Tankar om bilder

När barnen var små så läste jag ofta om en liten gris som en familj hade köpt. Grisen som de trodde var en minigris växte snabbt och blev både jobbigt och otymplig att ha inne. "Älskade lilla gris" som boken hette fick mig alltid att tänka på lilla grisen som pappa köpte varje år för att matas och bli tjock och fin lagom till jul. Grisar är väldigt roliga djur som man lätt kan bli väldigt fäst vid, har man då bara en så kan de lätt bli en kelgris. Men det var så det var och mat på bordet behövdes.  Vad det ska bli med grisarna som växer upp till alla barns förtjusning i Wämöparken ska jag inte fundera på idag utan njuta av de små grymtande sötnosarna som klampar runt i sin mat medan de äter. Som tur är så finns det små rosa grisar som klarar sig undan både inhägnad och att bli uppäten.