Tankar om bilder

Ibland så känner jag en tröttheten över personer som ska låta allt gå till ytterligheter. Jag skickade för några dagar sedan kvitton till inläsningscentralen för sjukresorna som jag gjort till Växjö. Först ringde jag och kollade ifall det räckte med de uppgifter som jag hade skrivit upp, damen som jobbade där var inte på plats så någon annan svarade i hennes ställe. Döm om min förvåning när jag kom hem i förgår och ett kuvert med kvittona låg i brevinkastet. I kuvertet låg även en lapp där jag skulle skriva i samma upgifter som jag redan en gång hade skrivit upp. Jag ringde damen igår och frågade om vilka kvitton hon ville jag skulle skicka med eftersom hon efterfrågade det i brevet. Jag fick verkligen andas lugnande för att inte få ett bryt när hon svarade mig att de kvitton som jag en gång skickat till henne skulle jag även bifoga i kommande brev. För att jag nu skulle få någon som helst förståelse för att jag skulle skriva en ny lapp så undrade jag när jag ändå hade bemödat mig med att ringa vad hon gjorde med den nya blanketten som jag skulle fylla i ....."den slänger jag när jag fyllt i uppgifterna på datorn", svarde hon mig. Hahaha...eller hur!