Tankar om bilder

Det sägs att man aldrig ska ångra en dans! Helt ärligt så finns det väl några danser som man ångrat genom åren, att bli uppbjuden av någon överförfriskad till en bugg är ju ingen dans på rosor precis. Eller att bli uppbjuden av en man som ska hålla händerna på ens bakdel knådande som om det vore morgonens frukostbulla som skulle formas. Men det värsta är nog när det ska flåsas i örat samtidigt som de ska sjunga med i texten som han bara kan var femte ord på. Hahahaha....... Det har även blivit några danskurser genom åren och jag får nog erkänna att buggkurser är jäkligt kul. Vi var ett gäng en gång som började på buggkurs och det blev både en, två och tre kurser. Jag slutade för att jag tyckte att över hälften av männen inte hade utvecklats så mycket och att kursen inte gav det som jag tänkt. Efter ett antal år så fick jag för mig att återuppta buggandet och anmälde mig till fortsättningskurs på samma ställe där jag varit innan. Men efter två gånger så märkte jag att de flesta var kvar sedan jag var på kurs innan och att det fortfarande var taktlösa och det rycktes och knycktes så då gav jag upp. Men nu är jag sugen igen, så jag ska nog leta upp ett nytt ställe att dansa på. Kanske jag skulle prova på något nytt, som tex tango, wienervals, slowfox, quickstep, samba, rumba eller varför inte paso doble.