Tankar om bilder

Vilken härlig födelsedag jag hade med nära och kära. Dottern frågade vilket tema jag ville ha på dukningen, höst blir bra sa jag. Mer än nöjd blev mamman när hon var färdig. Efter festen drog vi till Öland. Mer om detta. 

Städa kan ju vara riktigt kul, iallafall efteråt när allt är klart. Blommorna fick sig också en uppfräschning när vi ändå var i farten. Fönsterputsning är inte min favoritsyssla, men grymt nöjd blir jag av det färdiga resultatet. Hur många veckor har jag inte tänkt att nu måste det bli gjort. Så igår tog vi tag i det tråkiga som efter några timmar fejande blev en ren fröjd. Några svepande drag med min mirakelhanduk för fönster från Tupperware som jag doppat i hett vatten med en klick yes och en halv kapsyl ättika. Kära nån vad blanka de blir. Spindelnät och en massa flugskit fick sig också en omgång. Delad börda hälften så tråkigt, det får bli några fönster till idag men jag får nog sova lite först efter nattens jobb. 

Det här lilla hjärtegrynet är redan tre och en halv månad. Hon äter, sover och ler dygnet runt. 

Som en grön diamant vilade sig den gräsgröna guldbaggen på trallen medan jag drack mitt te. Stillsamt drog hen sedan vidare till nästa blomma i solskenet. Gräset är snart färdigklippt och mina sköna timmar i stugan är över. Jobbet väntar. 

Nästa vecka är det skördefest på Öland. Sitter i stugan just nu och njuter av knastret från vedspisen medan jag kollar över vilka ställen som jag vill besöka. Skördefesten är alltid lika trevlig att besöka varje år. Fackelparaden, kladdkakebuffé, största pumpan, gräsklipperace och mycket mycket mera. Återkommer med massor av spännande upplevelser. 

Har varit hos Eddies uppfödare idag för att gosa med valparna. Så söta och ljuvliga små gosenosar som på lördag blir sex veckor. Eddies mamma är också med på fotona. 

Vill inte det ska vara mörkt på kvällarna. När det är dags för kvällens hundpromenad så är det redan mörkt ute. Månens sken lyser upp, men det är ju bara kortvarigt. Pannlampa och reflex är det som gäller.

När mitt barnbarn frågade sin mamma om hon inte kunde få bjuda till kräftfest så sa naturligtvis mamman ja. Vilka skulle bjudas? Mormor naturligtvis, några andra och så N:s bästis. Knytkalaset blev en lyckad kväll med mycket skratt och andra roligheter. Jag är inte så glad för kräftor men räkor och västerbottenostpaj är smarrigt gott.  

Visst är de vackra att titta på. De sägs att de även är snälla och blir lätt tillgängliga. Gutefåren är ett av de äldsta kulturarv vi har att förvalta. Livslängden är mellan 15-20 år. De är dräktiga i 5 månader och de föder 1-2 lamm. Gutefåren var medeltidens leverantör av ull till kläder. Dessa finingar hittade jag i en hage på Öland några kilometer från där jag har min stuga. 

Rådjuren radade upp sig så fint framför min kamera när jag bad snällt. Väldigt nyfikna. Det är på ön det händer. 

Den frågan ställer jag ofta till mig själv när jag rastar min pälskling i det offentliga rummet. Hundbajs över allt, nu vet jag att det är många som plockar upp efter sina fyrfotade vänner men långt ifrån alla. Har man skaffat sig hund så är det husse eller mattes skyldighet tycker jag, inte så trevligt att trampa runt i hundbajs. På många ställen inne i centrum hänger det gratis hundbajspåsar så det går inte heller att skylla på att man har glömt. Plocka upp efter andras hundar bär mig emot även att jag har gjort det ett fåtal gånger för att någon låtit sin jycke bajsa utanför lägenheten. Blä och fy!

"Innan ni tog oss" av Lisa Wingate är så bra. Den är baserad på en av Amerikas mest ökända skandaler där Georgia Tann, föreståndare för Memphis barnhem, kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. 

Visst är de vackra där de står i sina krukor med sina glänsande kronblad. Rikblommande i skiftande färger och en av våra mest tåliga uteplanteringsväxter. Kräver minimalt med skötsel och den blommar hela sommaren till slutet på september. Denna färgen är min favorit. 

Idag har Eddie och jag varit på djurkliniken. Alltid lika trevligt att åka dit när man inte har en sjuk hund. Idag var vårt ärende rabiesvaccination samt pass till pälsklingen. Tanken var att vi skulle åka till Norge. Det var det första veterinären sa idag när vi var där att vi inte fick åka till. Först måste vi få vetskap om varför det pågår onaturliga dödsfall bland hundar innan det är fritt att åka dit igen. Så vi drar till Bornholm istället, vi får inte åka förrän den 2 oktober eftersom rabiesvaccination inte är giltlig innan dess. Vi har ändå inte tid att åka nu så det gör inget att vi får vänta. 

Morot, potatis, purjolök, rödlök, palsternacka, kryddor och lite kött. 

Gick en sväng i svampskogen, hittade goda gula små knappar som fick följa med hem till stekplåten. En rödlök och lite kantareller som jag steker i smör smakar fantastiskt gott. Hittade även vackra svampar som fick stanna kvar i skogen. Eddie gillar våra skogspromenader för då springer han lös och det finns nog inte ett träd som klarat sig undan hans benlyft. Mitt svamprevir är inkissat. 

Biologen Anders säger att det inte funkar med hemvirkade getingskrämmor, papppåsar eller annat hittepå för bli av med getingarna. När min svärdotter tröttnade på att getingarna hann före till maten på uteplatsen så åkte virknålen fram. Enligt svärdottern så kan de äntligen använda sin uteplats igen och jag kan sitte ute med min fika utan att ha sprutan redo. Bättre med en hemvirkade getingskrämma än radar tycker vi.  Enligt biologen så skulle det funka med en fjärilsmatningsstation i närheten som skulle locka mer än det som serveras på uteplatsen. Jag ska testa detta också, om inte annat för fjärilarnas skull. 

Så fort kameran åker fram åker Eddies öron bak. Han ser ut som om jag slagit honom, hängande huvud, gamnacke med slätstrukna öron. Men idag fick jag till några riktigt fina foton, nästan iallafall. 

Varma sköna dagar men hösten går inte att förtränga. Jag älskar september inte bara för att det är min månad utanför även för att den är så vacker. Skogens sköna friska luft och mina vänner herr och fru kantarell som gärna vill gästa min stekplåt. Morgonpromenaden med Eddie gav mersmak så efter en stunds välbehövlig vila efter nattens jobb väntar skogen på oss igen. 

Tekla är en akutläkare på Nobelsjukhuset i Stockholm, en blivande stjärna i sitt yrke, stresstålig och handlar våghalsigt i de mest utsatta situationerna på akuten. Samtidigt bär hon på flera hemligheter.  

Idag har jag varit på tårtkalas, för idag har det inte varit en vanlig dag.