Tankar om bilder

Igår damp det ner ytterligare en betalningsanmärkning på  en obetald felparkeringsavgift denna gången var summan på 450 kr. Den förra jag fick var något billigare men den skickades tillbaka med vändande post, med ritade ringar lite här och där och pilar till en röd text. Först tänkte jag riva den andra påminnelsen men valde denna gången att ringa till en fysik person. Väl framme så möttes jag av en mansröst som önskade att dagen skulle vara slut för länge sedan sådär på fredagseftermiddagen. Han hade nog haft hundra ärenden den dagen med människor som inte velat kännas vid sina parkeringböter. Jag började nog samtalet som alla andra, "den här är inte min", "har aldrig varit på Tallidsvägen i Nacka Kommun", intresset från hans sida var inte stort, "hum", "ja", "och", inte ens när jag nämnde att "DET ÄR JU INTE ENS MITT REGNUMMER" så fick jag någon reaktion. "Jag ska kolla detta" säger han med släpig röst, jag hörde hur han tryckte på tangenterna, klick, klick,klick......... tiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiden gick. Så hörde jag då äntligen ett livstecken från personen på andra sidan luren, "då var det klart, rätt ägare har fått betalningsanmärkningen". "Men va bra" säger säger jag, samtidigt som jag undrar om vårt samtal spelas in. "Bara vissa", säger han och undrar varför jag vill veta detta. Din chef är nog väldigt intresserad av detta samtalet säger jag och betonar "ett nytt ärende är ett nytt ärende och det betyder inte att alla vill smita från sina böter".