Tankar om bilder

.....men inte alltid. För några år sedan så ville jag flytta mina pioner som stod där så taniga och med sina små och vilsna blommor. Så när spaden åkte fram och pion efter pion grävdes upp så råkade det sammanträffa med att min far ringde för att prata bort en stund. Som alltid så frågade han vad jag gjorde och när jag då berättade att jag grävde upp mina pioner för att flytta dessa till ett bättre ställe, sa han att det kommer aldrig att gå. Eftersom jag redan bestämt mig så fortsatte jag att gräva. Det blev en hiskeliga massa rötter så när jag tagit vad jag behövde så tog jag hem resten till min far. Så nu kan både han och jag njuta av alla fina stora blommor som har kommit upp ur rötterna. Naturligtvis så kan jag ju inte låta bli att pika honom lite ibland, när jag påpekar att nu blommar mina pioner.