Tankar om bilder

Varför ska man gå över ån efter vatten.
Jag och dahlia är två element som inte passar ihop. Mina ögon njuter gärna av denna ståtliga primadonna. Men att gräva upp rötter som ska förvaras för att sedan dammas av  och planteras igen för att sedan vänta på att primadonnan ska slå ut, är inget för mig. Min pappas kära försök att fånga mitt intresse genom att köpa mig några rötter med små röda glänande prickar på som jag sedan motvilligt ska påta ner i jorden, för jag vet hur det kommer att bli. Så kommer då frosten och knölarna som ska upp glöms bort och så ringer pappa någon dag då snön ligger vit och de stackars rötterna har skämpat för sitt liv i månader och undrar om jag grävt upp mina fina dahlaknölar som jag fick. "Det trodde jag du gjorde", säger jag då! Så var det färdigpratat om det.
Min pappa har många Dahliablommor i sin trädgård just nu, en hel lång rad med blommor som nästa slåss om vilken buske som orkar blomma mest. Varje gång jag är hemma hos pappa så ska vi gå och titta på hans fina blommor.
Vilken tur att jag inte har några egna för då kan jag ju njuta av hans istället.







Nu är det så här att pappas hopp om att jag ska skaffa mig en odling är inte helt ute. Jag har från mycket säkra källor hört att man kan plantera i krukor, sedan när det är dax för förvaring så tar man hela krukan och ställer undan, så till våren sätts den ut igen. Jag ska genast ge mig ut på dahliaspan för att se vilka sorter som kan tänkas passa mig.