Tankar om bilder

En julafton för många år sedan fick jag en röd dagbok av mina föräldrar, med lås och två tillhörande nycklar. Denna bok finns fortfarande i mina ägor, utan lås och med några sidor bortrivna. Jag minns fortfarande hur mallig jag var över att jag kunde skriva hemligheter i min bok om det som hände utan att någon fick veta, trodde jag. Min storebror berättade efter någon månad att han kunde läsa vad jag skrivit utan att öppna låset. Jag blev arg och ledsen och vid noga kontroll av hur mycket som han kunnat se, så upptäckte jag att om man skrev lite längre ned på sidan så kunde man inte lika lätt läsa mina hemligheter. Men den lyckan varade inte så länge. En dag när han var arg på mig så sa han att låset är hur lätt som helst att öppna med en hårnål. Nu kan man ju skratta åt hela historien med tanke på hur intetsägande innehåll som stod att läsa. Idag har mamma köpt godis och jag fick smaka, pappa har pumpat upp vatten i källaren, det har snöat hela natten och kag kunde inte gå till skolan....osv Vad är det som gör att man vill läsa det som man inte får?
Då är det bättre med blogg, vill man läsa så får man och vill man inte så får man iallafall.
Tack ännu en gång Johanna för hjälpen och tack även Annelie som varit mellanhand, ni har gjort det möjligt för mig att börja skriva om stort som smått.