Tankar om bilder

Jag älskar att fylla år. En gång om året är det bara min dag. Att fylla år är inte som mors dag, då är det så många andra som ska konkurrera med mig. Att få samla mina nära och kära för att fira bara mig är så ljuvligt. Att få paket och födelsedagskramar och få bjuda på mat och gottigheter är det bästa som finns. Det där med att åldern är en siffra stämmer absolut in på mig, jag har varit förskonad från åldersnojor och andra kriser som har med åldern att göra. Men det är lika dant varje gång man fyller år,  påpekandet och pikarna om att nu minsann kan man inte göra så och inte göra si för det passar sig minsann inte. Mig veterligen så står det ingen åldersgräns uppåt på varken studsmattan, lekplatsen, kläder eller hur pass barnslig man får vara. Hur som så börjar ju åldrandet vid födseln och inte vid 30, 40 eller 50 år. Sådant som inte blir bättre har jag slutat att klaga på eller lägga energi på för länge sedan. Dagen till ära så sken solen för full kraft och alla var vi samlade utom sonen i Australien men tack vara dagens teknik så var han inte långt borta. Det enda som förändrades med min födelsedag är att jag fick några skrattrynkor till och att mitt hjärta fylldes med massor av energi.