efter ridlektionen idag så hade några i samma grupp som N sett att det satt en tjej som smörjde träns och andra läderdelar, flickorna slog sig ner och blev snabbt visade hur de skulle göra för att kunna hjälpa till. Båda mina döttrar har själva ridit och vi har haft egna hästar. Vi hade ett litet stall där vi fick plats med några hästar och sommarbetet hade vi bara några hundra meter från vårt hus. Höet slog vi själva på ängar som vi arrenderade, alla var angagerade även de som inte hade häst, typ som min lillebror och mina söner. Sönerna jublade väl inte precis men åka hölass gillades. Jag älskade att gå ut i stallet på kvällarna, ljudet av deras tuggande samtidigt som jag ryktade. Ibland så pallade jag upp höbalar till en skön fåtölj, där satt jag sedan och läste i lugn och ro. Minnen som jag absolut inte vill vara utan. Vem vet, någon av döttrarna kanske skaffar häst framöver och då är det där ifrån jag bloggar i fortsättningen.  

Lika härligt varje vår när man ser hur nya små skott tittar upp bland torra löv och kvistar. Min lilla trädgård på ön betyder mycket för mig.  Det är här jag finner inre ro och tankar ny energi. Här är det jag som basar och bestämmer. Jag vill ha det på mitt sätt och så som jag lämnar det möts jag av nästa gång jag kommer dit. Vårstädet i trädgården är underbart. Kom på mig själv att jag borde ha semester nu. Med tanke på hur mitt jobb är och med all ledsamhet vi möter dagligen så måste man någon stans hitta ny energi och engagemang.  Naturligtvis så finns det mycket glädje och andra trevligheter i mitt jobb också men att jobba med döden dagligen tar oftast mer än det ger. Då måste man tanka energi på eget vis och det gör jag i min trädgård och lilla stugan på ön.  Se hur pionerna och plymspireans små skott kämpar på i vårsolen. Underbart!

Denna månaden är det fem år sedan jag slutade äta godis. Jag har inte varit godissugen en enda gång sedan jag bestämde mig att sluta. Trots att det gått så många år kan jag fortfarande inte fatta var godissuget tog vägen den där dagen. Det har hänt att jag ätit en eller två bitar mörk choklad. Inte för att jag varit sugen utan mest för att jag var nyfiken på hur den smakade. 

Att mina blå blommor som växer som ett hav på ön är scilla vet jag ju men de ser olika ut. Blev dock lite nyfiken på hur jag ska skilja de åt. En av dessa är Rysk blåstjärna och de har böjt huvud och den som tittar upp mot skyn är vårstjärna. När jag kommer till ön igen på fredag ska jag syna de lite mera närgånget för att se om jag möjligtvis har fler arter. Återkommer med det svaret. Helt ärligt har jag inte tänkt på detta innan, för mig har det bara varit scilla hur de än har sett ut. Det som förvånade mig lite var att man inte fick klippa gräsmattan förrän i juli när blad och blomma vissnat ner eftersom löken får sin näring inför kommande år genom dessa. Om detta stämmer så skulle jag inte haft en enda scilla kvar, jag börjar klippa min gräsmattan så fort scilla blommat över och det är någon gång i slutet på april. 

Min lilla gråa stuga på ön badar i ett hav av blå blommor och här finns mängder av liljornas gröna stjälkar som ännu inte är i blom. Försökte undvika att gå på blommorna men insåg snabbt att det är bara att gå på. Det blir bara mer och mer för varje år. Känns nästan som förra årets torka gjort att de finns många fler än någonsin i år. 

Mitt lilla lusthus på ön även kallad spelhålan ska få sig en renovering. Den ska målas och takpappen som sett sina bästa dagar behöver bytas. Några bräder som börjat ruttna ska också bytas ut och fönstren ska kittas om och målas. Så idag har jag skrapat, pillat bort gammalt kitt och tvättat med målartvätt. Hade först tänkt byta ut de gamla fönstren men de får hänga med ett tag till. När jag sovit en stund i morgon efter nattens jobb bär det av till ön. Längtar!