Tankar om bilder

För många år sedan så hade vi en brukare på jobbet som led av en obotlig sjukdom. I hennes köksfönster stod det en kruka med en underbart vacker blomma. Det var ofta som jag stod och titta på blomman medan brukaren uträttade sina behov i lugn och ro. Den fina blomman slutade aldrig blomma, så för varje gång man kom dit så blev man lika förundrad över den livskraften som blomman hade. En natt då vi var där så steg maken upp och bröt loss ett blad stoppade bladet i en påse och överlämnade till mig. Jag blev jätteglad och maken berättade att jag endast behövde dela bladet på tvären och trycka ner skarvsidorna i lite blomsterjord. Sagt och gjort, så när jag kom hem så hamnade bladdelarna i en kruka med en plastpåse över, nästa som ett litet växthus. Varje dag så tittade jag nyfiket om det möjligtvis hade kommit fram något skott, flera veckor senare så såg jag de små bladskotten titta fram, vilken lycka. Jag hann aldrig berätta för brukaren att mitt blad hade blivit till en liten blomma eftersom hon gick bort kort tid efter. Blomman växte och växte och nu flera år senare så står den här och förgyller tillvaron för mig. När jag för ett tag sedan träffade brukarens man så berättade jag om blomman och han blev så glad och kramade mig en lång stund.