Allt var inte bättre förr
2kommentarer
Jag har haft turen att växa upp med rökfria föräldrar. Men ibland när pappas jägarkompisar kom på beök åkte askfatet fram och vårt annars så rendoftande hem fylldes med illaluktande rök. Men jag minns också mina bilturer med faster och farbror, båda rökte inne i bilden. Den lilla rutan som man kunde vinkla på framdörren var öppen, men den mesta röken åkte bak till mig. Så var det förr i rökarens bil, inte bara där jag åkte utan det var så det var. Idag håller man på att svimma om man ser någon komma körande med cigg i munnen och det sitter barn i baksätet. Kan ännu idag inte fatta att jag själv började röka. Hur dum kan man bli och till vilken nytta. Min farfar dog i lungcancer, mot slutet så kunde han inte andas. Med små kippande andetag försökte han förse sina lunger med luft. "Du måste sluta röka" sa han till mig. "Du ska inte dö på detta vidriga sätt" fortsatte han sin bedjan. Förr röktes det på bussar, arbetsplatser, möten och till och med på bb fanns rökrum. Allt var inte bättre förr. Jag är så tacksam för att de flesta arbetsplatser är rökfria numera. Att röka är inte bara den enskildes ensak, det handlar om så mycket mera.
Ingen vill se sina barn dö i lungcancer, ingen vill se någon dö i kol. På natten då man fylls av ånger då luftrören täpps till och du får en känsla av att du kommer att ta ditt sista andetag, just i natt. Min stora dotter, var ledsen och arg på mig för att jag rökte. Det var hennes bedjande och tårararna i hennes ögon, när hon bad mig sluta, som gjorde det lättare för mig att lägga av. Med rädsla i rösten så sa hon att jag måste sluta för hon ville inte ha en död mamma. Hon ville inte ha ett foto på någon byrå som hennes kommande barn skulle kalla mormor. Tack älskade Annelie för att du blev arg och gjorde det lättare för mig att ta tag i denna skitlast som fått så många att alldeles förtidigt lämna sina älskade på jorden. Varje gång jag ser någon tända en cigg så blir jag alltid lika glad över att jag en dag för 18 år sedan tog mitt sista bloss, inte för att jag dog, utan för att jag ville leva. Leva ett liv utan denna dumma last som bränner pengar och förgör dina lungor. Så jag säger bara en sak.
Älskar du livet så fimpa nu, du kommer att tacka dig själv många gånger om.
2 kommentarer
Annelie
14 Sep 2009 13:37
Duktig du mamma och slutade och röka!! Och själv har aldrig tanken att börja röka funnits, med tanke på hur mycket jag är emot det! Kram kram
Johanna
14 Sep 2009 16:28
Klart Annelie sa ifrån =) Bra jobbat till er båda! Vi barn fick pappa att sluta röka med!
Kommentera