Min Pälskling!
9kommentarer
Det är precis så här det är......jag vet inte hur jag ska börja. Det är nästan exakt en vecka sedan som min bästa vän lämnade ett tomrum större än universum efter sig. Mina dagar sniglar sig fram och allt påminner mig om att han inte finns mera, trots att jag både hör och är på väg att gå på promenad flera gånger om dagen. Jag ser hans huvud sticka upp när jag kollar backspegeln i bilen. Jag hör hans andning på natten. Jag känner värmen från hans mjuka underbara päls. Jag ser hans kloka ögon framför mig när jag nu ensam går. Vilken kämpe, enda in i slutet.
Kärleken är den som alltid finns.
Glömmer aldrig bara minns.....
Tack Gozzi för allt!
9 kommentarer
Mia
03 Mar 2015 08:56
Ojdå, så tråkigt. Var han gammal och sjuk, eller "bara" gammal? Jag har aldrig varit hundägare men förstår att det blir ett stort tomrum när en sådan vän lämnar jordalivet.
Nu får du promenera i din egen takt.. att vara hundägare betyder nog att det oftast är hunden som bestämmer framfarten!?
Tänker på dig!
Ailas
03 Mar 2015 09:33
Men, NEEEEJ... Lotta! Nu blev jag också jätteledsen på riktigt, så som jag beundrat denna underbara hund.
R.I.P. Gozzi.
En innerlig och varm sympatikram från mig till dig.
Sara
03 Mar 2015 11:05
Men ååå, fina fina Gozzi!
Förstår att han lämnar ett enormt tomrum efter sig. Många varma kramar till dig!
Sandra "Piik" - Att leva som psykiskt sjuk
03 Mar 2015 20:24
Jag vet inte vad jag ska säga... Kan inte föreställa mig den dagen när den kommer för mig. Så otroligt fin hund du hade.
Kram.
Soffie
03 Mar 2015 21:23
Usch vad tomt och jobbigt. Finner inga ord mer än att ge dej en stor kram i din sorg...
Soffie
03 Mar 2015 21:23
Usch vad tomt och jobbigt. Finner inga ord mer än att ge dej en stor kram i din sorg...
Inger Maryissa
03 Mar 2015 21:58
Förstår så väl att du saknar din Pälskling
gulligt smeknamn...
och så fina bilder du har här
skickar dig en stor kram
AnnaKK
04 Mar 2015 08:45
Det är så sorgligt... :-( Och jag vet precis hur du känner - särskilt när vår första hund dog var det tungt. Han var speciell och hade en alldeles särskild plats i hjärtat.
Här började ju så att säga ett nytt hundliv samma dag som Gozzis tog slut, och den här gången är det mer uppenbart än tidigare att man bara har dem till låns en ganska kort tid. 10-12 år är ju "ingenting" nu när man själv har kommit upp lite i åren. :-/ Men så kan man förstås inte gå runt och tänka, utan man ska så klart göra de dagar och år man får tillsammans så bra och innehållsrika som möjligt. Precis som du och Gozzi gjorde!!! :-)
Micke
04 Mar 2015 17:53
Så hemskt tråkigt när våra fyrbenta vänner lämnar oss.
Beklagar detta verkligen. :(
Kommentera