Tankar om bilder

1979 den 22 oktober föddes en pojke i 42:a veckan kl 17.25, som vid födslen vägde 3530 och var 50,5 cm lång. Han föddes som barn nr 1160 det året. Värkarna började redan på morgonen men eftersom de inte var regelbundna så hann hela dagen gå innan jag hamnde på BB. Det var så mycket som man funderad över eftersom det var första barnet, fast det inte tog så lång tid på sjukhuset så tyckte jag att de tre timmar förlossningen tog var en hel evighet. Just i samma ögonblick som han föddes så började det tjuta från apparaten som visade hjärt och andning, hans hjärta hade stannat och det  blev full kaos i förlossningrummet. Akutläkare och annan sjukhuspersonal strömmade till och efter en stund kom det ut en sköterska och sa att läget var stabilt men att bebisen var väldigt medtagen så därför skulle han till prematuren. En tuff star på livet blev det. Men efter nio dygn på BB fick vi komma hem, men det varade inte så länge för 5 veckor senare var vi tillbaka på sjukhuset. Tasse hade åkt på en konstig virus som satte ner imunförsvaret så att blodkropparna förnyades inte utan käkades upp av varandra. Stackars gossebarn vilken kaotisk tillvaro, läkare från halva sverige var inkopplade och de slog sina kloka huvud ihop. Jimmie blev bara sämre och sämre, så en kväll när Tasse hade legar i koma två dygn med slangar över hela sin kropp sa läkaren att de inte visste hur det skulle gå. Det pumpades in blod hela tiden för att försöka få blodkropparna att förnya sig. I fem dygn satt jag och nynnade och vaggade detta lilla gossebarn. Allt gick bra till slut och efter en vecka var vi åter hemma. När Tasse var 8 månader fick han sitt namn på papper och det blev till slut Jimmie. Jimmies första ett och ett halvt år bodde vi mera på sjukhuset än hemma. Som sagt en kämpe har det alltid varit och tur är det för många sjukhusbesök långt upp över tonåren har det blivit av olika anledningar. Som barn var Jimmie väldigt påhittig och man visste aldrig vad dagens alla påhitt kunne innehålla. Men något som han alltid har gillar är att vara ute. Från morgon till kväll så var det skogen och vatten som lockade. Vattenpölar och bra regnställ var en del av vardagen. Som storebror till tre syskon så har han inte varit sen med att få alla att känna sig delaktiga i hans bus. Ju mera påhittiga busen var , ju mera roligt var det när andra fick skulden. Skolan kämpades igen med många stön men det var sällan han var hemma från skolan även om han var sjuk. Sjuk för Jimmie var att ligga halvdöd på sjukhus annars kunde man lika väl ta sig dit. Mycket aktivitetr har det alltid varit och än idag så spelas det innebandy samt träning i det egna gymmet och fotboll i Trion. Fiske är också något som Jimmie alltid varit intresserad av, så gäddorna i Lyckebyån får passa sig för hans nya uppsättning av drag.

Kan inte fatta att det redan gått 30 år sedan du föddes. Mycket har vi gått igenom du och jag, Jimmie. Men det har aldrig funnits en dag utan att mitt hjärta smält av ditt otroliga leende.
Så min älskade son
jag önskar dig väldens trevligaste och bästa 30-års dag.



Tiotusen röda rosor vill jag ge till dig.........