Mellan 20 och 1
5kommentarer
Idag så tog hunden och Nikon mig ut på en härlig höstpromenad. Inte utan att de fick tjata en stund för jag var inte så laddad för att strosa runt bland höstlöven i solskenet efter en natt på jobbet. Försökte sova men ibland så vill kroppen helt andra saker än vad man tänkt sig. Så efter mycket tjat så åkte skor och jacka på. Det var så skönt ute, men jag sa inget för de kunde gott tro att jag bara gjorde det för deras skull :)
Jag styrde stegen mot den lilla utsiktsplatsen som ligger här intill, Gozzi nosade runt och Nikon hänger med på allt som alltid. Jag såg redan från skylten att solen lyste på det lilla lusthuset uppe på berget.
Väl där uppe så satte jag mig ner på den lilla bänken inne i lusthuset, Gozzi var inte sen med att inta platsen intill. Så fint det var. Det var då jag bestämde jag mig för att tänka på "ingenting". Bara låta höstluften fylla mina lungor, släppa ner axlarana från öronen och sväva ut över vidderna. Hur bra gick det då, plupp plupp och tankar dyker upp. Så jag provade med att räkna från 20 till 1 sakta i takt med min andning. Om tankar dök upp så fick jag börja om igen. Räkna baklänges det kan jag nu, mellan 20 till 10, och så var det bara till att börja om igen.
HUR SVÅRT KAN DET VARA??
Men till slut så satt jag bara där och inte en tanke vågade sig i närheten av mina hjärnceller.
Som tur var,
annars hade vi nog suttit där ännu.
På väg hem så passade jag på att ta några höstbilder.
Jag styrde stegen mot den lilla utsiktsplatsen som ligger här intill, Gozzi nosade runt och Nikon hänger med på allt som alltid. Jag såg redan från skylten att solen lyste på det lilla lusthuset uppe på berget.
Väl där uppe så satte jag mig ner på den lilla bänken inne i lusthuset, Gozzi var inte sen med att inta platsen intill. Så fint det var. Det var då jag bestämde jag mig för att tänka på "ingenting". Bara låta höstluften fylla mina lungor, släppa ner axlarana från öronen och sväva ut över vidderna. Hur bra gick det då, plupp plupp och tankar dyker upp. Så jag provade med att räkna från 20 till 1 sakta i takt med min andning. Om tankar dök upp så fick jag börja om igen. Räkna baklänges det kan jag nu, mellan 20 till 10, och så var det bara till att börja om igen.
HUR SVÅRT KAN DET VARA??
Men till slut så satt jag bara där och inte en tanke vågade sig i närheten av mina hjärnceller.
Som tur var,
annars hade vi nog suttit där ännu.
På väg hem så passade jag på att ta några höstbilder.
Ha en mysig fredag!
På solsidan så har vi 26 grader,
nästan som i Turkiet!
:-)
På solsidan så har vi 26 grader,
nästan som i Turkiet!
:-)
5 kommentarer
Ailas
15 Oct 2010 14:17
Vilken tur att du ändå följde med på promenaden, annars hade inte bilderna kommit upp här! Som vanligt, är de jättefina.
Själv är jag seeeeg idag, blev lite för mycket nattsudd... Katten ligger "i Turkiet", dvs på den soliga varma fönsterbrädan, medan det på skuggsidan är rena rama Sydpolen... Solen lyser vackert, som sagt var... och gårdagens vindar har ilat vidare.
Vill önska dig en fortsatt trevlig fredag!
Kramen
Carina
15 Oct 2010 16:25
Vilket fint läge det hade, det lilla lusthuset.
Kan tänka mig att det är en bra plats att rensa sina tankar på, även om det tog en stund, hihi.
Ha en trevlig fredagkväll!
Kram
Per-Anders
15 Oct 2010 22:05
Jag har själv provat på det där med andningsteknik och att räkna samtidigt. Ett bra sätt att träna koncentrationen. Men ibland är det skönt att bara låta tankarna sväva iväg alldeles själva, åt vilket håll som helst.
Marie-Louise
16 Oct 2010 13:42
Vilka härliga bilder, ser fridfullt ut.
Annelie
16 Oct 2010 21:26
Tråkigt när jobbiga tankar tar över för mycket så att man inte kan leva i nuet. Tänk om du kunde ta en tanke i taget och ordna upp den och beta av tanke efter tanke! Du vet var jag finns om du behöver prata eller bolla någon tanke =) Ä- dig
Kommentera