Tankar om bilder

När jag skulle jobba natten mellan mån-tis så blev jag sugen på att äta något innan jobbet. Släpade mig ut till skåpen öppnade dörrarna, ni vet så som barnen brukar göra, jag lät ögat snabbt kolla igenom alla hyllplan efter något passande. Varma koppen med räksmak var det enda som tillalade mig med tanke på den knappa tiden, men så fick jag en mycket god idé som visade sig vara en rysare. För att göra den lite mera matig så rotade jag även fram nudlar. Satte på vattenkokaren medan jag blandade varmakoppenpulver och nudlar i en stor kopp. Hällde på vattnet och väntade ivrigt i tre minuter. Satte mig sedan för att läsa lite medan jag skulle intaga denna delikata måltid. Efter de första tuggorna så fick jag en bismak i munnen som bara blev värre och värre, jag trodde till slut att Ullrik var min enda lösning, men en massa vatten lindrade lite. Min första tänke var att jag inte kollat sista datum på varmakoppen så ner bland soporna för att kontrollera, men den var ok. Men nudlarna då? Utan att avslöja hur gamla de var så kan jag bara säga, de var inte gjorde i förra veckan. Hur i herrans namn kan denna påsen blivit liggande efter alla rensningar som blivit gjorda eller kan det vara så att den blivit liggande i butiken så jag fått med den hem därifrån. Bismaken efter gamla nudlar sitte i kan jag lova, bläääääääääääää!
Nog om detta, man lär så länge man lever.