Tankar om bilder

Fick en rolig utmaning av världens bästa Sara, att berätta 8 saker om mig själv,

så efter lite funderande "om vad" så fick jag ihop några rader.

Så vad vänta jag på :-)

 

 

- Det är exakt 1 år sedan jag flyttade från mitt kära hus som varit mitt hem i 25 år till min lägenhet här på Hästö. Jag har nog hundra gånger funderat på att hitta något annat och jag letar dagligen nytt hem till mig och Gozzi. Men nu så är det färdigletat. Som en blixt från en klar himmel så bestämde jag mig för att det inte blir något av med flytt på ett tag. Skulle det nu vara så att jag råkar snubbla över en ny lya eller att jag flyttar ändå så beror det mera på ett mycket bra erbjudande som jag inte vill missa.

 

- Som ni alla vet och har sett så är jag ägare till en halvtokig hund (sådan matte...) vid namn Gozzi (Vassfjärdens Garp). Gozzi är en Grosser Munsterländer en tysk stående fågelhund. För snart 9 år sedan så hämtades han hem från Tyresö i Stockholm underbara skärgård. Många träffar har det blivit med uppfödaren och de har även varit ett flertalet gånger hos mig på Öland. Just nu så vet jag att de har fullt upp i valpstugan med 7 nya små svart/vita underverk som håller Annica vaken både dag som natt.

 

- Fotografering har varit mitt intresse så länge jag kan minnas, vet att jag som liten hade en gammal kamera som jag hittat på vinden i en låda. Denna kamera var en del i min fotostudio, där nallar och annat fick sitta modell för mig när jag plåtade med min ej fungerande kamera. Så när mamma köpte en kamera så var den mera använd av mig än av henne själv. Lyckan var stor då jag kunde köpa min första egna kamera av pengar som jag tjänat ihop hos min faster där jag plockade hallon och jordgubbar. Fotografering är mitt största intressen idag och det är inte många dagar på året som är fotofria.

 

- Någon gång för länge sedan, så längesedan som på 70-talet då började jag jobba på ett sjukhem. Föreståndaren på detta sjukhem hade en hätta på huvudet och väl strukna kläder och klackskor som ekade mellan de smala väggarna då hon kom småspringande. Här stod jag ut i hela 8 månader. Den dagen då jag lämna denna arbetsplats som var mera en förvaring än värdigt boende lovade jag mig själv att aldrig mera jobba inom vården. Och hur bra gick det med det löftet då...man ska aldrig säga aldrig. Sedan 12 år är jag tillbaka och nattpatrullen är där jag huserar om nätterna.

 

- I år är det 34 år sedan jag fick mitt första barn och 25 år sedan jag fick mitt minsta. Mellan dessa år så fick jag två barn till som i år blir 32 och 27. För 11 år sedan födes mitt äldsta barnbarn och sedan dess har det kommit fem till. Härliga goa ungar som berika en mamma och farmor/mormors hjärta.

 

-  Jag har en stor önskan. Något som jag länge velat göra och det är att åka Sverige runt. Börja med att åka den västra sidan upp och den östra hem. Att få sticka av på småvägar, sova på vandrarhem längs med vägen, strosa i okända skogar, vandra i fjällen, plocka hjortron på myren, lägga en sten från Öland på Treriksröset, bada i en sjö längs upp i norr, fotografera en sam som klappar sin ren, stanna till på alla utkiksplatser längs med vägen för att njuta av höjderna och mycket mycket annat!

 

- En sak som inte många vet om mig förutom de som känner mig väldigt väl då förstås, det är att jag är en riktig filmsnyftare. Vissa låtar kan också få en tår att smyga sig sig fram. Det här är inget som kommit med åren, jag har alltid varit sådan, för övrigt är jag ingen gråtmild person.

 

- Jag vill inte att den kommande våren, den underbara sommaren som jag har framför mig på något vis vara över. Men jag vill bara säga att resan som jag har framför mig från mitten på Augusti och därifrån fem veckor framåt ska bli så underbart kul. Att få träffa Dennis och allt annat som ska upplevas gör ju att man inte kan låta bli att längta.

 

Nu har jag tänkt att skicka denna utmaningen vidare till AnnaKK, Inger Maryissa och Anne-Christine . Ni behöver inte känna något tvång, så har ni tid och lust är det bara att ta sig ann utmaningen.

 

Så då vet ni detta!

 

:-)