Tankar om bilder

När jag kom hem från Åreskutan så käkade vi lite innan jag skulle vidare till Frösön för att träffa min bloggvän Ingrid. När jag parkerade bilen utanför Ingrids hus så kände jag genast igen den vackra vyn från Ingrids blogg. När jag vände mig om så stod Ingrid där, precis lika glad och med ett leende som jag så väl kände igen från hennes blogg. Dagen till ära var vi båda klädda i grönt något som vi skrattade åt senare. Jag kände mig så välkommen i Ingrids hjärtlig hem. Eddie och och jag gjorde oss hemmastadda direkt vi trivdes så bra så det var tur Ingrid skulle iväg annars hade vi nog varit kvar ännu. 

Dagarna rusar iväg. Fullt av trevliga aktiviteter hela dagarna. När kvällen kommer och jag kryper ner i sköna sängen, laddad för att skriva om dagens utflykter på min blogg stängs ögonen automatiskt. John Blund ger mig inte en möjlighet att ens skriva den första meningen. Nog om det. För nu ska jag berätta om min vandring nästan upp till Åreskutans topp. 

När vi kom till Östersund var vi tvungna till att handla och när vi ändå var där så passade vi på att äta lite lunch. Från Östersund till Mörsil så är det ca en timmes körning. Efter alla timmar i bilen så var ju den sträckan snabbt avklarad. I Mörsil så bor vi i hos min svärsons tvillingsyster med familj. Det var ett kärt återseende när vi kom fram. Eddie och jag har ett eget litet hus där vi trivs mycket bra. 

Efter en god hotellfrukost lämnade vi Sundsvall på söndagsmorgonen för vidare färd mot Östersund. Här är så fantastiskt vackert längs med vägen med alla blommor vid vägrenen och fina vidder. Ögonen vill inte blinka av rädsla att missa något. I Gällö blev det glasstopp och en långpromenad med Eddie. Naturligtvis blev det även ett bad eftersom Eddie tycker det är skönt att svalka sig. 

Andra omgången av gödning är på plats, med hjälp av regnet är nu processen igång. Gräsmattan behöver lite stöttning nu på våren för att orka ta tag i sitt liv. Jag får väl bekänna färg sedan när den behöver klippas flera gånger i veckan. 

Idag fick Halltorpshage som är ett av Öland alla naturreservat åter besök av oss, denna gången tog vi den rundan som är 3,5 km. Blåsipporna och vitsipporna samsades i den fantastiska miljön av gamla träd och stubbar. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarnas tjatter ekade i trädkronorna. Eddie var ivrig och studsade som en boll framför, bakom och över allt. Lika bra att hålla honom kopplad där jag inte kan hålla full fokus på honom, jag vill ju njuta av att kunna se den vackra miljön. 

Innan Eddie och jag körde hem från ön för att jobba besökte vi ett av Ölands vackraste sjömarker. Tyvärr ger inte fotona de rättvisa bilden av det som ögat fick fröjdas av. 

Borgholms Slott "Nordens skönaste ruin" hör till de byggnadsverk som jag nästa är säker på att alla känner till. Idag är Borgholm Slott ett av regionens största turistmål och som knappast lämnar någon besökare oberörd. Eddie och jag brukar stanna till här när vi kör förbi för att gå en historisk vandring. Mycket att lukta på för fyrbenta, intressanta saker att se för tvåbenta. På ett eller annat sätt har den här platsen varit bebyggd sedan slutet på 1100-talet. Slottet är anlagt på krönet av den ca 40 meter höga landborgskanten med en fantastisk utsikt över Kalmarsund. Första gången som borgen nämns är 1281 när Magnus Ladulås firade jul här.  

Naturreservatet Halltorp på Öland fick besök av oss idag. Att det blev just där idag var inte planerad. Som tur är så gillar min pälskling överraskningar. Rundan vi gick var bara på några kilometer, så nästa gång så ska vi gå den som är lite längre. Jag ville ju hinna tillbaka innan det blev mörkt. 

Lerkaka är en by i Runstens socken och ligger på Ölands östra sida. De sägs att namnet troligtvis syftar på den något leriga jorden som har en tendens att "kaka ihop sig". Det man först lägger märke till när man kommer fram till Lerkaka är de de fem väderkvarnarna som står i en rad precis intill vägen. 

Igår åkte pälsklingen och jag till Kårehamns badplats för att gå dagens långpromenad. Stranden var helt öde så har kunde jag strosa runt i mina egna tankar. Hade hoppats på att hitta några vattenpinade pinnar till mitt kommande projekt men inte en pinne hittade vi. Härligt var det iallafall. 

Det blev en runda till ön innan jobbnätterna. Grått och stormigt men väldigt avkopplande. Äldsta dottern med familj tog sig också en tur över bron för att rasta sig och barnen. Vi bestämde oss för att åka till Djupvik som är ett litet fiskeläger med välbevarade sjöbodar och som ligger någon mil ovanför Köpingsvik på västra sidan. Vi har varit här på sommaren och badat några gånger, väldigt trevligt ställe även en blåsig decemberdag. 

Idag har jag bara varit. Fantastiskt skönt måste jag säga. Det var väldigt längesedan som jag inte gjort något mera än att äta och rasta Eddie. Det blev en långpromenad i skogen på dagen i det härliga vädret med Eddie och äldsta dottern. Jag hittade ett grönklätt hjärta i skogen och det måste ju bara betyda tur. Eller så var det ett önskehjärta och då önskar jag, ....... nog lika bra jag bara tänker denna önskningen. 

Den danske konstnären Sam Jedig som för några år sedan köpte ett litet sommarhus i skogarna utanför Karlskrona har fått kubdille. Jag har skrivit om konstärens kuber som hänger i träden, står staplade på stenar och direkt på marken förut här på bloggen. Igår tog Eddie och jag oss en liten titt igen för att se om något nytt tillkommit. Var du än går ser du en kub. Passande eller inte kan man ju tycka om detta något udda projekt som kallas "stalke out of space cube". 

Vilken dag! Solen sken, vindstilla och temperatur var underbar när jag var ute och traskade i en och en halv timme med Eddie och mitt minsta barnbarn. Eddie är väldigt duktig när man är ute och går med lillkillen E i vagnen. Om dottern behöver hjälp med passning så promenerar vi gärna när E ändå ska sova om det inte spöregnar förståss. Skönt att se hur många det var som passade på att få en nypa frisk luft denna härliga dag. Det blev en hel del stopp för oss idag på vår vandring. Sitträning för Eddie medan jag fotograferade. Första stoppet var nästan precis utanför dottern port där skulpturen av Nils Holgersson som Ralf Borselius färdigställde 2006. Skulpturen på lille Nils är inte större än att han skulle kunna rida på en gås. Mycket intressant historia om Nils Holgerssons resa i Sverige. 

Marlen Lindmark har gjort skulpturer på historiska djur som står längs med ett nyanlagt promenadstråk i Borgholm. Ölandshästen, hungerkon och den trebenta hunden har varit modeller för denna historiska  berättelse. 

Sten, sand och småkryp vart man än tittade. Eddie fick springa lös, upp och ner från vattnet och så fick han ett megaspel ibland och kutade så att sanden yrde. Glad och lycklig precis som matte blir när hon ser honom sträcka ut i sin framfart. Bödakusten är så otroligt vacker med tallar och alla fina stenar i mängder av färger. Jag vill ta med hela famnen full hem till stugan. Utan att ha sagt något så fattas där nog någon sten efter att vi lämnat parkeringen. De stannar ju kvar på ön iallafall. Hur mycket man än ser och upplever här så blir man aldrig färdig så det dröjer nog inte allt för länge innan vi återvänder hit igen för att upptäcka.