Tankar om bilder

När min dotter och jag åkte till Åreskutan för att vandra på Trollstigen med tjerna så blev vi lite fundersamma över vad Näcken tagit vägen. Kan ju varit så att han ville vi skulle titta lite mera noga för att sedan tappa fotfästen rakt ner i hans fann. Men den gick vi ju naturligtvis inte på. Kolla noga så ser du fiolen som han ställt lutat mot granen allt för att väcka vår nyfikenhet. 

Vilken upplevelse det var att få uppleva en tur på fjället med övernattning. Vädret var perfekt även om det blev en aningen kallt på natten, iallafall om någon frågar mig. Allt var verkligen helt perfekt förutom mygg, knott och bromsar.  På vissa sträckor på väg upp till toppen gick det inte att stanna, det var rena rama blodcentralen. Jag klarade mig rätt så bra faktiskt, fanns de i gänget som hade det betydligt värre. 

När jag kom hem från Åreskutan så käkade vi lite innan jag skulle vidare till Frösön för att träffa min bloggvän Ingrid. När jag parkerade bilen utanför Ingrids hus så kände jag genast igen den vackra vyn från Ingrids blogg. När jag vände mig om så stod Ingrid där, precis lika glad och med ett leende som jag så väl kände igen från hennes blogg. Dagen till ära var vi båda klädda i grönt något som vi skrattade åt senare. Jag kände mig så välkommen i Ingrids hjärtlig hem. Eddie och och jag gjorde oss hemmastadda direkt vi trivdes så bra så det var tur Ingrid skulle iväg annars hade vi nog varit kvar ännu. 

Dagarna rusar iväg. Fullt av trevliga aktiviteter hela dagarna. När kvällen kommer och jag kryper ner i sköna sängen, laddad för att skriva om dagens utflykter på min blogg stängs ögonen automatiskt. John Blund ger mig inte en möjlighet att ens skriva den första meningen. Nog om det. För nu ska jag berätta om min vandring nästan upp till Åreskutans topp. 

När vi kom till Östersund var vi tvungna till att handla och när vi ändå var där så passade vi på att äta lite lunch. Från Östersund till Mörsil så är det ca en timmes körning. Efter alla timmar i bilen så var ju den sträckan snabbt avklarad. I Mörsil så bor vi i hos min svärsons tvillingsyster med familj. Det var ett kärt återseende när vi kom fram. Eddie och jag har ett eget litet hus där vi trivs mycket bra. 

Idag på morgonen när jag lämnade jobbet så kände jag en oerhörd lättnad samtidigt som jag kände mig som en svikare. Vi har haft det grymt jobbigt på jobbet under en längre tid. Det finns inga vikarier och jag har jobbat extra trotts att jag redan jobba hundra procent. Nu när jag går på semester så vet jag att de inte kan få in någon när det fattas medarbetare. Ska försöka att njuta av min välbehövlig avkoppling som jag så väl behöver för att orka jobba igen när ledigheten är över. 

Nu har jag äntligen påbörjat min skrapning av boden med många namn. Lusthuset, spelhålan, frukostboden och undantaget för att nämna några. När skrapning och grundmålning är gjord så ska taket bytas. Förhoppningsvis så är vädret med mig i sommar så att jag kan bocka av den lilla boden som färdig när hösten kommer.

Innan Eddie och jag körde hem från ön så tog vi oss en sväng till Hörninge Mosse. Ett naturområde som vi ofta återvänder till för att titta på orkidéer och lyssna på fågelsång. Mossen är en av Ölands största våtmarker och här finns en blandning av olika slags naturtyper allt från öppet vatten till torra betesmarker. Eddie är inte lika intresserad av blommor som jag är, däremot är han väldigt förtjust i fågeltornet. 

Minst en gång varje år måste jag ta mig till Arontors naturreservat för att se den vackra Våradonisen som även kallas Arontorpsrosen ett namn den fått efter byn Arontorp. Våradonisen upptäcktes i Sverige första gången av Carl von Linne’ på hans Ölandsresan 1741. 

En kväll i förra veckan så gick min äldsta dotter och jag en underbart skön promenad medan barnbarnet tränade fotboll. Leden slingrar sig utmed Ljungbyån i Kalmar län och dottern berättade att Krankelösaholmen som låg intill leden skulle vara väldigt vacker. 

I söndags var det dags för den årliga fotofikan i vitsippeskogen med yngsta dottern. Passade perfekt med en utflykt innan Eddie och jag skulle dra till ön, gäller att passa på nu när det är så otroligt vackert med alla vitsippor över allt.  

Då var det dags för mina stora barnbarn att följa med farmor/mormor till stugan. Alltid lika trevlig att umgås med dessa ungdomar. Vi har hunnit med både nöje och nytta. Det går verkligen undan vill jag lova när jag har tillgång till så bra arbetskraft. 

Innan Eddie och jag körde hem från ön för att jobba besökte vi ett av Ölands vackraste sjömarker. Tyvärr ger inte fotona de rättvisa bilden av det som ögat fick fröjdas av. 

När Eddie och jag gick längs med havet på Ölands östra sida så såg jag något väldigt märkligt. I en vattenfåra som kommer från ängarna närmast havet så låg där en ryssja. De hade spärrat av med nät längs med hela öppningen så att det skulle vara helt omöjligt för vattensimmande att komma förbi utan att hamna i ryssjan.